De valde att hjälpa

BORGÅ. På väg till skolan larmade tre skolflickor förra veckan hjälp åt en man som hade säckat ihop i Stadsparken. De stannade kvar för att vänta på hjälpen och fick som tack anmärkning för att de försenade sig till skolan.


Historien började ungefär en kvart över åtta på onsdag förra veckan då klasskamraterna Josefine ”Fia” Blomqvist, Luna Hoviniemi och Maria Strandvik sneddade genom Stadsparken på väg till första morgonlektionen i Kvarnbackens skola.
Vid gungorna i den ända av parken som vetter mot Linnankoskigatan såg de en man som låg till synes medvetslös.
– Först tänkte vi att han kanske hade dött, men när vi kom närmare såg vi att han rörde på sig, berättar flickorna.
Av alla som rörde sig i parken var de tre flickorna de enda som brydde sig om att gå fram till mannen och kontrollera hur han mådde.
Utan att i detalj beskriva mannen konstaterar flickorna att han var kanske 60 år, gråhårig och till det yttre lite sjabbig.
– När jag gick fram till honom och frågade hur han mådde var han mest ilsken och svor åt mig. Men han bad också om min telefon så att han kunde ringa polisen, berättar Fia.
I stället tog hon mod till sig och ringde själv 112. När hon fick svar och försökte framföra ärendet på svenska blev hon i alla fall avbruten och tillfrågades av damen i andra ändan om hon kunde tala finska.
– Jag är inte så bra på finska och var dessutom lite i panik på grund av situationen. Därför gav jag telefonen till Luna som har finska som andra språk, berättar Fia.

– Det räckte nog verkligen länge innan polisen till slut dök upp. Vi väntade säkert närmare 15 minuter och missade därför skolan, berättar de.
Till saken hör att mannen uppenbarligen inte var helt nykter och att han hade en påse med några alkoholflaskor bredvid sig.
– När vi stod där och trampade i kylan och tittade på människorna som gick förbi, utan att någon frågade om det behövdes hjälp, tömde mannen under tiden en flaska, berättar flickorna.
Polispatrullen som sent omsider kom på plats frågade helt korrekt flickorna om det var de som hade larmat nödcentralen och tackade dem för hjälpen.
Trots problemen med nödcentralen konstaterar Fia, Luna och Mari att de nog skulle göra samma sak på nytt om de upptäckte någon som uppenbarligen behöver hjälp.
Men det som retar upp flickorna är att de som avslutning på historien fick anmärkning för att de var försenade.
– Vi berättade vad som hade hänt och läraren sa att vi hade gjort bra. Men ändå blev det anmärkning.