Landsbygden talar med en röst
Tillsammans är vi starkare, anser skogsfackmännen och agrologerna och bildar en gemensam centralorganisation.
BORGÅ Organisationen heter Luonnonvarat (Naturresurser) Luva och den börjar sin verksamhet efter årsskiftet. Den är en intressebevakare som vill påverka lokalt och nationellt beslutsfattande och främja mål som är viktiga för naturresursbranschen och inom bioekonomin. Skogsbranschens experter Meto och Agrologförbundet som självständiga organisationer upphör inte, men verkar under ett gemensamt paraply.
– Meto och Agrologförbundet har samarbetat i femton år, men en viktig orsak till att vi har beslutat ena krafterna är de stora nyinvesteringarna inom skogsindustrin. De leder till att det årliga behovet av virke kommer att öka med femton miljoner kubikmeter, säger Stefan Borgman, utvecklingschef på Södra skogsreviret.
Meto är en gemensam intresseorganisation för professionella inom skogsbranschen inklusive företagare. Stefan Borgman är styrelsemedlem i Meto och via det uppdraget nu också styrelsemedlem i Luva. Luva har ungefär tolvtusen medlemmar. Åttatusen hör till skogsbranschens experter och fyratusen till agrologförbundet.
– Vi är en gemensam röst för landsbygden. En större grupp har större möjligheter att bli beaktad än en liten, till exempel när det gäller att påverka lagförslag.
Privata skogsägare
För ett år sedan upphörde Skogsägarnas förbund på finskt håll, nu sker samma sak på svenskt håll. När förbundet försvinner blir i stället privata skogsvårdsföreningar, som Södra skogsreviret, direkt medlemmar i SLC. Det leder till ett starkare samarbete mellan producenterna.
Den obligatoriska skogsvårdsavgiften har från och med i år ersatts av en frivillig skogsvårdsavgift. Skogsägaren får själv välja om han vill höra till en skogsvårdsförening eller inte.
– På riksnivå har man räknat med att sjuttio till sjuttiofem procent av de privata skogsägarna betalar avgiften. Samma nivå strävar Södra skogsreviret efter och vi har kommit upp till drygt sjuttiofem procent. Reviret betjänar också icke-medlemmar, men så att de betalar lite mera för tjänsterna än medlemmarna.
Begränsningar
Stefan Borgman säger att för de flesta skogsägare eller lantbruksproducenter är det svårt att hänga med i svängarna.
– Till exempel inom samhällsplaneringen. För oss sakkunniga gäller det att följa med och ha koll på det nya som dyker upp, överraskande ofta handlar det om begränsningar.
Han ger några exempel. Landskapsplanen är under arbete och nästa utlåtande om den ska lämnas in i februari. I den har planläggarna ritat in så kallade LUO-områden på privat mark.
– Beteckningen betyder inte så mycket i landskapsplanen, men när den går vidare till generalplanläggningen innebär den ofta begränsningar.
Ett annat exempel är myrskyddsprogrammet, som skapades för att bli obligatoriskt, men nu är frivilligt.
– I stället har man plockat in ett fyrtiotal skyddsområden som ligger på privat mark, i stort sett på de områden som inventerades för myrskyddsprogrammet.
Markägarna kan ha olika intressen och en del vill skydda sin skog på frivillig väg.
– Den största gruppen som värnar om naturvärdena på landsbygden är de som driver jord- och skogsbruk. Därför bör de också få delta i planeringen.