Lapparna är oacceptabla
Stadsstyrelsens ordförande har vänt sig till polisen. En av de utpekade beskriver det som olustigt och hotfullt. Klart är att alla inte upplever de lappar som hittades i Lovisa som en bagatell.
LOVISA De argsinta lappar som hittades i Lovisa i slutet på förra veckan har stött på både kritik och hån. I texten har någon namngivit tre politiker och Loviisan Sanomats chefredaktör Arto Henriksson i en hotfull ton, medan hela SFP:s grupp i Lovisa pekas ut. Lapparnas författare beskriver dem som parasiter som ger en känsla av otrygghet och oro i samhället med sin invandrarvänliga ton.
Kontaktat polisen
Vissa, däribland Loviisan Sanomats chefredaktör, anser att texten är barnslig med sitt banala språk och bruk av svordomar. Hos andra väcker den oro. Stadsstyrelsens ordförande Mia Heijnsbroek-Wirén (SFP) är inte namngiven, men är trots det starkt kritisk till händelsen. Därför har hon också preliminärt vänt sig till polisen, utan att ändå ha gjort en polisanmälan. Hon lyfte inte bara fram lapparna, utan också Finska Motståndsrörelsens affischer som dök upp i Strömfors ungefär samtidigt.
– Vissa anser att det är en barnslig lapp. Jag tycker att den är allvarlig. Den nämner politiker vid namn och tar en mycket hotfull ton. Det är oroväckande att de dyker upp i samband med Motståndsrörelsens lappar i Strömfors.
Därför är Heijnsbroek-Wirén också besviken över att den bagatelliseras, även hon inte tror att någon skulle vara utsatt för något direkt hot. Trots att lappen var frän så innehöll den inga direkta hot om våld.
– Jag undrar vem som står bakom texten. Det hela känns så beräkneligt. Med det sagt är Motståndsrörelsens lappar ännu mera hotfulla. Det är klart att jag tänker på hur saker och ting kan eskalera härifrån.
Komiskt och barnsligt?
Lappen i fråga är inget som vare sig Heijnsbroek-Wirén eller Thomas Rosenberg, en av de namngivna, vill sprida. Rosenberg, fullmäktigeledamot för SFP i Lovisa, var en av dem vars namn nämndes på den finskspråkiga lappen. Han fick höra om händelsen via ett mejl av Loviisan Sanomats chefredaktör Arto Henriksson. I mejlet hade bifogats en bild av lappen.
Henriksson hade mejlat bilden till alla de personer som hade nämnts på lappen. Han konstaterade samtidigt att han inte ansåg texten vara speciellt hotfull utan närmast komisk och barnslig. Rosenberg svarade till alla berörda parter att han i sin tur inte tyckte texten var det minsta rolig.
– Jag blev inte rädd för jag har blivit hotad i andra sammanhang förr, säger Rosenberg till Östnyland. Men jag tyckte budskapet på lappen var obehagligt, och det finns virrhjärnor i samhället.
Han tillägger att atmosfären i Lovisa just nu inte är den bästa då frågor om invandring kommer på tal. Därför anser han att man måste sätta ner foten och säga att ett dylikt förfarande inte är lämpligt. Ett särskilt stort ansvar för att göra så bär massmedia.
Nynazister i Lovisa
Rosenberg frågar sig också hur vettigt det är att lyfta fram argument om att asylsökande innebär risker för samhället. Att betona riskerna på ledarplats i tidningar eller i social media anser han vara groteskt.
– Finländare kastar också tegelstenar och bränner flyktingförläggningar, hur riskfullt är inte det?
Tanken om att göra en polisanmälan om lappen föresvävade Rosenberg, men han tror att han ändå låter bli. Huruvida ärendet tas upp på fullmäktiges möte i morgon är också lite oklart. Frågan är närmast i vilken form den kunde behandlas av beslutsfattarna.
Han oroar sig också över en nynazistisk närvaro i Lovisa, även om knappast står för de arga lapparna som namngivit politiker. Han hänvisar till polisen som nämnt att det finns en viss närvaro. Den tidigare tidningen Östra Nyland skrev också om den nynazistiska Finska Motståndsrörelsens affischer som någon klistrat upp i centrum och i närheten av skolor för ett par år sedan.
– Polisen vet att de finns här, och det är oroväckande. Och tyvärr så finns här en språklig aspekt i helheten. Det främsta agget tycks vara riktat mot finlandssvenskarna. När man talar om "suvakki" (hånfullt ord för en tolerant person) så tycks det råda en allmän uppfattning om att det är finlandssvenskarna som är aktiva flyktingkramare. Och det är verkligen olustigt.