Socialen tog sig över ån

– Var finns ni, man hittar ju inte ens fram? utbrast en förargad kund för socialarbetaren Anni Hummastenniemi i början av veckan.

Men det ordnade sig. Och småningom kommer kunderna att vänja sig vid att stadens social- och familjetjänster numera finns väster om ån, mellan Konstfabriken och Borgå Campus.

Området är ännu delvis byggplats, vilket kan ställa till med en del besvär. Men senast i höst ska socialbyrån och alla andra tjänster i Konstfabrikkvarteret märkas tydligt med skyltar.

– Vi hoppas kunderna har tålamod, säger Maria Andersson, chef för socialservicen.

Den nya socialbyrån når man i sakta mak till fots från torget på tio minuter och då lönar det sig att snedda över Konstfabrikens gård i stället för att gå en krok via Konstfabriksgatan. Bussarna stannar alldeles bredvid. Avgiftsbelagda parkeringsplatser finns intill.

– Det är bra att här finns två betjäningsdiskar. Tidigare fick kunderna vänta i trappgången och ibland till och med ute, säger Hummastenniemi som tidigare jobbade i trähuset på Biskopsgatan.

Alla kunder tas emot i receptionen på tredje våningen. Därifrån avhämtas de av socialarbetaren de ska träffa. En nyhet är att frågor om utkomststöd numera sköts från ett enda ställe.

– Vi ska se genom våra arbetsmetoder då vi blivit bekanta med huset. Vi måste se till att kundvänligheten fungerar, säger Maria Andersson.

Enheterna har tidigare varit utspridda på stan. Andersson konstaterar att det är bra att tjänsterna för vuxna, barnfamiljer och missbrukare nu finns i ett hus; de behöver varandra i många fall.

Personalen verkar nöjd efter sin första vecka i huset. Trångboddheten är ett minne blott, och nu finns det arbetsrum för alla. En del anställda fick tidigare jobba med andra i ett mötesrum. Socialarbetaren Pernilla Lönnström nämner som ett plus att hon nu kan sitta med klientfamiljerna i det egna arbetsrummet.

Anni Hummastenniemi har noterat tystnaden. I motsats till Biskopsgatan hörs inget prat genom väggarna.

På missbrukarklinikens sida finns äntligen två efterlängtade grupprum där klienterna kan få sin terapi i lugn och ro. 

Socialterapeuten Heidi Antti-Lindholm gläder sig också över att toaletten är planerad för drogtester. Urinproverna måste ske under övervakning, vilket innebar att personalen och kunden tillsammans måste klämma sig in på en liten toalett.

– Det var jobbigt för båda, säger hon.

Nu är toaletten rymlig och den övervakande personalen diskret placerad i grannrummet bakom ett spegelfönster. Klienten ger urinprovet vidare via en lucka.

Säkerhetsfrågorna för såväl personal som besökare har också beaktats i huset. 

Övervakningskameror ska snart installeras och så får alla anställda egna alarmknappar att bära på sig. Tidigare fanns alarmknappen under arbetsbordet.

Maria Andersson konstaterar att det tyvärr händer sig att kunder som inte mår bra plötsligt kan reagera häftigt. Därför finns det också mellandörrar till andra rum som de anställda kan ta sig ut genom om kunden blir hotfull.