Östnyländska beväringar skickade till Vekaranjärvi
BORGÅ. Det är trångt på Nylands brigad under sommaren. Susan Helenius-Nieminens söner har varit tvungna att inleda sin militärtjänstgöring på Karelska brigaden.
För drygt två veckor sedan ryckte den senaste kullen unga män och kvinnor in i armén. Årets andra kontingent är den klart populäraste, vilket betyder att brigaderna blir överfulla. Flera svenskspråkiga i Östra Nyland fick inte plats i Dragsvik och befinner sig därför på Karelska brigaden i Vekaranjärvi i Kouvola.
Enda svenska alternativet
Susan Helenius-Nieminens söner Nicolaj och Alexander ryckte in i armén för två veckor sedan, men inte vid Nylands brigad som de hade velat.
– På uppbådet i november sa de att det var fullt i Dragsvik så pojkarna blev placerade i Vekaranjärvi. Både pojkarna och jag var besvikna eftersom de gärna hade gått armén på sitt modersmål svenska.
Nylands brigad i Dragsvik är det enda stället i Finland där man kan tjänstgöra på svenska. Det är lagstadgat att alla med svenska som modersmål har rätt att utföra sin allmänna värnplikt på svenska. Men om brigaden är full kan svenskspråkiga bli tvungna att gå armén på finska. Major Jussi Jyrkinen säger att man i vissa fall måste göra kompromisser ifall man vill rycka in på sommaren då det är som populärast.
– Det finns ett bestämt antal platser i varje soldatlän för varje brigad. Från Östra Nylands soldatlän ryms det en viss kvot till Dragsvik varje sommar och vinter. Om det är viktigare för beväringen att utföra sin värnplikt på svenska än att göra det en specifik tid kan man få vänta till vintern eller till och med ett år innan man får en plats i Dragsvik. Om man inte vill vänta måste man göra sin militärtjänstgöring på en annan brigad, säger Jyrkinen.
Fördelningen oklar
Enligt Susan Helenius-Nieminen upplevde pojkarna och deras kompisar att de blev skickade till Vekaranjärvi på grund av sitt finska efternamn.
– De med svenskt efternamn före och efter pojkarna i kön på uppbådet fick åka till Dragsvik. Av pojkarnas kompisar hamnade de med finska efternamn i Vekaranjärvi medan de med svenskt efternamn fick plats i Dragsvik.
Major Jussi Jyrkinen påpekar dock att en sådan uppdelning definitivt inte kan ha skett med avsikt. Han säger att det är frågan om ett missförstånd.
– Det låter mycket konstigt. Jag har svårt att tro att det har skett. Det måste vara frågan om ett missförstånd för det finns verkligen inte någon sådan bestämd uppdelning.
Jyrkinen säger att det kan hända att de på uppbådet inte reagerat på att det handlar om svenskspråkiga personer med finskt namn, och att beväringarna inte vågat säga emot eftersom många är nervösa på uppbåden.
Möjlighet att flytta
Även om man blir tilldelad en plats på en viss brigad under uppbådet är det inte skrivet i sten.
– Det är sant att det går att byta. Ifall någon upplever att Karelska brigaden inte passar, så kan man ansöka om att få flytta. Jag kan inte lova att ansökan går igenom, men det är alltid värt att prova, säger major Jussi Jyrkinen.
Även om Susan Helenius-Nieminen varit mycket upprörd över att hennes söner inte får göra sin militärtjänstgöring i Dragsvik, är hon ändå lättad över att de trivts så bra på Karelska brigaden.
– Det är en principsak för mig. Det finns tillräckligt med antipati för svenskan i Finland så för mig är det viktigt att mina söner ska få använda sitt modersmål så mycket som möjligt. Men de trivs verkligen jättebra på Vekaranjärvi så de har nog inga planer på att flytta.