Decennier av otrygghet
Då Ludwig "Ludde" Wilenius 1932 grundade sitt båtvarv vid Borgå å, kunde han knappast ana hur stormig framtiden skulle bli.
BORGÅ Allting började med två hallar, som Ludde Wilenius köpte upp och som fortfarande står kvar. Han byggde också en verkstad för båtbyggeri, en smedja, två dragslipar och bryggor och anlade en mastkran på en brokista i ån.
Det gick undan med fart och snart blev varvet vida känt för sina kvalitetsbåtar. Ryktet spred sig också utomlands. Speciellt de krävande klass- och regelbåtarna fick stor berömmelse.
Totalt 430 båtar har byggts vid varvet. De största är lyxkryssare på 40 fot, de minsta små fanerbåtar till försvarsmakten. Då varvet var som störst efter krigen sysselsatte det cirka 20 personer.
Ludde Wilenius dog 1984 och då tog sonen Kaj över.
Krockar sedan 1950-talet
Ivar Nordlund har granskat historien och kan berätta att de första krockarna mellan staden och varvet inträffade redan på 1950-talet. Borgå ville inte gå med på längre arrendekontrakt. Till en början var kontrakt på 5 år möjliga, ibland handlade det om bara ett år. Slutligen beslutade staden lämna arrendetiden öppen. Varvet fick stå kvar så länge Ludde levde, sades det.
Redan dagen efter Luddes död fick Kaj Wilenius veta att arrendet upphör, men så fortsatte man trots allt göra upp avtal på ett år. Detta ledde till sakta byggnadsförfall. Kaj fick veta att han får ha sitt varv tills han går i pension.
Ägarbyte
2004 kom Ivar Nordlund in i bilden. Den västnyländska museichefen med rötter i Borgå ville rädda det kulturhistoriskt värdefulla varvet och köpte det. Kampen fortsatte som bekant. Med jämna mellanrum har en stor del av ortsbefolkningen ställt sig på barrikaderna för att stöda varvet, som hotats av olika orsaker.
Här byggs inte längre nya båtar, men verksamheten förknippas fortsättningsvis med kultur- och båtbyggarhistoria samt kvalitet.
I nya planförslaget finns varvet alltså kvar. Kanske följetongen äntligen får ett lyckligt slut.