Mera stödboende behövs för mentalvårdspatienterna

BORGÅ. Envishet och käringkraft gav mentalvårdspatienterna tak över huvudet och hjälp med vardagen. Men det behövs mera stödboende, många står i kö för det.

Medborgaraktivisten, läkaren och f.d. riksdagsledamoten Ilkka Taipale är mäkta nöjd med det som Socialpsykiatriska föreningen i Östra Nyland åstadkommit. Borgå ståtar som ett gott exempel som andra orter tar efter.
Nu får 50 mentalvårdspatienter boenderehabilitering i Borgå. De flesta får hjälp i boendet och vardagssysslorna dygnet runt i antingen Tellervohemmet, som öppnade för tio år sedan, eller två år gamla Taipalehuset. Ett dussin kan redan bo mera självständigt i föreningens bostäder som är utspridda i staden. Därtill har den rehabiliterande verksamheten i Borgå klubbhus samlat närmare 200 medlemmar och i Menteraklubben i Lovisa närmare 100 medlemmar. Verksamheten rullar med 26 anställda.
– Men det kan inte stanna vid det här, poängterade Taipale. Ni måste bygga ett tredje hus, ni är helt enkelt tvungna till det. De som är neurologiskt skadade, hjärnskadade och autistiska behöver också stödboende. Det samma gäller äldre mentalvårdspatienter.
– Jag kan också komma till er tjugoårsfest och hålla samma tal, men då kräver jag att det fjärde eller femte huset byggs, sade Taipale.
Mikaela Nylander (SFP), stadsfullmäktiges ordförande och riksdagsledamot, höll med Taipale under tioårsfesten på Kiala gård, och ansåg det nödvändigt att erbjuda en boendeform där åldrande mentalvårdspatienter kan få både den åldringsvård men också den mentalvård och det stöd de behöver.
Nu är jag lycklig
Livet har blivit drägligare för många patienter och deras anhöriga i Borgå. Men stödboendet kom inte till staden av sig själv.
– Här ligger otroliga krafter bakom, den kraft två besvärliga och ilskna käringar kan uppbåda. En pojke lät bli att ta sin medicin och brände upp huset. En annan pojke körde på fel sida av motorvägen. Båda överlevde. Men två mödrar bestämde sig då för att det inte längre får vara så här. Stadsdirektören blev inte av med dem förrän husen byggdes, berömde Taipale kvinnornas insats.
– Jag är en den ena av de där käringarna, sade en kvinna som steg fram och framhöll att man gör vad som helst då en anhörig mår illa.
– Livet före Tellervohemmet var en enda kamp. Jag levde i ständig spänning, jag visste aldrig vad som väntade mig bakom dörren då jag kom hem.
– Nu är jag lycklig. Jag har ett eget liv och jag kan göra vad jag vill. Och min son har ett bra hem och ganska bra att vara.
Alla påverkas
Ett par patienter passade också på att berätta att de haft stor hjälp i sina kriser av stödboendet. 
– Jag har mindre ångest och spritproblem, jag har fått utbildning på Edupoli och jag har kunnat jobba sex veckor med städjobb, sade en av dem.
Leif Berg, ordförande för socialpsykiatriska föreningen, påminde att föreningen finns till för att ge såväl patienterna som deras anhöriga stöd. Båda behöver det lika mycket. 
– Då en familjemedlem mår illa påverkar det starkt alla i familjen. Alla är kanske lika förvirrade.