Pengar och principer leder till konflikter om vatten och avlopp
BORGÅ/PERNÅ. För de aktiva initiativtagarna till vatten- och avloppsandelslag på landsbygden blir det tyngsta jobbet ofta att ta emot kritik och ibland direkta osakligheter från en del av invånarna.
– Aldrig har befolkningen på Emsalö varit så delad som den är i dag, inte sedan 1918.
Uttalandet står en anonym Emsalöbo för, en Emsalöbo som delar in öbefolkningen i sådana som hör till vattenandelslaget och sådana som står utanför.
Ändå är den tiden förbi när konflikterna låg i öppen dag och insändarspalterna fylldes med hätska inlägg.
Nu går de flesta och väntar på resultaten från förhandlingarna mellan Borgå skärgårds vattentjänstverk och Borgå stad..
Längre österut, i Pernå västra skärgårdsdel, har det lokala vattenandelslaget fått kämpa mot samma slag av motstånd närmast på Sarfsalö.
Att få rent vatten ur kranen och att kunna bli av med sitt avloppsvatten utan att smutsa ner vattendragen i närheten, det är något som de flesta värdesätter högt.
När man bor på ett område där staden eller kommunen har dragit vatten- och avloppsrören är det ganska självklart att ansluta sig trots att både anslutningen och användningen kostar.
När ett andelslag som sköts av frivilliga krafter som gör otaliga talkotimmar erbjuder samma service, ofta till ungefär samma pris, är det många som tvekar.
Försiktiga Borgå
Renum-Jackarbys vattenandelslag är ett andelslag som inte väcker aggressioner.
– Men så har vi inte heller byggt avlopp, säger ordförande Anders Rosengren.
– Vi började åren 1989-90 med att bygga en vattenledning och vatten vill alla ha. Om man satsar på avlopp blir kostnaderna högre och motståndarna fler.
– Vi har inte bildat verksamhetsområde och vill inte ha ett sådant heller, säger Rosengren.
När en kommun eller ett andelslag bildar ett verksamhetsområde är det en signal om att befolkningen på området förväntas ansluta sig till kommunaltekniken.
Anders Rosengren konstaterar att det är stor skillnad mellan hur kommunerna agerar när ett område har blivit verksamhetsområde.
– Till exempel i Kyrkslätt har kommunen en mycket strikt linje. Alla ska ansluta sig till andelslagen och det anses att kostnader på 30 000 euro för ett enskilt hushåll är skäligt. Borgnäs har också gått in för att med fast hand dirigera invånarna till vattenandelslagen.
– I Borgå är linjen mycket försiktig. Man skickar ut ett brev till alla de som bor på ett verksamhetsområde och inte är anslutna, och så blir det inga andra följder.
Andelslagen utgår ofta från att alla på området kommer med och deltar i kostnaderna.
– Det blir konflikt när staden inte är aktiv, säger Rosengren. Den ena grannen går med och den andra låter bli. Då blir allt så mycket dyrare än man räknade med från början.
– Samtidigt har folk blivit så mycket känsligare för spår efter grävning på den egna tomten.
Både på Emsalö och på Sarfsalö har en del av markägarna förbjudit andelslagen att gräva på deras marker.
– Det blir mycket dyrare när man måste gräva omvägar, säger Tapani Henkola från Pernå skärgårds vattenandelslag. Vårt grävande kostar 50 000 euro per kilometer. Det är jobbigt när man måste ta onödiga omvägar.
Tar energi
– Jag har själv funderat mycket över varför vårt projekt väckt så starka negativa känslor på en del håll. Vi måste på något sätt ha misslyckats med att berätta om varför vi jobbar, trots att vi har försökt vara så öppna som möjligt. Det har varit det tyngsta med hela projektet, alla konflikter har tagit massor av energi bort från det som borde vara det viktigaste, att få rent vatten och ett fungerande avloppsnät till invånarna i skärgården.
Pernåandelslaget är nu på den bättre sidan med sitt projekt, allt har löpt enligt planerna och ekonomin är under kontroll.
Motståndet i Pernåskärgården har koncentrerats till Sarfsalö.
– På alla andra håll, i Kabböle, Malmsby, Harmaaniemi eller närmare Rönnäs har vi inte mött på några aggressioner, konstaterar Dan Högström, ordförande för andelslaget.
Högström förundrar sig också över att reaktionerna blir mycket mildare när det är elverk eller telebolag som gräver ner sina kablar.
– Då handlar det om ansiktslösa stora organisationer. I vårt fall är det fråga om byborna och grannarna som vill ha vatten och vissa som inte tillåter grävandet. Det är fråga om fysiska identifierbara personer - det är säkert ett skäl till känslorna.
Hälften anslutna
– Motståndet handlar mycket om pengar och om principer, säger Bebbe Nyberg på Emsalö.
– Det finns en liten klick motståndare också inom andelslaget men de som inte vill ansluta sig tycker att det blir för dyrt. Dessutom finns tanken att vi som bor i skärgården själva ska få bestämma över hur vi har det, utomstående ska inte komma och diktera hur vi sköter vårt avlopp till exempel.
– Men de flesta av de som har anslutit sig är mycket nöjda. Många äldre invånare säger att havsviken har blivit mycket renare nu när vi har en fungerande avloppshantering.
Östra delen av Emsalö är verksamhetsområde och där borde alltså alla fastigheter höra till andelslaget. I verkligheten är det bara ungefär hälften som är anslutna.
– Det är inte andelslagets uppgift att agera polis, säger Nyberg. I stället är det stadens miljöavdelning som borde se till att alla ansluter sig.
Efter vattentjänstverket tar staden vid
När Borgå stad för ungefär ett år sedan sade nej till ytterligare lånegarantier för Borgå skärgårds vattentjänstverk betydde det att vattenandelslagets framtid var beseglad, andelslagets ansträngda ekonomi klarade sig inte utan konstgjord andning.
Nu har staden betalat tillbaka till banken ett av vattentjänstverkets lån på 2 miljoner euro.
– Vi träffar vattentjänstverkets företrädare med jämna mellanrum och försöker komma fram till en överenskommelse, säger Borgå vattens verkställande direktör Risto Saarinen. Det finns både tekniska och ekonomiska frågor att avhandla.
– Staden har tålamod, vi tar den tid som behövs. Vi vill ha ett avtal och det är inte lätt att hitta lösningarna.
– Här i Borgå har jag fått signaler om att många av vattentjänstverkets kunder tycker att det är en bra sak att staden tar över, att man litar på Borgå vatten.
Borgå vattens övriga kunder ska inte behöva betala vattentjänstverkets skulder, därför strävar man efter att hålla skärgårdens vatten- och avloppstjänster i ett skilt bolag.
– Men jag hoppas att vi kan hålla den prisnivå som vattentjänstverket nu har, säger Saarinen. Frågan är förstås om andelslagets medlemmar i något skede måste betala alla skulder så att staden får sina pengar tillbaka.
– Vatten- och avloppsservicen fortsätter ändå alldeles som tidigare i skärgården, också när Borgå stad ta över.
Många har kritiserat stadens agerande och tror att vattentjänstverket aldrig skulle ha hamnat i en så allvarlig ekonomisk kris om staden hade sett till att alla på verksamhetsområdet verkligen anslutit sig.
Risto Saarinen tror att det kunde ha varit en lösning på problemet.
– En annan fråga är förstås att stadens miljöbyrå hade haft ganska stora svårigheter att tvinga alla hundratals hushåll att ansluta sig.
Ledningar i vattnet
Saarinen har bekantat sig med vattentjänstverkets vatten- och avloppsdragningar i skärgården och har en del dubier.
– Ganska långa delar av ledningarna går i havet. Det finns en risk att de ställen där ledningarna går ner och upp igen skadas när isen rör sig.
– Det uppstår läckor i alla ledningar, under årens lopp. Det är mycket svårt att hitta läckan om ledningen ligger i vattnet.
De långa ledningarna gör också att det blir svårt att få ett tillräckligt stort flöde, både för dricksvattnet och för avloppet. Det kan leda till stopp i avloppsrören och till luktproblem.