Fyra åtalas för vrakplundring

BORGÅ. Sedan 2011 har Museiverket polisanmält åtminstone sex stycken vrakplundringar – två utanför Borgå och de övriga i vattnen kring Hangö och Kyrkslätt. Det här är svårutredda brott; långt ute på havet och nere i djupet finns det inga övervakningskameror, de möjliga vittnena är ytterst få och några fingeravtryck blir inte kvar på brottsplatsen.
– Vrakplundringarna är verkligt krävande, både när det gäller utredningen och att få fram bevisningen, säger kriminalkommissarie Mia Tuominen vid Östra Nylands polisinrättning.
Men ett av brotten kan möjligen bli löst. Polisen och åklagaren har i alla fall kunnat koppla fyra personer såpass mycket till en vrakplundring att de alla snart åtalas för stöld vid tingsrätten i östra Nyland.
De tjuvaktiga dykarna verkar åtminstone inte ha skadat vraket eftersom det misstänka brottet rubriceras som stöld. Annars kunde de också ha blivit åtalade för byggnadsskyddsbrott, ett brott man kan dömas för om man förstör eller skadar fornminnen som exempelvis fartygsvrak eller en del av det.
Innan rättegången börjar berättar varken polisen eller åklagaren hur de kommit de misstänkta på spåren. Men det verkar inte handla om att stöldgodset skulle ha kommit ut till försäljning och den vägen lett polisen vidare. Möjligen kan detta fall ha börjat klarna i samband med utredningen av andra vrakplundringar.
Tre plundrade vrak
Plundringen av detta fornminnesskyddade vrak har Museiverket inte haft kännedom om före polisutredningen. Så utöver de två tidigare polisanmälda vraken har tydligen ett tredje vrak utanför Borgå också ha haft ohederliga dykare på besök.
Det är fråga om ett fortfarande oidentifierat handelsfartyg från sannolikt 1700- eller 1800-talet, som ligger på 46 meters djup nära internationellt vatten cirka 3,5 kilometer sydsydost om Kallbåda grunds fyr. Det tremastade fartyget har antagligen fraktat hampa då det havererade. Skrovet som är 26 meter lång och sju meter brett, är i gott skick. Sjöfartsverket upptäckte fartyget 2004 vid en kartläggning av havsbottnen.
De två andra plundrade fartygen ligger väster om Kallbåda grund. Det ena är ett krigsfartyg av okänt ursprung från 1700-talet som ligger på 60 meters djup. Det andra är ett norskt fartyg, Munin, som sjönk 1907 och nu finns 47 meter längre ned. Två skeppsklockor försvann från Munin 2012.
Polisen har lagt ned utredningen av de två övriga plundringarna, någon koppling till de aktuella stöldåtalet har inte kunnat påvisas.
Vad är stöldgodset värt?
Utöver bevisningen av stölden måste tingsrätten fundera närmare på hur värdefullt stöldgodset egentligen är. Nu handlar åtalet om stöld. Grov stöld är det fråga om ifall den stulna egendom är synnerligen värdefull.
– Värdet på stöldgodset vållar polisen mycket huvudbry. Ett fornminne och föremålen där har ett historiskt värde, men man kan i princip inte någonstans få reda på dess absoluta värde, säger kommissarie Tuominen.
Museiverket kan inte sätta någon prislapp på fornminnen.
– För oss är det kunskapsmässiga värdet av kulturarvet större än det penningmässiga, säger Maija Matikka, intendent för kulturmiljöskyddet vid Museiverket.
– Vi ser ett historiskt vrak som en arkeologisk helhet och ett forskningsobjekt. Föremålen är viktiga för att vi ska kunna bestämma ålder och ursprung för vraket. Det är en del av den större historian och handeln på Östersjön, säger Matikka.
Kollar misstänkt försäljning
Någonstans i det dolda finns det ändå en marknad för stulet vrakgods där det ges något värde.
Museiverket försöker i mån av möjlighet följa med på nätet om eventuellt vrakgods kommer till försäljning. Intressanta tips kommer ibland också in.
– Vi har någon gång upptäckt försäljning av föremål från svenska vrak och meddelat om det till de svenska myndigheterna, säger Matikka.
En del misstänkt gammalt vrakgods har sålts i Finland, men har ändå visat sig vara lagligt. Föremålen har tagits upp ur djupet enligt gammal praxis innan fornminneslagen trädde i kraft.
Dykare vill skydda
Maija Matikka är illa rädd för att fler vrak än de polisanmälda plundrats. Museiverket har inga möjligheter att hålla reda på vad som sker ute i djupen. Och alla vrak är heller inte så väldokumenterade att man direkt kan se att något försvunnit från dem.
Skurkarna är ändå inte många.
– I det här jobbet ser vi att glädjande många dykare inte alls godkänner plundringarna. De är måna om att skydda vraken för deras kulturhistoriska värde och för att nya generationer dykare ska ha något intressant att dyka till, säger Matikka.