Vildsvinen finns mitt ibland oss
ÖSTNYLAND. Den äldsta suggan i vildsvinsflocken är ledaren, som inte ska skjutas. Ledarsuggan ser bland annat till att flocken inte förökar sig för mycket.
I Saxby i Borgå har så gott som varje husägare i höst fått ett besök eller flera av en mindre vildsvinsflock.
– Jag är rädd för att gå ut med hunden på kvällarna, säger Birgitta Hansson. Helst håller vi oss till den egna gården och går inte utanför staketet. Jag vill inte råka på ett vildsvin som kan väga upp till 200 kilo, speciellt inte på kvällen eller natten.
– Grannen har haft besök av vildsvin, flera stycken, alldeles vid husväggen stod de. De har grävt upp potatis och ätit av fallfrukten under träden.
Magnus Forsblom, också han Saxbybo, har förståelse för att vildsvinen upplevs som farliga.
– Folk är rädda och skolbarnen vill inte röra sig ute i skymningen. Nu blir det ju sådana tider att det är mörkt mest hela tiden. Man kan inte lita på att vildsvinen inte är farliga och speciellt de som har långa betar inger respekt.
Vildsvinen översvämmar Östnyland och nu finns dessutom en risk för att de ska sprida afrikansk svinpest, en svår sjukdom oftast med dödlig utgång som lätt smittar vidare till tamgrisar.
Jord- och skogsbruksministeriet utfärdade för några veckor sedan en förordning där man förbjuder all utfodring av vildsvin. Samtidigt vill ministeriet att jägarna skjuter så många vildsvin som möjligt.
Viltvårdsföreningarna i Lappträsk, Liljendal, Strömfors och Lovisa reagerade genast och i ett öppet brev till ministeriet uppger de att vildsvinen regelbundet besöker viltutfodringsplatserna för hjort och rådjur. Om man slutar med den utfodringen drabbas hjort- och rådjursbestånden samtidigt som vildsvinen säkert sprider sig till ett större område än tidigare.
I Estland, där man har haft tjugofem bevisade fall av afrikansk svinpest, försöker man i stället mata svinen för att kunna hålla dem samlade. Ju mindre de rör på sig desto mindre är risken att smittan sprider sig, resonerar man i Estland.
Förvildade farmsvin
Michael Ewalds är nyvald ordförande för Saxby jaktlag som under de senaste veckorna skjutit fyra vildsvin, en stor galt, två suggor och en gris.
– Ett av vildsvinen hade ett märke i örat, men det var så gammalt och slitet att det var omöjligt att tolka. Det tyder i alla fall på att vildsvinet hade rymt från en vildsvinsfarm, för länge sedan. De andra var vilda vildsvin.
– Jag tror att de vildsvin som är vana vid människor, som har bott på en farm, är mer våghalsiga än de vilda vildsvinen. De vågar sig upp på gårdsplanerna och är inte så skygga.
Ewalds konstaterar att vildsvinet är ett nytt vilt djur i våra trakter, därför är alla litet osäkra och vet inte vad man kan vänta sig av djuren.
– Personligen tycker jag att vildsvinen inte hör hemma här, de kunde skjutas bort helt och hållet.
– Om det blir en snörik vinter blir stammen säkert mycket mindre. Egentligen borde de inte klara sig om snötäcket blir djupare än 40 centimeter.
Jaktbar stam
Den stora galten som Saxby jaktlag har nedlagt vägde nästan 200 kilo. Innan man fick den på kornet hade den åstadkommit en del förödelse vid jaktlagets viltutfodringsplats.
– Vi har bilder från viltkameran som visar hur galten knuffar omkull en behållare med 100 kilo säd som vi har satt ut till hjortarna och rådjuren, säger Ewalds.
– Vi vill inte sluta mata hjortarna. Efter det att vi satte ut utfodringsplatsen har vi kunnat hålla hjortarna borta från Mäntsälävägen.
Thomas Nyqvist är ordförande för viltvårdsföreningen i Liljendal. Han vill mata vildsvinen för att hålla dem samlade och han vill också ha rätt att jaga dem i strålkastarljus.
– Så gör man i Sverige. Det är svårt att på en viltutfodringsplats hålla koll på vilka suggor som har grisar som är under ett år och som alltså inte får skjutas. En strålkastare skulle underlätta jakten.
Medan Ewalds i Saxby helst skulle se att vildsvinen försvann helt och hållet från trakten välkomnas det nya viltet av Nyqvist.
– Vi vill hålla kvar en jaktbar stam.
Jägarna i de östra delarna av Östnyland är bekymrade över att ministeriet kom med sin nya förordning utan att ha bett om utlåtanden varken av viltvårdsföreningarna eller ens av Viltcentralen.
Växande stam
Visa Eronen på Viltcentralen konstaterar att det är svårt att komma med rådgivning om hur många vildsvin som borde skjutas när man inte har någon klar bild av hur stor stammen i Finland är.
– Vi vet att det finns fler än hundra vildsvin i Östnyland. Men är de tvåhundra eller femhundra, det vet ingen.
– Förr uppträdde vildsvinen i Östnyland som enstaka individer, nu har de bildat flockar och de reproducerar sig flitigt. Stammen växer hela tiden, speciellt under goda förhållanden.
Man får inte mata vildsvin men samtidigt vet alla att svinen också söker sig till matningsställena för hjortar och rådjur.
– Jag har diskuterat den här frågan med ministeriet men inte fått några klara svar, säger Eronen. I den promemoria som fogats till den nya förordningen skriver ministeriet att man känner till att svinen är allätare och också använder sig av hjortmatningsstationerna. Det som är klar är att utfodring som riktats särskilt till vildsvin är förbjuden.
När man vill skjuta bort åtminstone en del av stammen gäller det att känna till hur vildsvinsflocken fungerar.
– Det viktiga är att inte skjuta den gamla suggan som leder hela flocken, säger Eronen. Den som är klok och försiktig, vaksam och erfaren, mycket viktig för hela gruppen och den kontrollerar dessutom reproduktionstakten. Om den gamla suggan skjuts bort börjar flockens yngre suggor att reproducera sig allt vad de hinner.
– Om man vill att stammen inte mer ska växa eller vill att den reduceras ska man skjuta bort galtarna och ungdjuren.
Erfarenheten visar också att om man skjuter en sugga med grisar kommer grisarna att uppföra sig mycket irrationellt. De sprider på sig och de kan röra sig i bebodda trakter på jakt efter mat eftersom de inte förstår att akta sig för människor.
Eronen tycker inte att man behöver vara rädd för vildsvinen.
– De är aggressiva närmast om de är skadade. Då ska man inte gå för nära. Annars det räcker med normal vaksamhet som med alla andra vilda djur.
– Däremot är det ganska lätt hänt att de angriper jakthundar. Våra hundar är inte vana med vildsvin och begriper inte att vildsvinen faktiskt utgör en fara för dem i jaktsituationer.