Bland spånakärringar och blåstång

För första gången görs nu en heltäckande kartläggning av östligaste Finska viken. Topcons-projektet är gemensamt för forskare från Finland och Ryssland. I projektet samlar man biologiska, geologiska och hydrologiska fakta om östligaste Finska viken. Resultatet blir kartor av havsbottnen där man bland annat kan se hur undervattenslandskapet formas och var fiskarnas fortplantningsområden finns.
Havsforskningsfartyget Muikku har den här veckan kryssat omkring på östra Finska viken, dykare har gett sig ner i det ännu riktigt varma vattnet, bottenprover har tagits både manuellt och med maskin och en robotvideokamera har krupit omkring på havsbottnen och samlat videomaterial i många timmar.
När vi går ombord har Muikku ankrat öster om ön Majasaari som ligger rakt söderut från Fredrikshamn.
Ville Karvinen är forskare vid Finlands miljöcentrals havscentrum och han leder gruppen på Muikku.
– Vinden har varit rätt så frisk under hela veckan och det leder till att vi inte kan utforska riktigt så stora områden som vi hade räknat med. Men vi har massor av prover och massor av videofilm att analysera. Dessutom mäter vi hela tiden havets syrehalt, temperatur och hur mycket ljus som når ner till bottnen.
Den gula videokameran dyker ner i vattnet, fjärrstyrd av en joystick i Karvinens händer. På videoskärmen syns havsbottnen med stenar och grus.
– Här ser vi sötvattenssvamp och slät havstulpan. Växter och djurliv är beroende av underlaget. De här trivs på ett hårt underlag. När vi hittar lera och andra mjuka bottenmaterial hittar vi också de havsdjur som tycker om att gräva sig ner i bottenlagret.
En sten är belagd med små, små djur med vajande tentakler.
– Den är täckt med små nässeldjur, släktingar till medusorna, säger Karvinen.
Provtagning
Jari Puhakka skickar ner en metallgripklo i vattnet. Klon kommer upp igen, fylld med stenar som landar med en smäll i en metallhink.
Katriina Könönen sitter inne i Muikku, böjd över ett mikroskop.
– Jag analyserar en del av ett havsbottenprov.
Bland grus och sand plockar hon ut små havstulpaner och vandrarmusslor.
– Vandrarmusslor ser vi allt mer av. Det är en främmande art för våra vatten som brer ut sig över allt större områden. De finns i hela Nordeuropa och i de stora sjöarna och floderna i USA.
Vandrarmusslan kommer ursprungligen från Kaspiska havet.
Värdefulla områden
En så här omfattande kartläggning av havsområdet har aldrig tidigare gjorts.
– Tidigare visste vi inte var de mest värdefulla områdena fanns, säger Kirsi Kostamo från Finlands miljöcentral. Nu börjar vi så småningom få en överblick.
– Vi gör till exempel upp kartor över förekomsten av blåstång och spånakärring, eller ishavsgråsugga, som den heter officiellt. Man kan inte förbjuda all mänsklig verksamhet på stränder och hav, men när vi vet mer kan vi dirigera störande verksamhet bort från de mest värdefulla områdena.
Som första region i landet gör man på Kymmenedalens förbund upp en landskapsplan där man detaljplanerar också vattenområdena med hjälp av Topcons-resultaten . Planen är så gott som klar berättar miljö- och landskapsplanerare Frank Hering.
Nyland är inte så långt efter. I höst kommer arbetet med en liknande plan i gång här i Nyland.
– Den blir inte lika detaljerad som planen i Kymmenedalen, men i samma stil, säger Per-Stefan Nyholm vid Nylands förbund.
– Det har gjorts en massa projekt om våra havsområden och genom att sammanställa de resultaten får man redan en god början.
Översikt
– All forskning är en spegling av sin egen tid, av det som man anser är viktigt just då. Därför kan jag inte säga om en modell som den här kunde ha satt stopp för till exempel ett hamnbygge i Sköldvik, om den hade tillämpats för femtio år sedan. Varje generation bestämmer själva vad som är viktigt och vad man vill veta, till exempel om havets mångfald.
Det här säger Riikka Venesjärvi från Helsingfors universitet.
Hon samlar resultat från all den forskning som just nu bedrivs i östra Finska viken och bygger av dem en kartmodell som kan användas när man till exempel planerar ett nytt hamnbygge, att bygga vindkraftverk eller att muddra.
– När modellen är klar kan man snabbt bedöma vilka konsekvenser en muddring på ett visst område har och hur stor areal som berörs, säger Venesjärvi.
Det är meningen att Aalto-universitetet senare ska omforma modellen så att man lätt kan plocka in variablerna för havsområden och stränder på andra håll i Finska viken och Östersjön och tillämpa den på samma sätt.
Om den här modellen hade funnits för femtio år sedan är det som sagt oklart om den kunde ha visat att Sköldvik är den idealiska platsen för en stor olje- och kemikaliehamn, eller inte.
– Vad jag vet är havsområdena omkring Sköldvik ännu i dag ganska outforskade, säger Venesjärvi.