Få alternativ när kopparkabeln försvinner
Finland skulle vara en föregångare, och utlyste snabba internetuppkopplingar till en mänsklig rättighet 2009. Verkligheten blev annorlunda – något man nu vill rätta till med idéer som inte involverar operatörerna.
MÅRTENSBY Även om det är något som pågår i hela landet, så kom det som en överraskning för många Mårtensbybor att telefonkablarna skulle plockas ned. Därför var det lika överraskande att många samtidigt skulle bli av med sin internetanslutning.
Peter Schulman står vid åkern i vinterkylan och tittar på ett dike som elbolaget grävt upp. Han blev förvånad över att Elisa inte hade något intresse av att lägga ner rör för fiberkablar trots att elbolaget gav möjligheten.
– De grävde ju redan. Men det tackade Elisa nej till.
- Är samlingsnamnet för alla former av "snabba" internetuppkopplingar.
- Den traditionella uppkopplingen är adsl, som fungerar via det gamla telefonnätet, alltså kopparkablar. Ger en teoretisk maxhastighet på 21 megabit per sekund inåt och 1 megabit utåt.
- Kopparkablarna monteras ned på många håll.
- 4G är så kallat mobilt bredband, som också mobiltelefonerna använder. De reella hastigheterna sjunker i takt med antalet användare.
- Verkligheten motsvarar sällan de hastigheter (50–100 megabit) som marknadsföringen talar om.
- Nu jobbar man på att utveckla nästa generation: 5G.
- Sägs vara planerad för stora människomassor och är tänkt att vara upp till hundra gånger snabbare än 4G. Börjar synas i vardagen om drygt sju år.
- Optisk fiber ger den snabbaste uppkopplingen. Normal hastighet är 100 megabit, men också 500 megabit eller till och med 1 gigabit börjar bli vardag på andra håll än Finland.
Det hela började med ett brev som Elisa skickade till en rad mottagare i byn för tre veckor sedan. I texten konstaterar bolaget, utan några desto vidare krusiduller, att kopparkablarna försvinner och att internetuppkopplingarna bryts i slutet av januari. Bolaget hänvisade till att "kommunaltekniska" arbeten lett till att man nu avvecklar kopparnätet i området.
En av de som fick brevet var Schulman. Han blev genast nyfiken på vad det är fråga om för "kommunaltekniska" arbeten, och kom fort fram till att de inte existerar.
– Det visade sig att Kervo energi gräver ner elkablarna i marken, och att det inte har något med kommunen att göra. Det är alltså helt normala procedurer som pågår runtom i landet för att trygga elförsörjningen i samband med stormar.
Vill inte lägga fiber
Efter lite efterforskningar och samtal får Schulman reda på att elbolaget erbjudit Elisa att gräva ner rör för optisk fiberkabel när man ändå gör jobbet, men att Elisa tackade nej trots ett nedsatt pris. Elisa fick dessutom erbjudandet att låta stolparna stå kvar, och därmed ta över ansvaret för dem och den fortsatta tillgången till adsl-anslutningar i området. Också det tackade Elisa nej till.
– De bryter hellre kontakten än att bygga ut andra former av kommunikation. De tycks helhjärtat ha gått in för att inte investera. Hellre ersätter de internetuppkopplingarna med 4G, säger Schulman.
Han är inte alls ute och cyklar när han talar om en total brist på intresse – det är en utveckling som man noterat också på Kommunikationsministeriet med en viss oro. Det har visat sig att det fortfarande är väldigt svårt att få fiberuppkopplingar i stora delar av landet trots goda försök.
I erbjudandet till de kunder som förlorar sin kopparanslutning i Mårtensby erbjuder Elisa en 4G-anslutning som är "gratis" i ett år, men där modemet kostar drygt 200 euro. Peter Schulman har inte något emot mobilt bredband som så. Han är däremot orolig över hur snabbt det i praktiken är om hela trakten tvingas byta över till mobilt bredband inom ett par år. Den reella överföringshastigheten är nämligen bunden till hur många användare som samtidigt delar på nätet.
– Om hela byn ser på Netflix eller andra HD-sändningar via nätet samtidigt så undrar jag hur det går. De lovar nämligen bara 5 megabit, även om anslutningen heter 50 megabit. Och det räcker inte för tv-tittande.
Bolagen inte intresserade
Pauli Pullinen, överinspektör på Kommunikationsministeriet, har jobbat med projektet Bredband 2015 och säger uppgivet att Mårtensby ingalunda är unikt. Det har helt enkelt inte gått som tänkt när Finland utlyste snabba internetuppkopplingar till en mänsklig rättighet, och samtidigt satte som mål att 99 procent av invånarna skulle bo inom två kilometer från närmaste uppkopplingspunkt före 2016.
Visserligen nådde man nära 99 procent, men där stannade det. Meningen var att grovt sett dela upp landet i "kommersiella" och "icke-kommersiella områden". En del av problemet var att man var överoptimistisk kring vad som uppfattas som kommersiellt gångbart – med resultatet att ingen vill ta sig an den sista biten och faktiskt sälja några uppkopplingar.
Därför har väldigt lite också hänt, förutom i stora städer och de byar där man skapat egna andelslag. Förutom på vissa ställen, som i Lovisa där Lponet av allt att döma gjort ett bra jobb, har operatörernas intresse varit så lamt att det till och med är omöjligt att få en fiberuppkoppling på områden som ligger på fem minuters promenadavstånd från Borgå centrum.
Operatörerna har helt enkelt visat en häpnadsväckande brist på intresse för att bygga ut fibernätet.
I stället har de gått in för 4G, där de inte ens låter någon koppla upp sig till kabeln som ändå dras till tornen, och, som i Schulmans fall, går bara några meter från husknuten. Pauli Pullinen påpekar att tekniken visserligen fungerat okej hittills.
– Men när användarna blir fler så blir kvaliteten sämre. Det är rent ut sagt ett problem att operatörerna bara vill sälja den här typens uppkopplingar. Det är oklart huruvida de ens vågar lova fem megabit numera, säger Pullinen.
Flera förslag
Pullinen säger att man i Finland har historiska orsaker till det lama intresset bland operatörerna. I jämförelse med Sverige är vi som ett u-land på fiberfronten, men så har vi också haft en tradition av många lokala små operatörer som fått göra lite som de vill. När de sakteligen köptes upp av de stora så har mycket koncentrerats till några få operatörer.
På ministeriet har man insett att inget händer om man inte kommer på nya idéer. På gång är därför nu en rad projekt för att öka på utbyggnaden av fibernätet i Finland, alla sådana där operatörerna egentligen inte är inblandade. Tvärtom har man valt att nu också försöka kontakta aktörer som inte har med kommunikation att göra över huvud taget.
Ett lagförslag som nu ligger hos riksdagen ska tvinga elbolagen att kolla huruvida operatörerna vill lägga ner rör för fiberoptik när man gräver ner elkablar. Det verkar ändå, som i Mårtensby, vara mer eller mindre lönlöst eftersom EU:s konkurrensregler förbjuder staten att tvinga operatörerna att faktiskt lägga ner något.
Man tänker sig till och med att elbolagen kunde ta sig an en ny bransch genom att investera i och lägga ner fiberkabel när de ändå måste gräva ner elkablar.
Ett annat alternativ är att se huruvida Egnahemsförbundet kunde få till stånd ett intresse för andelslag också på andra håll än landsbygden. Också investeringsbolag och tillfälliga projektbolag är potentiella aktörer som kunde investera i fiber.
– Det sistnämnda kunde tillåta tillgång till EU:s finansieringsinstrument.
Irriterad konsument
För Peter Schulman är problemet tudelat. Dels ser han det hela som ett samhälleligt problem, dels som ett personligt problem där operatören har uppvisat ett arrogant sätt att bemöta sina kunder. Det kom ett brev, visst, men inga förklaringar. Och numret de gett för vidare förfrågningar gick direkt till en försäljare som ville prångla 4G.
– De som svarar bara säljer. De kan inte förklara varför vår adsl-anslutning mitt i allt försvinner.
Schulman, som för övrigt är ivrig förespråkare för fri konkurrens och fria marknader, efterlyser mera reglering kring viktig infrastruktur, som internetuppkopplingar de facto är.
– Det förvånade mig att Elisa hade noll intresse av att lägga ner kablar när diket redan finns där. Det kan inte vara så att snabb kommunikation enbart är bundet till företagens kommersiella intressen.