Droginfo från verkligheten

– Jag har övernattat i en sopsäck på Näse begravningsplats, berättar Marko Peitsoma och det är knäpptyst i klassrummet på Inveon.
”Ditt enda liv” heter höstens satsning på droginfo i skolorna på andra stadiet i Borgå. Utom de traditionella ingredienserna som föreläsningar av polis och socialmyndigheter har ungdomarna nu en chans att höra hur det är ”på riktigt”, före detta knarkares egna berättelser.
De får höra hur Jenni började med tunga droger redan som 15-åring.
– Jag började med amfetamin, extacy och kokain. Jag hade just flyttat bort hemifrån, jag hade ett jobb med god lön, jag fick VIP-kort till alla trendnattklubbar.
– När jag var 16 år råkade jag ut för många tråkiga händelser och började injicera heroin. Det fortsatte i elva år. 2003 började jag med metadon för att komma bort från mitt beroende. Det har inte varit lätt men nu har jag i två år kunnat leva utan droger.
Del av den kriminella världen
Peitsoma har varit fri från droger i fem år. Han berättar gärna om sitt tidigare liv och vill att alla ungdomar inser vad de ger sig in på redan när de köper sin första dos cannabis.
– Cannabis är inte hälsosamt, det underlättar inte din skolgång eller dina möjligheter att få jobb. I stället bryter du mot lagen och blir en del av den kriminella världen med sina helt egna lagar.
– Min mamma förstod inte det här, hon bad mig ofta söka hjälp hos polisen. Hon insåg inte att om jag hade berättat för polisen om de kriminella gäng jag var i kontakt med så krävde den kriminella lagen att jag skulle straffas. Det kunde de göra genom att ta livet av min mamma.
– Om du använder droger blir du en del av den kriminella kedjan, glöm inte det. Om du själv säger att nu vill du sluta så får du inte, de ser till att du fortsätter.
Snabbt beroende
Marko Peitsoma är nu 38 år gammal. Hans barndomshem var strängt och mycket religiöst.
– Min pappa tillät mig inte att göra någonting, jag fick inte lyssna på musik, inte klistra affischer på väggarna, inte leva som andra unga. När mina föräldrar skildes var jag 17 år gammal och då utnyttjade jag friheten till att genast pröva på alkohol. Det kändes bra, jag blev snabbt beroende och ville hela tiden bara ha mer och mer.
– Jag hörde till riskgruppen, den som inte genomlider sin baksmälla och äter en pizza utan i stället genast på morgonen tar en återställare och sedan fortsätter dricka.
Efter bara ett halvt år började han med amfetamin.
– Men jag har aldrig injicerat. Jag har levt tillsammans med sprutnarkomaner men aldrig själv gått över den gränsen.
Hallucinationer
I stället drogs Peitsoma in i ekonomisk brottslighet av det kriminella gäng han tillhörde.
– Jag förlorade min bostad och mitt jobb på grund av mitt missbruk men timmen efter att jag hade blivit uppsagd drog mina ”vänner” i väg med mig till banken. Jag hade ännu ingen betalningsanmärkning och kunde lyfta snabblån av olika slag och skaffa mig kreditkort i alla banker. Jag blev verkställande direktör och hade fem till sex bilar registrerade i mitt namn och åtminstone 150 telefonanslutningar.
– På två veckor hade de skaffat mig en skuld på 80 000 euro, sedan uppdaterades mina uppgifter och jag fick inte mera kredit.
Peitsoma berättar om de hallucinationer droger gav honom, om hur han kunde ligga med örat mot värmeelementen hela natten för att lyssna på ”vad grannarna berättade”.
– Jag uppmanade mig själv att andas tystare så att jag inte gick miste om någonting.
– Jag kunde springa undan skärmen på min skärmmössa en hel dag. Den skrämde mig men jag insåg inte att jag bara kunde ta av mig mössan. Det gör man inte när man är i psykos.
Livet som narkoman är ofta tungt.
– Det kändes bra i början. Men sedan krävdes det större och större doser. Så kom en tid när förnuftet ville sluta men kroppen behövde sin dagliga dos och kämpade emot.
– Den påtända tiden blir den tid när man känner sig frisk och normal, det avskärmar narkomanen från samhället.
Peitsoma får spontana applåder när lektionen är slut.
– Det här var intressant, säger eleverna Atte Haponen och Christian Lönnberg. Vi har inte förr hört tidigare narkomaner berätta om sina liv. Man kanske har insett att det kan vara så här.
Liberal inställning
Knark förekommer lika allmänt i Borgå som på de flesta andra orter, säger polisen Patrik Lindholm och Ann-Sofi Nylund från socialjouren. Hon jobbar på polisstationen och kommer där i kontakt med alla minderåriga som grips för brott av olika slag.
– Alla som är berusade, av en eller annan orsak, får en tid till missbrukarkliniken, säger Nylund. Det har varit en bra rutin, hemskt få kommer på nytt.
– I Borgå har jag inte sett minderåriga som använder tunga droger.
Cannabis är däremot allmänt bland de unga och där är trenden att inställningen blir allt mer liberal.
– Det är därför vi är här, säger Nylund, för att få en attitydförändring till stånd.
Lindholm berättar att den vanligaste langaren i dag är en person på drygt tjugo år som odlar cannabis hemma.
– När langaren blir fast är det första vi gör att kontrollera hans telefon och hans kontakter på nätet. Alla meddelanden om hur mycket och var ska vi träffas noteras och så hittar vi också användarna, de som kan dömas för illegalt innehav.
Varken Ron Lindqvist eller Arttu Suojanen känner någon som använder narkotika.
– Åtminstone inte synligt.
– De som börjar gör det säkert för att de är med i en sådan kaveriporukka att det hör till att alla använder.