All fisk som hamnar i fiskarens fångstredskap är inte eftertraktad matfisk. FOTO: Kristoffer Åberg

Oönskad fisk kan bli föda för hund och katt

Framtiden för reduceringsfisket har varit oviss en längre tid, men nu kommer lugnande besked. EU har godkänt en fortsättning.

På grund av att EU går in i en ny programperiod måste de nationella stöden ses över. Stödet till reduceringsfisket är just ett sådant. Konsultativa tjänstemannen Orian Bondestam på Jord- och skogsbruksministeriet kan i mitten av maj komma med goda nyheter. EU-kommissionen förhåller sig positivt till en fortsättning, vilket i praktiken betyder att reduceringsfisket kan fortsätta också efter juni månads slut.

– Vi har bett närings-, trafik-, och miljöcentralerna att meddela de fiskare som sysslar med reduceringsfiske att de kan fortsätta efter juni, säger Bondestam och tillägger att det till en början sker på fiskarens egen risk.
Det i sin tur beror på vissa juridiska formaliteter som måste vara avklarade innan kontrakten kan förlängas och stödet betalas ut. Bondestam tror inte att det utgör något större problem för fiskarna, eftersom stödet även tidigare betalats ut i klumpsummor några gånger om året.

Hannes Porkka i Borgå, som bland annat livnär sig på reduceringsfiske, är av en annan åsikt.
– Reduceringsfisket har hela tiden, i tre års tid, varit förknippat med risker. Ändå handlar det om stora investeringar och löner som ska betalas. Det här är inget nytt, men konstigt är det i varje fall.

Miljöfrämjande arbete

Bondestam säger att fiskarna kan fortsätta både fisket och att sälja sin fångst. Miljöpremien får de i efterskott.
Stödet som fiskaren får kan uppgå till 42 cent per kilo. Därtill läggs marknadspriset för till exempel braxen och mört, vilket betyder att den totala ersättningen i bästa fall rör sig kring en euro per kilo.
– Förutom att fiska upp och sälja, har fiskaren en skyldighet att ta prov på siktdjupet i vattnet och rapportera förekomster av blågröna alger, säger Bondestam.

Lokal lösning

Reduceringsfisket är en finländsk innovation, och en metod som vare sig Sverige eller Estland tagit till sig. Bondestam tror att det har att göra med att de finländska vattnen skiljer sig från de estniska och svenska. Utmärkande för den finländska skärgården är att den är grund med långa vikar.
Tack vare reduceringsfisket kan man avlägsna tio ton fosfor ur vattnen varje år.
– Det är en betydande mängd.

Vidareutveckling

Bondestam säger att det nu vore viktigt att skapa en marknad för mörtfisk. I Helsingfors stads kök, Palmia, har man lyckats introducera biffar av braxen på menyn.
Även Hannes Porkka smider planer för att förädla mörtfisken och på det viset få en lite större ersättning för den fisk som dras upp. Han hoppas att man ska få till stånd en fabrik som producerar djurfoder någonstans i Borgå.
– Hundar och katter äter gärna fisk, och fisken är hälsosam för dem.

Djurfodret kunde säljas antingen på burk eller i djupfryst form.

Dessutom kommer man troligtvis att förbjuda att den tonfisk som fångas på områden som är för hårt exploaterade, används i djurmat. Här öppnar sig en nisch för den finländska fiskarkåren, anser Porkka. Han tror också att en fabrik som förädlar råvaran skulle öka intresset för reduceringsfiske bland yrkesfiskarna.
– "Gourmetfisken" kommer att bli ett stort problem. Den äter upp rommen som gädda och gös lägger, och stammarna går tillbaka.
Med gourmetfisk avser Porkka det som i dagligt tal ibland kallas skräpfisk.

– Dessutom äter mörtfisken upp bottendjuren, och det blir ingen mat kvar för små abborrar, säger Christian Lindén, som är verksamhetsledare för Nylands Fiskarförbund.

Skäl att tänka om

Esko Taanila som är projektchef vid Södra Finlands Fiskerigrupp säger att uträkningar visar att man kan dra upp tiotusentals ton mörtfisk varje år utan att fiskbeståndet tar skada. Han tror också att människan i framtiden lär sig uppskatta mört och braxen på ett annat sätt än vad som är fallet i dag, het enkelt på grund av att proteinkällorna sinar.