Rönn går åt sparkad chefredaktör

BORGÅ. Stormen kring chefredaktören på Borgåbladet hösten och vintern 1995–96 reserveras några extra sidor i pensionären Lars Rönns, tidigare verkställande direktör för Hufvudstadsbladet, memoarer Mr Husis har ordet. Rönn, som också varit styrelseordförande för Borgåbladet, skriver att valet av Gabrielsson kom att bli ett beslut med konsekvenser som aldrig tidigare skådats inom den fria pressen i Finland.
Enligt Rönn dök Gabrielsson lämpligt upp då Borgåbladet behövde ny chefredaktör. Men sedan tycks mycket ha gått snett. Rönn var missnöjd med Gabrielssons arbetsinsats, överraskades av att chefredaktören ställde upp i kommunalvalet 1992, ogillade att denne glömde betala för sin valannonsering i den egna tidningen och har ingen förståelse för att Gabrielsson åkte med Finlands FN-delegation för några veckor till New York – en resa denne knappast fått tillstånd till eftersom tidningen just då var i ett kritiskt skede och bland annat övergick till ny teknik.
I september 1995 samlades styrelsen och beslöt sig för att byta chefredaktör den 1 februari. Enligt Rönn meddelade Gabrielsson under mötet att han avgår på egen begäran. I december valdes sedan Maj-Britt Höglund till hans efterträdare. Och kort efter det började insändarstormen i Borgåbladet.
"Förverkade förtroendet"
Många insändarskribenter krävde att styrelsen återtar sitt beslut att byta chefredaktör, och Rönn skriver att insändare med direkta fel publicerades. En samling ledande SFP:are, bland annat Ralf Wickström från Sibbo och P-H. Nyman i Borgå, kallade Rönn och Konstsamfundets vd Lasse Koivu till en diskussion som enligt Rönn gick ut på att Gabrielsson måste få fortsätta på sin post.
Om chefredaktörer utses på torgmöten av utomstående kotterier har tilltron till en fri och oberoende press definitivt försvunnit, skriver Rönn och konstaterar att detta möte omintetgjorde Gabrielsson fortsatta karriär i tidningshuset.
Rönn framhåller att en chefredaktör ska åtnjuta styrelsens och inte de politiska beslutsfattarnas förtroende. Och det förtroendet var definitivt förverkat den 16 januari – då sparkades Gabrielsson med omedelbar verkan. Rönn skriver också att styrelsen inte enbart fick skäll utan också förståelse från lokalt håll för sitt beslut.
"Många osanningar"
Lars Rönns memoarer kommer som en total överraskning för Rolf Gabrielsson.
– Jag tackar för uppmärksamheten men hade hoppats att han inte längre hade grävt i de gamla händelserna. Vi gjorde säkert fel på varsitt håll, men jag hade varit beredd att dra ett streck över det hela, säger Gabrielsson.
– Jag är i många saker av diametralt motsatt åsikt, det finns många obestridliga osanningar i det Rönn skriver.
Gabrielsson vill inte kommentera allt som riktas mot honom, men säger att det finns några saker som han direkt vill rätta till. En gäller anställningen, enligt Gabrielsson var det Rönn som tog initiativet då chefredaktörsbytet var aktuellt.
– Jag var på annan ort och han ringde och frågade mig om jag var intresserad av att återvända till min gamla tjänst som chefredaktör. Jag sade att jag visst var intresserad, och först efter det hälsade jag på hos honom.
Om sin korta tid som även verkställande direktör för tidningen, säger Gabrielsson att han åtog sig uppdraget motvilligt eftersom han inte gillar att man kombinerar det med chefredaktörskapet. Och det var från början meningen att vara en tillfällig lösning.
Gabrielsson säger att han aldrig avgick på egen begäran, utan att han under septembermötet bara meddelat styrelsen att han var införstådd med deras avsikter att byta chefredaktör. Och enligt vad han fick veta under sin sista arbetsdag i januari var det insändarstormen som direkt ledde till det definitiva avskedandet.
"Vän, inte valarbetare"
De många insändarna inverkade sporrande på Gabrielsson som gärna hade fortsatt som chefredaktör eftersom han upplevde sig ha både allmänhetens och redaktionens stöd.
– Jag var överraskad av mängden insändare och hade själv naturligtvis inget med dem att göra. Om någon hade organiserat dem så hade det gjorts från någon annans sida och inte från min.
Gabrielsson är uppenbart illa berörd över att Rönn skriver att en källa pekat ut honom som P-H. Nymans valarbetare i riksdagsvalet.
– Det har jag definitivt aldrig varit. Men faktum är att han då och alla dessa år efteråt varit en mycket kär och god vän, säger Gabrielsson.