Varm stämning hos kamratstödsföreningen

Minerna är muntra bland träffdeltagarna när Bbl besöker Invacentret på tisdagsförmiddagen. I sofforna sitter tio personer med urdruckna kaffekoppar framför sig. Vi kommer överens om att bara använda förnamn.

– Jo, för det kan ju hända att det börjar komma beundrarpost, säger Eila som stickar ivrigt hela tiden. Hon och hennes man Seppo brukar komma hit varje tisdag. Seppo leder allsången och ansvarar för sånghäftena.

– Här är det ingen som höjer på ögonbrynen om man inte lyckas lyfta sin kaffekopp till munnen på första försöket. Alla förstår, säger Ritva. Hon var en av dem som startade kamratstödgruppen i höstas

– Det är flera av oss som handarbetar mycket. En del av det vi gör säljs till förmån för våra respektive föreningar. Själv stickar jag små maskotar som kan fästas på handväskan, fortsätter hon.

– Våra träffar är helt fria, den som vill handarbetar, den som inte vill låter bli. Ibland talar vi om våra sjukdomar, men mest kommer vi hit för att få något annat att tänka på, inflikar Eila.
 

Startade i höstas

Det började som en stödgrupp för Parkinsonsjuka i höstas, men nu har också andra kroniskt sjuka kommit till. Någon har MS, någon annan lider av epilepsi. Någon har funktionshinder och någon är hjärtsjuk. Samlingsrummet ligger i anslutning till Invacenters kansli, så en del nya deltagare har hittat till träffarna när de råkat besöka kansliet i något annat ärende.

– Invacenters kansli sköts av en arbetssökande. Tidigare hade jag det jobbet, men nu är jag hemma på dagarna, och min man är sjukpensionär så vi kommer båda på träffarna, berättar

Terhi och slår sig ner i soffan med en kopp kaffe och en bit chokladkaka med blåbärssås.

– Nu tycker jag vi ska sjunga en sång för reportern, säger Seppo och bläddrar i det blåa sånghäftet. Vi tar "Jos sais' kerran reissullansa".

Gruppen stämmar upp och fortsätter sedan med både "Muurari" och en sång på svenska som Göran önskar: "Vem kan segla förutan vind".

De båda första sångerna är lite vågade och handlar om ungdomseskapader.

– Inte är vi helt förstockade fast vi börjar bli till åren.

Kaffet kostar en euro. Kakor bakar den som har lust att ta med sig något. Träffarna går på både finska och svenska och hålls varje tisdag mellan klockan 11 och 14 på Invacentret, Stadshusgatan 2.