Ett vardagsrum för Nickbyborna

Gamla Komu ser inte på utsidan så annorlunda ut än förr.
Där tronar det högst uppe på backen och tittar med upphöjt lugn på all uppståndelse i omgivningen. Hälsocentralen i Nickby byggs ut och samtidigt saneras sjukhusavdelningen. Litet längre ner i backen växer det nya seniorhemmet Sofie upp.
Människor rör sig fram och tillbaka, bilar parkeras och bilar kör i väg.
Den äldsta delen av Komu, gamla kommunalhuset i Nickby, byggdes redan 1870. Nu har huset döpts om.
Lilla Villan, välkommen! står det på en skylt framför huset.
Gamla kommunalhuset i Nickby har hyrts ut till Lilla Villans vänner för att fungera som kulturhus främst för barn och unga. Hyreskontraktet går på femton år.
Historiens vingslag
Uppe på den delvis kalla vinden hittar vi Petri Pöyhönen som är producent för Lilla Villans vänner. Han sitter i ett uppvärmt rum med plats för tre.
– Här finns en plats för Salla Taskinen som är vår verkställande direktör och ett uthyrt arbetsbord för Mia Ylönen som skriver manus för filmer, nu senast åt Aleksi Bardy.
De riktigt intressanta inredningsdetaljerna hittar vi på den kalla vinden. Här finns till exempel många vita sjukhussängar i metall.
– De finns kvar sedan krigstiden när Lotta Svärd-rörelsen drev sjukhus här i huset, berättar Pöyhönen.
Högst uppe på takåsen finns ett litet utskjutande torn med fönster år alla håll. Under det, balanserande på några plankor som är fästa vid takstolarna, står en köksstol.
– Jag har hört berättelsen om hur man under kriget höll vakt och härifrån kunde hålla kontroll över hela luftrummet ovanför Nickby, säger Pöyhönen, som beklagar att han inte ännu har hunnit bekanta sig närmare med Sibbos historia.
Mångsidigt program
Föreningen skrev på sitt hyreskontrakt i somras och sedan dess har mycket hänt.
– Vi är en grupp på aktiva konstnärer av olika slag, berättar Pöyhönen. Vi har renoverat huset med talkokraft, så långt vi har kunnat. För de uppdrag som kräver expertkunskaper har vi anlitat yrkesfolk.
– Vi hjälper alla till på olika sätt, vissa är musiker, andra bildkonstnärer, många sysslar med dramaturgi och scenkonst. Vi bygger upp ett samarbete med teatergrupper på båda språken.
Just nu övas en pjäs av Paula Salminen som kommer att ha världspremiär på finska den 9.11. och på svenska den 19.1. Spessun och tavisar heter pjäsen, översatt till svenska av Anna Simberg. Den är en tankeväckande berättelse om dagens skolvärld och riktar sig till en publik som är över 6 år.
En veckoslutskväll varje månad samlas Lilla Villan Club i musikens tecken.
– Vi satsar på många olika musikstilar, säger Pöyhönen. Allt från klassiskt till karaoke.
I början av oktober var temat visor och folkmusik, den 1 november blir det karaoke till levande musik, 8 december bjuder man på Sibelius, kaffe och kaka och lördag före jul blir det allsång.
Det är verksamhet i huset mest alla dagar.
– Vi har finska och svenska pensionärer som samlas här, Sibbo musikskola, musikinstitutet, Sipoon teatteri och medborgarinstitutet håller lektioner regelbundet, berättar Pöyhönen.
– All verksamhet går på båda språken, vi jobbar för en levande tvåspråkighet och vi har känt oss mycket välkomna.
Frivillig verksamhet är beroende av stipendier och bidrag. För att kunna ta i bruk andra våningen hoppas föreningen nu på bidrag av Undervisnings- och kulturministeriet eller från Silmu.
Kö ut på gården
I Lilla Villan verkar också caféet Runda Munken som är den verkliga attraktionen nummer ett i Nickby just nu.
– På måndagen hade vi kö ut på gården vid lunchdags, berättar företagaren Yvonne Wolff-Bonsdorff. Vi har varit med i planeringen alldeles från början när det blev klart att lilla Villan får ta över.
– Hela köket har vi byggt om från grunden. Det blev en stor investering men vi litar på att den blir lönsam och vi har ett långt hyreskontrakt.
Det är trångt runt borden. Varje måndag och tisdag samlas den finska pensionärsföreningen i salen och då krymper caféet för några timmar mitt på dagen.
– Vi har gått hit på lunch varje dag sedan de öppnade, berättar ett gäng på fyra damer. De andra matställena i byn har ett så smalt utbud av lunchrätter eller så får man äta skolmat och det är inte heller så muntert.
– Det finns absolut ett behov av mat som den här, det är så gott.
För barnfamiljer
Micaela Backström har också varit en flitig gäst.
– Nästan dagligen har jag ätit lunch här. Här finns den absolut bästa maten i byn. Och så slipper man all matos som fastnar i kläderna på vissa andra ställen.
– Huset är ju bekant förstås från tidigare, här har jag gått på olika medborgarinstitutkurser. Det är ett så gammalt och stiligt hus, det är bra att det används. Nu är det inrett i gammal stil och det passar så bra.
Timo Yrjönen är också en nöjd kund.
– Maten är omväxlande här, det är en fördel.
För Karoliina Pennanen med barnen Sylvesteri och Verneri Kumpusalo är dagen cafébesök det första hos Runda Munken.
– Jag hörde av en annan mamma i lekparken om det här stället. Verneri är bara två månader gammal så jag har haft annat att tänka på den senaste tiden och har helt missat den här nyheten.
– Det är roligt att det nu finns ett ställe att gå till på dagen, också för barnfamiljer. Och alla konstutställningar och kulturella aktiviteter för barn intresserar absolut.
För Wolff-Bonsdorff är Komu inte någon ny bekantskap.
– Redan vid sekelskiftet tipsades jag av Ilona Nokela, som då jobbade för Sibbo kommun, om att det här kunde vara en bra plats att etablera ett matställe på. Då hade jag jobbat så hårt med Söderkulla gård att jag inte alls var intresserad av nya projekt.
– Men nu har vi tagit i med nya krafter, min man och jag, och vi är mycket nöjda med mottagandet. Vi gör själva all mat från grunden och bakar till exempel allt vårt bröd själva.
Bland kunderna finns alla åldersgrupper representerade och speciellt mammor som är hemma med sina barn har hittat till caféet.