Båtliv, näckrosor och konst invid vasskanten

BORGÅ. Fladan är en smal sjöled som skär av Vessölandet från fastlandet och den är en viktig och vacker rutt. En mulen onsdagseftermiddag åker vi ut för att uppleva Fladan.

Efter att vi kommit en bit ut från hamnen i Hammars kör en liten Buster snabbt förbi. Bredvid kusken står någon med en studentmössa på huvudet och vår båt, före detta strömmingstrålaren Tiina, gungar i svallvågorna. Många semesterfirare tycks vara ute på sjön i dag.

Fladan är cirka 3,5 kilometer lång och sträcker sig från Kroksnässundet till Seitlaxfjärden. Efter en stunds åkande närmar vi oss sundet. Solen glimtar för en stund fram ur det tjocka molntäcket då vi närmar oss Fladans öppning. På båda sidorna om båten kommer den höga vassen allt närmare och märken varnar för lågt vatten. Vid ingången till Fladan meddelar en stor skylt att högsta tillåtna hastighet är 11 kilometer i timmen och att båten inte får göra stora vågor.

Rutten är ganska smal och kantas av hög vassa. Ställvis guppar massor av vita näckrosor omkring i vattnet.

Livförsäkring för många

Några båtar kör emot oss från Seitlaxhållet. En av dem tillhör Kjell Andersson. Han berättar att det är tredje gången i sommar som han åker på Fladan. Han bor i Borgå och har stuga i Pellinge.

– Min fru har bilen och jag måste sköta ärenden i Borgå, så jag tog båten från Pellinge, berättar han.

Andersson tycker Fladan är bra och bekväm. Utan den skulle båtar vara tvungna att runda Vessölandet och nå Pellinge via Äggskärsfjärden där det enligt Andersson kan blåsa för hårt.

– Fladan har varit en livförsäkring för många, man kan köra här i vilket väder som helst, säger Andersson.

Andersson säger att han tycker Fladan har tillräckligt med djup, men att vassen börjar komma emot för mycket från sidorna. Han har själv använt Fladan i nästan sextio år eftersom hans föräldrar haft sommarstuga i närheten.

– En gång åkte vi på Fladan medan mina föräldrar höll på med att bygga och vi hade båten fylld med byggmaterial. Det var mysigt att ligga under träskivorna och titta ut tillsammans med mina tre systrar, säger Andersson.

Någon gång har han också sett gråhägrar här.

En annan båtfarare, Tero Kapanen berättar att han har båtplats i Tolkkis och brukar använda Fladan varje vecka. Han brukar köra till Svartholm, Pellinge och Helsingfors med båt. I dag har han båten fylld med två passagerare och tre små ivriga hundar.

Skridskoåkning på vintern

På vissa ställen delar sig vassen och man ser små kanaler som leder in till bryggor. Längs med Fladan finns en del hus, några verkar vara sommarstugor. Då vi är ungefär halvvägs genom Fladan kör vi under bron som Vessövägen går över. Hummelsundsbron hindrar båtar med över 3 meter höga master från att komma fram. En bit efter bron ligger gården där Gunvor Stiernberg har bott i över 40 år. Gården har varit länge i familjens ägo.

– Torsten Ståhlhandske som stred i 30-åriga kriget bodde här.

Stiernberg berättar att hennes barnbarn brukar tycka om att åka skridsko på Fladan om vintrarna. Stiernbergs son med familj bor i grannhuset. Barnbarnen metar abborre ur Fladan och på våren brukar det komma gäddor. Stiernberg berättar att hennes son brukar åka båt och att hon ibland åkt med honom. Hon brukar titta på båtarna som åker förbi och tycker det är trevligt att bo här.

Café på Hommanäs

Riktigt vid slutet av Fladan, där den snart öppnar upp mot Seitlaxfjärden, ligger en stor brygga med gott om plats för båtar och en skylt berättar att Café Löfving håller öppet mellan klockan 11 och 18. Vi lägger till och går uppför backen till Hommanäs gård där Brita Andersson håller café i en gårdsbyggnad. Hon berättar att den mellersta delen av gården byggdes på 1600-talet och att Stefan Löfving som var en av de kändaste partigängarna i det stora nordiska kriget har bott här.

Andersson berättar att det är elfte året hon håller öppet. Cafét är nostalgiskt inrett och på väggarna hänger ett fyrtiotal av Sinikka Hautamäkis små akvareller i rogivande färger. I ett annat rum finns en utställning med Matti Klinges färgglada konst.

Kunderna får välja kaffekopp ur en samling Arabiaporslin och allt som bjuds är hemgjort. Dessutom säljer Andersson Hommanäs egna sylter, safter och annat i cafét. Hon berättar att de håller öppet alla dagar från andra veckoslutet i juni till andra veckoslutet i augusti.

Sinikka Hautamäki är själv på plats och berättar att hon regelbundet besöker Hommanäs. Den här gången ska hon stanna en vecka. En del av tavlorna är målade på gården och hon har också avbildat Fladan före den stora bryggan blev byggd för åtta år sedan. Hautamäki har haft utställning i cafét alla somrar i tio år.

Brita Andersson kommer ihåg att en liten ångbåt trafikerade Fladan någon gång på 30-talet.

– Den körde folk till staden några gånger i veckan.

Behöver muddras?

Andersson säger att Fladan är viktig för många och utmärkt på sjökortet som en inre sjöled. Hon talar om att Fladan muddrades för åtta år sedan men är rädd för att den håller på att slamma igen nu.

– Något borde göras inom fem år. Det skulle vara viktigt att få uppgjort en plan för när Fladan ska muddras nästa gång. Fladan var 1,8 meter djup efter att ha blivit muddrad men nu är den bara är 1,6 meter djup när det är normalvattenstånd, säger Andersson.

Hon är också missnöjd över båtförare och vattenskoterförare som kör med helt för hög hastighet. Hon tror nog att många ser skyltarna som informerar om hastighetsbegränsningen, men de bryr sig inte.

– Här kör det inte så många vattenskotrar förbi, men de kör hårt.

Vi lämnar Cafét och börjar tillbakafärden. Under kvällen har vi sett ett halvt dussin båtar och vi möter några nu också. Två av dem är fyllda med glada ungdomar. På bryggan till en stuga metar en pojke och vid en annan stuga intill vattnet grillar en familj. Det prasslar i den höga vassen och någonstans plaskar en fisk. Himlen börjar sakta mörkna då vi kommer ut på öppnare vatten.