BORGÅ Chow chow-hunden Otto vet först inte riktigt vad han ska tycka om de två främlingarna, Östnylands fotograf och reporter, som kommit för att hälsa på. Nyfikenheten och skyggheten verkar föra en hård kamp i hans sinne och får honom att först rusa fram mot gästerna och sedan nästan genast dra sig tillbaka. När han till slut kommer sig för att snusa på våra fötter lugnar han ner sig och parkerar sig sedan på golvet i vardagsrummet i hemmet i Ylike i Borgå.

I dag är han pigg och kry och den långa pälsen, som antagligen räddade hans liv, har igen vuxit ut kring hans huvud. Men i början av oktober, när han och matte Carita Lindström tog en lång promenad längs motionsbanorna i Virvik, höll det på att gå riktigt illa. Carita blir fortfarande djupt berörd när hon berättar.

Anfallen av två hundar

– Det var en alldeles hemsk upplevelse. Jag och Otto var på promenad längs med motionsbanan som vi brukar. Men så plötsligt, blev Otto anfallen av en stor lösspringande schäfer som dessutom saknade halsband. Schäfern bet Otto i huvudet och om han inte haft så luden päls som han har så skulle han säkert ha dött. När schäferns ägare kom till platsen kastade han sig på sin hund för att försöka få loss Otto från dens käftar.

Men det skräckinjagande händelseförloppet var inte över, snart märkte Carita att hon själv låg illa till.

– Ägarens andra hund, en rottweiler, som också den var okopplad och saknade halsband, riktade in sig på mig. Jag hör ju inte till dem som är rädda för hundar i vanliga fall, men när rottweilern närmade sig morrande och med blottade tänder kände jag mig skräckslagen.

Någonstans ifrån fick Carita impulsen att kasta sig in i ett buskage och hon är övertygad om att det räddade henne från att bli biten.

Vidkänner inget ansvar

Hundägarens reaktion är enligt Carita obegriplig.

– Han tyckte inte att han hade gjort något fel trots att han lät sina hundar springa fria och uppenbarligen inte hade någon kontroll över dem. Han lovade kontakta mig senare, men det har han fortfarande inte gjort.

Carita planerar att brottsanmäla händelsen.

Efter angreppet förde hon Otto till djursjukhuset där han sövdes ner för att få vård för sina sår.

– Han hade fyra stora hål i huvudet som länge måste sköljas och rengöras med bomullspinnar. Redan för små sjuka barn kan det vara svårt att förklara att vissa ingrepp är nödvändiga trots att de gör ont, så ni kan tänka er hur svårt det var att putsa Ottos sår.

Fallet om hur Otto och hans matte blev anfallna uppmärksammades även av de lokala medierna och Carita säger att en massa människor, både bekanta och helt främmade, visat sitt stöd.

– Folk har varit helt härliga. De har frågat hur Otto mår och hur jag mår. En del har uppmanat mig att föra ägaren av de andra hundarna till rätten. Jag vill tacka alla som engagerat sig i vår sak och hälsa dem att Otto mår mycket bättre. Men man märker fortfarande att han är mer skygg när vi går på promenad. Förr var han helt oberörd av det som hände omkring honom men nu är han mera på sin vakt.

Hon sätter sig på golvet och ger Otto en kram. Men Otto vet vad han vill och just nu känner han sig inte särskilt kramsugen. Efter en kort stund frigör han sig och styr stegen mot köket.