I skuggan av ett kärnkraftverk
Hästholmen, Bullers, Böle, Bodängen. Namnen lever kvar. En gång fanns det gott om fast boende här, nu har sommargästerna tagit över. Och kärnkraftverket.
LOVISA På tavlan är Kirmosund mellan Hästholmen och fastlandet öppet. Holmen är skogig, och ser rätt ödslig ut. Tavlan har målats 1960 av Herbert Blomqvist, legendarisk kämpe mot kärnkraften. Herbert Blomqvist gick bort för tio år sedan men hans bror Bo Gunnar Blomqvist, 81 år, är fortfarande vid god vigör och har ett skärpt sinne.
Han minns sin barndoms somrar på fisketorpet i Bodängen. Trakten är sig lik. Två ståtliga tallar pryder gården. De var stora redan när Bo Gunnar var en liten gosse. Skillnaden är att utsikten söderut präglas av kärnkraftverkets två karakteristiska kupoler.
– Jag brukade tjuvjaga sjöfågel på Hästholmen. Holmen var obebodd men två små stugor fanns det där i ett skede, två militärbaracker som min pappa hämtade från Lövö med sin motorbåt. Sigge Andersson, som hade fiskhallen i Lovisa, ägde den ena.
I slutet av 1960-talet byggdes en vall i sundet och på vallen en vägförbindelse över till Hästholmen. Problemen som uppstod då är aktuella i dag och just nu en fråga för Högsta förvaltningsdomstolen.
Herbert Blomqvists tavla från 1960 visar att Kirmosund var öppet då, säger Bo Gunnar Blomqvist och Tom Blomqvist.
Kärnkraften stör inte
Det är en svinkall torsdag i början av januari som vi åker ner till Bo Gunnar Blomqvists barndomshem i Bodängen. Skärgårdslandskapet är vitt och frostigt. I torpet bodde Herbert Blomqvist fram till sin död för nästan tio år sedan. I dag är det Bo Gunnar Blomqvists dotter Gunilla Sokura och hennes man Janne Sokura som bor här. Från köksfönstret ser man kärnkraftsverket.
– Nej, inte väcker kärnkraftverket några speciella känslor hos mig. Man har vant sig. Det låter när ventilerna luftas en gång i månaden, men annars stör kärnkraftverket inte vår tillvaro, säger Gunilla Sokura.
Inte heller den allvarliga kärnkraftsolyckan i Fukushima i Japan för snart fem år sedan väcker känslor.
– Vi flyttade hit 2013 från Tessjö. Det var naturen och omgivningen som fick oss att flytta hit, säger Janne Sokura.
Gunillas bror Tom Blomqvist bor i grannhuset. Som ivrig fritidsfiskare har han, precis som sin far, lagt märke till att fisket har ändrat karaktär.
– Det går inte att ägna sig åt vinterfiske längre. Isarna håller inte så det fick vi sluta med redan för länge sedan. Lake och ål, som fastnade i näten i rikliga fång förr i tiden, finns inte längre.
Som Don Quijotes kamp mot väderkvarnar
Torpet i Bodängen är ett fiskarhemman som Bo Gunnars och Herberts farfar byggde i början av 1900-talet. Herbert, som var ett och ett halvt år äldre, föddes i Lovisa sjukhus. Bo Gunnar föddes hemma, i köket, där vi nu slår oss ned vid bordet för att dricka en kopp värmande kaffe.
Familjen levde på fisket. Man hade en ko, en gris och några hönor.
– Vi bärgade hö på Svartholm, våra egna små ängsplättar räckte inte till. Skolan fanns i Bullers. Där bodde vi på internat under veckorna. På fredagen kom pappa och hämtade oss med båt från Böle.
Bo Gunnar jämför brodern Herberts – Atom-Herbert som han kallades – kamp mot Imatran Voima med Don Quijotes kamp mot väderkvarnarna.
– Herbert ägnade hela sitt liv åt att kämpa mot kärnkraften. Han var mycket språkkunnig, läste vetenskapliga rapporter och var väldigt insatt i allt som hade med kärnkraft att göra. Men han visste att han aldrig kan vinna över de som leder samhället.
– Han kom med sina namnlistor, och jag skrev alltid på. Men för övrigt höll jag mig utanför, säger Gunilla.
Drag av Don Quijotes kamp har fjorton fastighetsägares kamp i dag för att få ersättning av Fortum på grund av övergödningen längs deras stränder som kärnkraftverkets varma kylvatten har orsakat. Regionförvaltningsverket beslutade redan 2013 att Fortum ska betala ut sammanlagt 76 000 euro till fastighetsägarna. Fortum vägrar. Ärendet har behandlats i Vasa förvaltningsdomstol, som höll fast vid kravet om ersättningar. Nu ligger tvisten hos Högsta förvaltningsdomstolen.
Övergödningen har tvingat Bo Gunnar Blomqvist att lägga ut tusentals euro på vassklippning. Egentligen är Bo Gunnar trött på allt som har med kärnkraft att göra. Han fnyser åt stadens godtrogna politiker som trodde på budskapet om att kärnkraftverket kommer med guld och gröna skogar till Lovisa.
Svårsålt nära kärnkraftverket
I sex år har Kenneth Granell haft sitt släkthemman på Småholmen till salu utan att få ett enda anbud. Holmen ligger två kilometer från kärnkraftverket. Det syns inte från gården men från holmen. Han har sänkt det ursprungliga priset med hälften, och det ligger nu på 124 000 euro.
– Det är min mormors barndomshem, ett vinterbonat hus från 1800-talet i två våningar med bastu och utbyggnader.
Tidigare var Småholmen bebodd året om. Kenneth Granell bodde själv där i flera år, men flyttade in till Lovisa centrum när Fortum inte lät honom ha sin båtplats innanför kärnkraftsverkets inhägnad.
– Kraftverkets kylvatten gjorde att det var öppet vatten hela tiden och jag kunde komma över till holmen vintertid. Sedan flyttades min båtplats till en annan plats, och därifrån är det alldeles för farligt att ta sig över till holmen vintertid.
Tror du att gården är svår att sälja eftersom den ligger så nära kärnkraftverket, på två kilometers avstånd?
– Få kommer ens ut och tittar på det. Men de som kommer vet ju att kärnkraftverket ligger intill. Många har sagt att det är mycket vackert ställe men mer än så har det aldrig blivit. Jag vet inte hur stor betydelse närheten till kärnkraftverket har, men svårsålt är det i alla fall.
Tillstånden för Fortums två reaktorer löper ut om cirka femton år, men för grannarna fortsätter samexistensen flera årtionden framöver. Om inte en tredje reaktor byggs kommer det sista kärnbränslet vara borttransporterat från Hästholmen ungefär 2060.
Det högaktiva avfallet, alltså använt kärnbränsle, transporteras för slutförvaring till Euraåminne när det kylts ned tillräckligt. Det tar ungefär fyrtio år. Till dess förvaras bränsleelementen i bassänger på Hästholmen.
I en grotta hundra meter under Hästholmen kommer låg- och medelaktivt avfall slutförvaras. Det är till exempel aktiverade och kontaminerade delar från reaktortryckkärl och den betong som skyddar kärlet.
Trots att Tom Blomqvist har vant sig vid att bo granne med kärnkraftverket följer han med Fennovoimas kärnkraftsplaner i Pyhäjoki. Det var ju på håret att det skulle ha byggts på grannön Vahterpää.
– I Pyhäjoki säger kärnkraftsmotståndarna att Fennovoimas folk gärna kan komma dit på semester. Men förstör inte naturen med att bygga ett kärnkraftverk.
Fiskehemmanet Bodängen ligger en kilometer från kärnkraftverket. Ut på isen har man inget ärende, säger Bo Gunnar och Tom Blomqvist, i alla fall inte utan en stadig ispik.