Den söta betan blev en ny nisch
MÖRSKOM. Den östnyländska sockerbetsodlarkåren har fördubblats. Nu är de två. Jan Stjernberg på Vessö har fått sällskap av Mikael Tång i Mörskom.
Mikael Tång på Tyskas i Övitsböle har fått flera frågor om vad den gröna blasten på några av hans åkerskiften är. Så pass ovanlig är sockerbetan i Mörskom.
– Jag tror inte att det någonsin har odlats sockerbetor hos oss, eller åtminstone inte på flera generationer.
Mikael Tång tog över hemstället 2010. Till gården hör också åkeriverksamhet.
– Folk tror att jag började med sockerbetor för att vi har lastbilar som vi kunde använda för att transportera betor till sockerbruket i Säkylä. Men så är det inte, jag gör det för att det känns intressant och spännande att prova på något nytt som samtidigt ställer krav på odlarens färdigheter.
Investeringar
Mikael är 33 år gammal och lantbrukstekniker. Han praktiserade på Kiala i Borgå och var efter det anställd på gården i några års tid. Det var där gnistan för sockerbetsodling tändes. När Kialas sockerbetsodlingar var som störst omfattade de över 100 hektar.
Kiala och många andra odlare har redan för flera år sedan slutat med sockerbetor som en följd av dålig lönsamhet. Det betyder att det finns begagnade maskiner som står oanvända.
– Investeringen för att komma i gång blev inte så stor. Jag har kommit över bra maskiner till ett hyggligt pris.
Han har köpt Kialas gamla såningsmaskin. Betupptagaren hittade han med Jan Stjernbergs hjälp hos en tidigare sockerbetsodlare på Vessö. Dessutom har investerat i en radhack.
– Jan Stjernberg har varit min mentor. Utan hans hjälp hade jag inte kommit i gång. Egentligen borde Sucros betala honom för hjälpen.
Mikael Tång är maskinkunnig och han klarar själv att serva och reparera maskinparken. Ett viktigt kunnande när man håller sig med många olika maskiner.
Kontrakt
Den enda uppköparen av sockerbetor är Sucros sockerfabrik i Säkylä. Sockerbetor odlas på kontrakt och ett sådant slöt Mikael i fjol höstas. Sucros är också den enda som säljer sockerbetsfrö.
– Man kan säga att jag hade lite tur. För ett år sedan var spannmålspriset inte lika dåligt som i dag, medan priset på sockerbetor är relativt bra. En annan fördel är att sockerbetspriserna är en överenskommelse som är i kraft två år, jämfört med spannmålspriset som fluktuerar dagligen.
För att få erfarenhet av sockerbetsodling beslöt sig Mikael för att prova ut två olika sorter på olika skiften, på både mulljord och lera. Den totala arealen är 6,5 hektar. Sockerbetor ska ha god jord som är väl kalkad och väl dränerad.
Hittills verkar det inte vara någon större skillnad på växten på de olika skiftena. Mikael var orolig för odlingarna under försommaren under den långa kalla och våta perioden. Bland annat hittade han jordloppor som han måste bekämpa kemiskt.
Radhackens uppgift är att ta kål på ogräs och göra jorden lucker, men det dök också upp ogräs som krävde besprutning.
Följande kritiska period inföll under värmeböljan och torkan i juli och början av augusti. Men sedan kom regnet.
– Och nu (18 september) har vi tropisk värme. Det ser bra ut för betorna. I början av oktober ska de transporteras till Säkylä och jag hoppas förstås att vädret är bra när vi ska ta upp dem.
Sockerhalten
Mikael Tång säger att för honom är betornas sockerhalt viktigare än en stor skörd. En god sockerhalt ger påslag på priset.
– Är sockerhalten riktigt bra kan den vara så hög som 18 procent.
Det är nu under hösten som sockerhalten i betorna ökat. Mikael säger att vädret är optimalt också med tanke att kunna leverera så rena betor som möjligt.
Han ska använda samma trafikant som Jan Stjernberg för leveranserna.
– Avståndet till Säkylä är 260 kilometer från oss. Sucros betalar ett transportstöd för 150 kilometer. Egentligen blir frakten inte dyrare än den jag betalar för säd som körs till Oulainen i Lahtis.
Åttio procent av Tyskas åkrar finns på grundvattenområde. Det finns olika bestämmelser om odling på grundvattenområde som att sockerbetor får odlas endast ett år åt gången på samma plats. Därför måste Mikael Tång hitta nya odlingsplatser nästa år. Han räknar med att maximalt kunna odla tolv–tretton hektar.
Det kan hända att EU slopar landskvoterna för sockerbetor 2017. Mikael Tång har svårt att tro att Finland skulle lämna sig helt utan egen sockerproduktion.
– Och även om sockerbetsodlingen bara skulle handla om några år för min del, har jag försäkrat mig om att jag inte har överinvesterat utan klarar av försöket.
Nytt intresse
Sakari Malmilehto, konsulent på sockerbruket Sucros, säger att det finns ett nyvaknat intresse för att odla sockerbetor, både bland dem som redan en gång lagt ner odlingen och också bland dem som tar upp den som en helt ny inriktning.
En allmän försämring av villkoren och stängningen av sockerbruket i Salo 2006 ledde till att många, speciellt i Östnyland, slutade.
– Nytt för i år är att antalet nya odlare är större än antalet som upphör med odlandet. Vi har slutit kontrakt med ett hundratal nya odlare i år. Den främsta orsaken till intresset är de dåliga priserna på spannmål. Som vi vet handlar allt i dagens värld om ekonomi.
EU bestämmer ett minimipris på sockerbetorna, efter det sätter sig Sucros, MTK och SLC ner och förhandlar om priset i Finland. Underhandlingarna om priset 2015–2016 pågår just nu.
Sockerkvoterna inom EU är fastställda till 2017.
– Efter det är allt öppet. Men vi på Sucros tror att betodlingen ska få fortsätta. Vi har till exempel gjort nya investeringar i fabriken.