Foto: Amanda Englund

Oljeskyddsfonden ger pengar till det som inte ska få hända

BORGÅ. Räddningsverket i Östra Nyland har i tio års tid målmedvetet byggt upp en beredskap för att kunna bekämpa en oljeolycka. Utan bidrag av oljeskyddsfonden hade arbetet inte låtit sig göras.

När räddningsområdet i Östra Nyland bildades 2004 fick brandmästare Leif Ekholm ansvaret för oljebekämpning och båtar. Uppgiften har vuxit i omfattning och sysselsätter honom på heltid i dag. Under de här åren har beredskapen höjts lite åt gången.
– När jag började planera oljebekämpning tänkte jag mig in i var en storolycka kunde hända.
Troliga platser var hamnen i Sköldvik, farleden till Sköldvik eller ute på Finska viken. Han ville planera på sikt och nu har nivån för det han då eftersträvade nåtts.
– Om en olycka inträffar utanför Emsalö har vi på två timmar lagt ut en och halv kilometer bommar för att ringa in oljan som runnit ut. Det är viktigt att komma i gång snabbt. Ju längre det tar innan arbetet startar, desto svårare är det att komma åt oljan som spritt på sig.
För att det här ska kunna göras behövs en oljebekämpningsbåt i Lovisa, två i Borgå (Kuggen) och en i Sibbo. De har tillsammans med sig två kilometer bommar. En av båtarna får också uppgiften att ringa in den olja som rymmer förbi bommarna. Båtarna har tankar för att samla upp oljan eller så samlas oljan i säck. Den ordinarie personalen klarar inte av scenariot, de frivilliga brandkårerna behövs också.
– Nivån på vår utrustning är i dag den att vi kan diskutera oljebekämpning med vilken kommun som helst.
Avsevärda bidrag
Det nya räddningsområdets oljebekämpningsplan blev klar 2006 och den gäller tillsvidare. För de kostnader som planen föranleder görs en separat plan vart femte år. Den nu gällande kostnadsplanen gäller till utgången av 2014. Planen ska först godkännas av räddningsnämnden, sedan av NTM-centralen och till sist av oljeskyddsfonden. I planen har räddningsverket gjort en sammanställning över behovet av utrustning, utbildning och upprätthållandet av servicenivån.
– Allt betalar oljeskyddsfonden inte utan det behövs också kommunala medel. Fonden ger oss hundratusentals euro för utrustning årligen. I och med att planen på förhand godkänts av fonden kan vi också vara rätt säkra på att vi får bidraget.
Fjolårets stora investering var en ny oljebekämpningsbåt. Den, som de andra oljebekämpningsbåtarna, är också brandbåt och placerades i hamnen i Kalkstrand. Båten kostade 0,7 miljoner euro. Fonden gav ett understöd på 70 procent. Båtens utrustning kostade 150 000 euro. Fonden bidrog med 100 000 euro.
Fungerande logistik
I årets budget fördelar sig understödet från oljeskyddsfonden på 40 000 euro för bommar, 35 000 för container för bommarna och 20 000 euro för personlig utrustning.
Oljebommarna förvaras i contrainrar. Fyra av dem finns vid båtarna, fyra står på räddningsverkets gård. I containrarna finns också utrustning för tjugo personer och i vissa också maskiner som skimmers. Den nya containern ska placeras i hamnen i Tolkis.
– Det har alltid varit viktigt för räddningsverket att satsa på logistiken. När bommarna i hamnarna tagits i bruk, ska vi snabbt kunna få fram mera utrustning. Det tar ungefär tio minuter för oss att få i väg en container på lastbil härifrån gården.
Tanken är också utrustning vid behov kan användas på annat håll, till exempel i hamnen i Nordsjö. Sibbobåten har löstagbar uppsamlingsutrustning. Den kan till exempel användas på en likadan båt i Uleåborg.
Men det finns också delar i logistiken som inte fungerar så bra. Leif Ekholm berättar att den bastanta bryggan vid Sturjon på Storpellinge kunde vara en lämplig plats att lasta på bommar på en oljebekämpningsbåt. Problemet är att vattendjupet är endast är två meter.
– Det borde absolut göras något åt saken.
I hamnen
Leif Ekholm säger att oljeskyddsfonden har haft en avgörande betydelse för utvecklandet av oljeskyddet i östra Nyland.
Personligen tror han inte på en stor oljetankerolycka på Finska viken.
– Den skulle i så fall redan ha hänt. Jag tror mera på att något händer i hamnarna som den tankningsolycka som skedde i hamnen i Lovisa i slutet av nittiotalet.
Han säger att det förvisso skulle ha varit bra om en oljebekämpningscentral hade kommit till Tolkis. Men personligen har han aldrig på allvar trott på att den blir av. Riksdagsledamot Mikaela Nylander (SFP) arbetade länge för centralen. Hon tror att tåget har gått för Borgås del.
Internationell trafik
Principen för oljeskador är att den som förorenar betalar. Om förorenaren är okänd eller oförmögen att betala träder oljeskyddsfonden till. Fonden lyder under Miljöministeriet och är en fond utanför statsbudgeten. Fonden får medel till sin verksamhet från oljeskyddsavgifter och överföringar från statsbudgeten. Oljeskyddsavgiften tas ut för olja som importeras till Finland eller som transporteras genom landet. Den som betalar in överlägset mest är Neste Oil.
– I fjol var summan 21,7 miljoner euro, säger Hanne-Riikka Nalli på Neste Oil.
I början av 2010 höjdes avgiften från 0,50 euro till 1,5 euro per ton. Höjningen var avsedd att gälla i tre år, men en lagändring i höstas förlängde förhöjningen till utgången av 2015. Höjningen ansågs vara motiverad efter en kartläggning av riskerna för en oljekatastrof på Östersjön.
– En tredubbling av avgiften från tidigare 7 miljoner till 21 euro var en stor sak för oss. I höstas försökte vi göra oss hörda i ministeriet och riksdagen. Den ökande tankertrafiken på Finska viken är internationell. Vi anser att avgiften inte är rätt riktad. Vår andel av transporterna har inte stigit. Höjningen och över huvud hela upplägget med fonden är problematisk för oss.
Det finns också en internationell oljeskadefond som ersätter skador som orsakats av oljetankrar på Finlands område. Också i det här fallet är förorenaren som i första hand är ersättningsskyldig.