Sälen har tagit över Östersjön
Gråsälen trivs i Östersjön och populationen ökar. Fiskarna är uppgivna, sälarna tar redan mera lax än vad fiskarna får i sina ryssjor och nät.
Martin Tillman på Pellinge kastar loss och styr ut mot havet. Målet är de yttersta klackarna i Pellingearkipelagen, det är där sälarna håller till. För fjorton år sedan gav yrkesfiskaren Tillman upp kampen mot sälen, vände på steken och började i stället dra nytta av dem genom att ordna sälsafari. För han kan garantera att man får se säl under sommaren.
– De kommer in med laxen, i slutet av maj, och de kommer ända in i den inre skärgården, säger Tillman.
Gråsäl har det alltid funnits, men inte så mycket som nu. Hur mycket säl det finns i Östersjön och om det är för mycket eller för litet råder det olika åsikter om. Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet räknade till 30 000 sälar våren 2013. Det är rekord. Tillman uppskattar populationen till 100 000.
Det är inte helt lätt att räkna sälar eftersom de dyker under vattenytan om de blir rädda. Säl räknas i allmänhet från flygplan, och det är enligt Tillman den största orsaken till att uppgifterna om hur många de är varierar så stort.
– När de hör ljudet av ett flygplan så dyker de. På Åland jagar man bort säl från fiskodlingarna genom att flyga över odlingarna, säger han.
Något exakt antal kan man inte få, men alla tecken visar att sälarna blir allt fler.
– När jag började åka ut till dem var det mest hanar, nu är klipporna fulla av honor och ungar.
Uppgivet
En fullvuxen säl kan äta två ton fisk per år. Den är dessutom kräsen och tar bara de bästa bitarna av sin fångst. Sälen är fridlyst och förökar sig stadigt. Det har satt käppar i hjulet för fiskarna, och många har slutat.
– När det är bra göstider kan man få 400 kilo i veckan. Efter att sälen kommit är det bra om det blir 30 kilo i veckan.
Martin Tillman är uppgiven när han talar om framtidsutsikterna för fiskenäringen i Finland. Det finns enligt honom inte mycket att göra åt saken.
– Visst är det fint tänkt att man ska bevara alla djur, men vi har så liten reproduktion av fisk i Östersjön och så få arter, så det räcker inte till. Problemet är att sälen tar livet av all fisk de får tag på fastän de bara skulle äta två. De föredrar också de bästa bitarna, ryggfilen och magen. De som lider av deras framfart får liten eller ingen ersättning. Det gör att folk slutar med fiske, säger han.
Martin Tillman gillar definitivt inte sälar, men erkänner att de är synnerligen smarta. Medan han styr båten från klack till klack för att se om de kommit inomskärs redan ger han exempel på det. Han använder själv en så kallad sälsäker ryssja.
– Sälen behöver inte ta sig in i den, den äter fisken som är på väg in. Den har ju tid att vänta, säger han. Och de lär sig var ryssjorna finns.
Tillman ger inte mycket för sälsäkerheten. Om inte sälen hittar in eller vill vänta simmar den rakt igenom.
– Det finns inte fiskeredskap som är helt sälsäkra. I så fall är de fisksäkra också.
Jakt räcker inte till
I takt med att sälarna ökat i antal har också rapporterna om sälskador blivit fler. För några år sedan började man jaga gråsäl igen, efter en lång paus. Stammen minskade drastiskt som en följd av bland annat utsläpp gjorde utsläpp av kemikalier som gjorde sälhonorna sterila.
– På 1990-talet städade man upp och slutade med utsläppen, och då exploderade mängden sälar och de blev snabbt flera.
– Det finns så många gråsälar att det inte räcker att skjuta en här och en där. Man kan minska dem om man tar bort många, men gratis gör ingen det. Ska man jaga säl behöver man dessutom en stor båt med vinsch så man kan lyfta upp sälen.
Efter kriget försökte man minska på sälpopulationen och lotsar och sjöbevakare fick betalt för att ha ihjäl dem. Tillman berättar om hur hans farfar och hans fiskarkolleger fick skottpeng på säl. Den var värdefull, några sälar kunde ge lika mycket som en hel årslön som lots. Då rodde eller seglade man ut till klackarna och bogserade sedan in de enorma djuren till land.
– Fafa sa alltid att de kommer när isen lägger sig. Nu kommer de så snart isen går. Det finns inte mat ute till havs, därför kommer de in i skärgården.
Besviken
Martin Tillman har sett sälstammen öka stadigt. Av Vilt- och fiskeriforskningsinstitutets hemsida framgår att sälstammen visserligen ökat, men inte i Finland sedan mitten av förra decenniet.
– Det är samma problem på flera ställen. I södra Östersjön lider fisket också.
Det finns sälar och så finns det sälar.
– Folk förstår inte att det här inte handlar om söta Saimenvikare utan om stora djur, som kan döda en människa om de vill och man kommer för nära.
I princip har Martin Tillman inget emot sälar, han vill bara inte ha dem inomskärs och i så stora mängder att de äter upp all fisk.
– De får gärna finnas i Nordatlanten där det finns plats, säger han.
Tillman är fortfarande frustrerad över ett förslag han en gång fick, om att föra ut skräpfisken till de yttre klackarna så att sälarna inte skulle komma inomskärs.
– De äter lax, gös, gädda, abborre och lake. Men inte skräpfisk.
– Så täcks man säga att fiskarna fångar för mycket lax. Det fiskarna får är en bråkdel av vad sälarna tar. Man tycker att beslutsfattarna i det här landet skulle skämmas lite.