Taltidningen står inför ny era

Klockan är 9 en onsdagsmorgon. Vi träffar Marita Ljungvall inne på gården vid Ågatan 33 i Kajutan, föreningen Svenska synskadade i Östnylands egen samlingslokal.
– Jag har litet att läsa in ännu, ni får vänta en stund.
Ljungvall sätter sig igen i den lilla studion med mikrofon och ljudupptagningsapparat. Framför sig har hon en läsställning där Borgåbladet nu är uppslagen.
En kvarts timme senare är hon klar. Bandupptagningen sparas digitalt och efter några minuter kan vi, och alla som prenumererar på taltidningen, lyssna på dagens nyheter, på en apparat som heter Pratsam.
Borgåbladet har existerat som taltidning sedan november 1981. De synskadade i Borgånejden med sin ordförande Lennart Svensk i spetsen tog då kontakt med tidningen och med domkyrkoförsamlingen och båda lovade hjälpa till.
För 32 år sedan utkom taltidningen en gång i veckan, med plock ur hela veckans tidningar, och på kassett. Från 1986 läste man in tidningarna två gånger per vecka och från hösten 1994 tre gånger.
Pratsam
Kassetterna kopierades, postades till prenumeranterna som när de hade lyssnat färdigt returnerade kassetterna.
– Postningskostnaderna blev så höga mot slutet att prenumeranterna fick behålla kassetterna, minns Ljungvall.
Det nuvarande systemet inleddes i början av september 2008, med Pratsamboxen som digitalt och mycket snabbt förmedlar den intalade tidningen till prenumeranterna.
– Kassetterna var bra på sitt sätt, men de kunde bara förmedla gamla nyheter, säger Ljungvall. Vi tyckte att också synskadade borde kunna få sin tidning samma dag som alla andra.
– Borgåbladet ska finnas tillgängligt på Pratsamboxen senast klockan 10 och Östra Nyland senast klockan 12 varje utgivningsdag. Vi strävar efter att läsa in tidningarna också när det är helgdag.
Snart nalkas nya tider. Den nygrundade finlandssvenska taltidningsföreningen håller på och överför taltidningarna till en så kallad talsyntes, en digital röst som senast innan utgången av nästa år ska läsa in alla taltidningar i landet.
Egen prägel
De frivilliga läsarna i Borgå är i dag arton stycken pensionärer som regelbundet alternerar. För att läsa in en veckas tidningar behövs åtta läsare, en för varje tidning för varje utgivningsdag.
– Jag brukar stiga upp tidigt och först läsa igenom tidningen hemma de dagar jag har läsuppdraget, säger Ljungvall.
Det krävs förberedelse inför läsningen. Några gånger per år samlas läsarna för att komma överens om riktlinjerna, vad ska läsas och vad kan man lämna bort.
– Alla sätter sin egen prägel på inläsningen, säger Ljungvall. I regel är våra prenumeranter rätt nöjda. Det är oftast via vår ordförande, Stina Roms, som vi får respons från lyssnarna.
– Ibland kommer responsen spontant, som den gången en äldre, annars mycket tystlåten herreman, reagerade på att uppläsaren hade slösat alltför mycket tid på en kulturtext om en konstutställning. När man inte kan se konstverken känns en utställning säkert inte så intressant.
Bli till nytta
Det är inte bara tidningstexten som förs vidare till de synskadade.
– Vi strävar efter att beskriva bilderna så gott det går, ibland är det svårare och ibland lättare, säger Ljungvall.
Själv gick hon med i den frivilliga läsarverksamheten när hon blev pensionär.
– Jag träffade en vän på gatan som bad mig komma med, nu när jag hade tid. Jag kände att jag gärna ville gå med och bli till nytta. Först gick jag på en kurs på medborgarinstitutet, vi hade proffs, både från radion och från teatern, som lärde oss hur vi skulle läsa för att nå det bästa resultatet.
– Alla har vi inläsare någon koppling till synskadade. Själv har jag jobbat som lärare för blivande hemvårdare och kom då i kontakt med Lennart Svensk som kom till skolan för att lära eleverna hur man ska uppföra sig mot synskadade, vad man bör tänka på. Han gjorde ett djupt intryck på mig med sin optimistiska livssyn.
Ljungvall har inte ännu fått något slutligt datum för övergången till talsyntes.
– Vi har rätt så många läsare nu, det är ingen brådska. Jag tror att jag kommer att sakna det här uppdraget när det tar slut, litet, och till en början. Men det blir mer tid för vänner och släktingar i stället. Någon katastrof är det inte, inte på något vis.
Samuel är snart här
Tidningarna Hufvudstadsbladet, Vasabladet och Sydösterbottningen finns i dag som taltidningar inlästa av Samuel.
Samuel är namnet på den finlandssvenska konstgjorda, digitala rösten som har utvecklats i samråd mellan föreningen Norra Österbottens svenska synskadade och företaget Acapela Group från Sverige.
– Alla som har lyssnat till Samuel har blivit positivt överraskade, säger Daniel Ainasoja som är verksamhetsledare för den nya finlandssvenska taltidningsföreningen, som grundades i våras. Föreningens hemort är Jakobstad.
– Vi jobbar hela tiden med Samuels uttal, tillsammans med en lingvist. Vi vill ju att det ska låta så bra som möjligt och det finns en del utmaningar.
Övergången till Samuel sker enligt behov.
– Det kan handla om en akut brist på inläsare, som vid Sydösterbottningen, säger Ainasoja.
– I Östnyland finns det ännu inläsare så det är inte så bråttom, men under vårens lopp siktar vi på att föra över både Borgåbladet och Östra Nyland till Samuel.
Bidrag
Till en del handlar det också om pengar. Den nya föreningen hoppas att det stöd som Penningautomatföreningen tidigare har anslagit för de finlandssvenska taltidningarna utbetalas också i år.
– Dessutom söker vi bidrag från bland annat kommunerna, säger Ainasoja. I Österbotten har Luciainsamlingen gett intäkter till taltidningar, det är väldigt olika på olika håll i Svenskfinland.
Kostnaderna har också varierat. Både Hufvudstadsbladet, tidningarna på Åland och Åbo Underrättelse har lästs av avlönade inläsare. På alla andra håll är det frivilliga krafter som sköter arrangemangen.
Helt utan människoarbete fungerar inte heller Samuel.
– Vi har anställt personer som stiger upp tidigt, plockar material och sorterar det i olika underavdelningar, säger Ainasoja. I framtiden hoppas jag att vi kan ha ett samarbete med tidningarna som ger oss texterna ännu tidigare.
Mer material
– Med Samuel kan vi ge prenumeranterna mer material, till exempel utrikesnyheter. Taltidningarna Hufvudstadsbladet och Vasabladet har blivit nästan dubbelt så innehållsrika efter det att Samuel har tagit över läsningen. Samuel läser i princip allt redaktionellt material.
Taltidningen kunde ha en mycket bredare målgrupp än bara synskadade.
– Dyslektiker kunde ha stor nytta av taltidningen, säger Ainasoja. Jag hoppas att vi kan ge taltidningen till alla som behöver den i framtiden.
Det finns också många möjligheter att förmedla taltidningen via olika kanaler.
– Medelåldern bland de synskadade är 78 år och bara tio procent av dem har dator, säger Ainasoja. Det finns olika typer av mottagare som kan uppdateras så att de fungerar med taktila knappar.
– En del av prenumeranterna har kanske andra handikapp och måste ha stora mottagare. Men andra kan få tidningen i en liten fickspelare som man kan ta med sig, till exempel ut i trädgården.
Den som vill provlyssna på Samuel kan gå in på nätsidan pratsam.org.