Stora variationer i isens tjocklek
Isen är stabil på många håll i skärgården just nu. Det lönar sig ändå att veta var man rör sig eftersom situationen varierar mycket.
BORGÅ Lyckligtvis är det helt vindstilla på isen vid Emsalö bro på fredagsmorgonen. Det är tur därför att termometern visar på stadiga -26 grader när solen sakteligen försöker stiga över trädranden. Patrick Eriksson, isforskare på Meteorologiska institutet, har tagit sig från sitt skrivbord för att mäta istjockleken. Nu traskar han i snötäcket iklädd rejäla vinterkläder och med en isborr under armen.
– Jag skulle gissa att isen är kring trettio centimeter här. Jag ser att man kört traktor också, säger han och pekar på hjulspåren i snön.
Sen kyla
Den gångna vintern är inte den bästa med tanke på isen. Kylan kom ganska sent, och i kombination med ett rejält lager pudersnö har den inte hunnit tjockna särskilt mycket. Snön verkar som ett isoleringslager som hindrar värmeöverföringen från vattnet, alltså själva isbildningsprocessen. Bristen på temperaturväxlingar har dessutom skapat ett läge som är lite intressant. Eftersom snön inte hunnit smälta och frysa igen så är allt i princip bara kärnis. Därför saknas helt det lager av stöpis som annars skulle uppstå.
Den uppenbara frågan om det är säkert att gå på isen är inget som Eriksson vill ge absoluta svar på.
– Vi brukar svara att man bra kan gå på isen om man vet vad man gör och var man rör sig. Att man har koll på lokala förhållandena. Då faller ansvaret på den som rör sig på isen, såsom det ska vara.
Omkring hundra meter från strandkanten väljer Eriksson att sätta ner borren och blir genast glad. Han pekar på ett lager ojämn is som uppenbarar sig när han sopar bort snön.
– Det här uppstår i början av isbildningen, när isen är tunn. Ett fartyg har säkert åkt förbi och spräckt isen. Så har den åter frusit och skapat ojämnheter. Spännande att det skulle vara just här!
För att mäta isen borrar Eriksson tre hål med andedräkten ångande i kylan. I det första hålet kommer vattnet emot ganska fort, och det visar sig att han gissat fel på tjockleken. Isen är bara fjorton centimeter. De två nästa hålen visar ändå båda på tjugoen centimeter. Det här är orsaken till det svävande svaret på om isen är säker.
– Variationen är stor. Hålen är bara några meter från varandra, men ändå varierar tjockleken med nästan en decimeter. Det gäller precis hela området.
Satellitbilder och observationer
Hur tjock isen är varierar naturligtvis också enligt var i skärgården man rör sig. I innerskärgården är den tjockare, medan den blir tunnare ju längre ut man kommer. Tillbaka vid stranden pekar Eriksson på ett lager vatten på isen.
– Det här kommer när vattnet stiger och sjunker. Det sipprar genom sprickor, och så småningom uppstår här stöpis. Det är inte farligt.
Eriksson, som jobbar med att följa med isläget och att vara i kontakt med isbrytare, rederier och andra som har nytta av informationen, säger att det mesta bygger på satellitbilder. Utifrån bilderna går det att läsa av hur långa sträckor fartygen tvingas ta sig genom isen. Mycket kommer också från observatörer, alltså frivilliga som mäter isen en gång i veckan. Just här finns ingen sådan, och därför passade han på att komma ut själv.
– Om någon ställer upp som frivillig så är det bara att ta kontakt. Det enda önskemålet är att mätningarna skickas in en gång i veckan.