Fotbollen är det gemensamma språket
Klockan är ett på eftermiddagen. Ytterdörren till Tuorilan koulu slås upp och tjugotvå elever i olika åldrar skyndar undan kylan till skolbussen som väntar.
BORGÅ Tuorilan koulu i Torasbacka blev den skola som i snabb takt skulle göra sig beredd att inleda förberedande undervisning av de asylsökande barn och unga som bor på flyktingförläggningen Poppel. Beskedet kom i december och redan den 7 januari kunde undervisningen köra i gång.
– Jag tycker att det har börjat bra. Barnen är motiverade och ivriga på att lära sig. De har väntat på att få börja i skola. De har varit speciellt glada över att få egna skolböcker. De är stolta över dem och visar upp dem för föräldrarna, säger klassläraren Hanna-Kaisa Piironen.
Eija Hopea, rektor för Tuorilan koulu, berättar att riktigt klart var allt inte vid skolstarten.
– Vi är trångbodda för tillfället. Reparationer i det hus som de asylsökande ska undervisas i pågår fortfarande och vi samsas under samma tak åtminstone några veckor till. Det vi inte heller visste när vi satte i gång med planeringen av undervisningen var att det också skulle ingå unga i högstadieålder i gruppen, vi hade räknat med lågstadiebarn. I stället blev det årskurserna 0–9.
Språk
De tjugotvå eleverna är en blandad grupp. De yngsta är en tvärhand höga och de äldsta någon meter längre.
– Barnen är irakier, afghaner och syrier och de har olika modersmål. De äldre kan läsa och skriva på sitt eget språk, men inte de yngre, säger Eija Hopea.
Men när det gäller språket finska är utgångspunkten densamma oberoende av nationalitet, allt är nytt.
Barnen har delats in i grupper enligt ålder. Årskurserna 0–1 bildar en grupp, årskurserna 2–4 en och årskurserna 6–9 en och ibland jobbar alla tillsammans.
Gruppen undervisas av Hanna-Kaisa Piironen, en timlärare och en skolgångshandledare. Hanna-Kaisa Piironen har tidigare erfarenhet av att undervisa invandrarbarn.
– Men en grupp av det här slaget har jag inte tidigare ställts inför.
När ett gemensamt språk saknas, står kroppsspråket högt i kurs.
– Och bilder. Inom gruppen är man också hjälpsam, de äldre kan ha lättare att förstå en ny sak och de hjälper de yngre.
Hittills har kontakterna med de andra eleverna i Tuorilan koulu handlat om att de ser av varandra under rasterna och i matsalen.
– Men för att spela fotboll på skolgården behövs inget gemensamt språk. Fotboll är universellt, säger Hanna-Kaisa Piironen.
De har också fått lära sig att i Finland tillbringar man rasterna utomhus. Kylan får dem att rygga tillbaka, men snö som dalar ner är en glad upplevelse.
– De första dagarna tog det lång tid för dem att få på sig ytterkläderna, men det går redan betydligt snabbare.
Läxor
Skoldagen pågår från åtta på morgonen till ett på eftermiddagen. De yngsta har en timme kortare dag. Huvudbetoningen ligger på undervisningen i finska, men eleverna har också matematik, bildkonst, musik och gymnastik.
– De tycker om att sjunga. Sång är ett bra sätt att lära sig finska ord.
Hittills har hon eleverna fått lära sig finska namn till exempel på grönsaker, frukter och maträtter eller korta meningar som "jag är sju år".
– Det handlar främst om att lära ut ett ordförråd som de har praktisk nytta av. Varje elev får också en läxa till följande dag. Läxan är individuell. För de äldre kan till exempel handla om att läsa in sig på böjningen av ett visst verb.
Och om läxan känns övermäktig finns det hjälp att få. FRK i Borgå har sett till att det finns frivilliga på Poppel som hjälper med läxläsningen.
Eija Hopea anser att resursen som tilldelats för den förberedande undervisningen är för liten. Lärarna är överbelastade.
– Ja, det är tungt, men samtidigt givande. Jag ser genast resultatet av min undervisning och ser hur stolta och glada eleverna är när de har lärt sig något nytt, säger Hanna-Kaisa Piironen.
En förberedande undervisning är ett läsår lång. Undervisningen i Tuorilan koulu pågår till vårterminens slut. Något besked om fortsättning har Eija Hopea ännu inte fått.
Karijärvi
Den andra flyktingförläggningen i Borgå är Karijärvi kursgård. Där bor fyrtio tonårspojkar, av dem är ungefär trettio i läropliktsålder. Läroplikten upphör i slutet av det läsår inom vilket den unga fyller sjutton år.
Staden har hittills inte ordnat förberedande undervisning för ungdomarna i Karijärvi. Helt utan undervisning blir de inte, utan FRK:s frivilliga har tagit sig an den.
Planeringen av förberedande undervisning av ungdomarna i Karijärvi är i gång och tanken är att bildningsnämnden ska ta ställning till finansieringen, budgeten och lokalfrågan under vårens lopp. Efter det inleds rekryteringen av lärare med målet att starta undervisningen redan i vår eller senast i början av höstterminen.
– Det finns många öppna frågor kring Karijärvi, men jag anser att vi måste kunna inleda undervisningen i vår. Ungdomarna kom till Borgå redan före jul och staden har skyldighet att ordna undervisning. Det är oskäligt att låta ungdomarna vänta till hösten, säger Auli Soinio, mångkulturell samordnare inom stadens utbildningstjänster.
Lika viktigt är det att så snart som möjligt ge Tuorilan koulu besked om undervisningen där fortsätter i höst.
– De som arbetar där har avtal endast för vårterminen, men med tanke på rekryteringen måste man vara ute i god tid. Det verkar också vara klart att behovet av förberedande undervisning inte minskar till hösten.
Jari Kettunen, finskspråkig utbildningsdirektör, tror att undervisningen ska komma i gång i vår. Tanken är att högstadieungdomar från Karijärvi och Poppel ska bilda en grupp i Pääskytien koulu.
– Men det krävs specialarrangemang, som att hitta ett ledigt klassrum.