Nischföretaget vill lysa i Amerika
Medan kritiken mot frihandelsavtalet TTIP blir allt mer högljudd väntar åtminstone ett Borgåföretag ivrigt på att det ska ratificeras.
BORGÅ I skrivande stund pågår hemliga förhandlingar om att skapa världens största frihandelszon. Det så kallade TTIP-avtalet mellan USA och EU ska slopa handelshinder och föra med sig tiotals miljarder i bägge världsdelars kassakistor. Om det ratificeras så skulle det täcka omkring sextio procent av världens bnp.
Förhandlingarna intresserar inte bara de många och högljudda kritikerna. På det förhållandevis lilla och anonyma företaget EFLA i Borgå betyder avtalet en markant ökning av omsättningen. Därför har man tagit en aktiv roll. Företaget är ett av de tre som Finland och EU lyft fram som exempel i förhandlingarna om konkurrens bland små och medelstora företag.
Till det yttre skulle man inte tro att företaget håller så hög profil. Det huserar i en hall på industriområdet och är så nischat att inte ens sloganen "Your AGL partner" öppnar upp sig för någon utanför branschen.
För inte så länge sedan satte företagets representanter sig ned för att diskutera med USA:s ansvariga förhandlare Christina Sevilla om TTIP-avtalet. Cecilia Malmström, handelskommissionär i EU, tog likaså upp företaget i ett tal i samband med förhandlingarna. Redan tidigare deltog man i en paneldiskussion där också finansminister Alexander Stubb deltog. Under dessa möten påpekade man samma sak: avtalet ska underlätta handeln mellan de två kontinenterna, och man räknar med att det ska öka omsättningen med femton procent.
För ett företag vars omsättning ligger på knappa tio miljoner euro är det inte så lite pengar.
Klinisk fabrik
Fabriken på Gnistvägen är tyst. Lysrören speglas i det blankpolerade golvet i en stor hall där montörer sitter vid separata bord och kopplar ihop komponenter. En robot jobbar ihärdigt i sin plexiglasinhägnad. Vad den jobbar på är hemligt, och komponenterna får inte synas på bild.
Slutprodukten packas i trälårar och skeppas nästan uteslutande på export runt hela världen. Försäljningsdirektör Jarmo Virtanen säger att bara omkring två procent blir kvar i landet och nämner ett mångmiljonprojekt i Indien, där flygvapnet ska bygga om ett trettiotal flygfält. Några lårar ska till Marocko, några till Saudiarabien. Själv har han flugit tre gånger runt jorden bara i år.
– Det är jättelika projekt när man börjar bygga landningsbanor. Vår andel är liten, men utan oss lyser inte lamporna, säger Virtanen.
Företagets huvudsakliga produkt är egentligen inte så komplicerad. Man tillverkar transformatorer och kopplingar för den belysning som guidar piloter på landningsbanor och taxibanor världen över – i praktiken alltså som elsystemet i en jättelik julgransbelysning där den sista lampan inte får lysa svagare än den första.
Därifrån kommer också sloganen. AGL står för Aeronautical, Ground och Lighting (luftfart, land, belysning).
Transformatorn ser inte mycket ut för världen. Den är inte mera än en rund svart plastlåda ungefär femton centimeter i diameter. Tre sladdar hänger slött när Virtanen lyfter upp en för att visa. I bakgrunden finns ändå hundratals sidor med regler och krav. Den ska inte bara vara godkänd enligt standarderna hos respektive luftfartsmyndigheter, den ska också klara av otroligt svåra omständigheter: temperaturer mellan minus 50 och plus 80 grader, kraftiga kemikalier och åskväder och blixtar. Den ska kunna ligga under vatten i veckor, med 5 000 volt strömmande genom sig.
För att testa delarna ligger de nedsänkta i vatten i stora plastlådor i ett dygn för att man ska hitta eventuella läckor.
– De hamnar sedan var de hamnar, till exempel i Afrika där en arbetare gräver en grop och slänger ner dem, säger Virtanen lite skämtsamt.
Lite konkurrens
Eftersom branschen är mycket smal finns det inte heller någon överväldigande konkurrens. Det finns bara två andra tillverkare som klarar av samma volymer som EFLA – den ena i USA och den andra i Kanada. Marknaden i Asien delar de tre företagen i stort sett på, medan Mellanöstern och Europa i praktiken tillhör Borgåföretaget.
– En landningsbana i kategori tre, med taxibanor, kräver ungefär femtusen transformatorer. Det finns en del mindre tillverkare, men vi är få som klarar av att leverera i tid till så stora projekt.
Nu jobbar man också på en ny produkt, ett sorts skydd som man kan spruta på kretskort så att de klarar motsvarande omständigheter som bolagets transformatorer. Också här är det flygplatser som är den främsta kundkretsen. Med ökande trafikmängder och samma mängd landningsbanor särskilt i Europa, så måste man komma på nya sätt att snabba upp trafiken och få fler landningar och stigningar per dygn. En lösning är att snabba upp marktrafiken och start- och landningsfrekvensen. Det kan jämföras med tidigare metoden där en bil ledde flygplanet till startbanan.
– Välutrustade flygfält har numera lampor på taxibanan som flygplanen följer. Det finns en ny sorts lampor och system som kan styras från kontrolltornet så att kön kan tätas till. Det är en räcka gröna lampor som kan bytas till röda. "Follow the green heter den". Vi kan skydda elektroniken som styr lamporna.
TTIP ger nya marknader
Med tanke på att Borgåföretaget sänder det mesta utomlands är det lite speciellt att man inte säljer nästan alls till USA. Än mer speciellt är det eftersom man följer den amerikanska luftfartsmyndigheten FAA:s standarder och därmed tekniskt sett borde duga. FAA har omkring tretusen flygplatser under sig, vilket betyder att man går miste om en stor marknad.
– I princip ska utländska leverantörer spela på samma villkor. Men FAA har specialregler som säger att produkter på amerikanska flygplatser ska vara av amerikanskt ursprung till sextio procent. Dessutom ska slutinstalleringen vara amerikansk. Det betyder att vi i praktiken inte kan sälja där även om produkten följer standarderna, säger Virtanen.
När problemet först dök upp tog Virtanen kontakt med Utrikesministeriet för att be dem ta en titt på saken. Ministeriet intresserade sig genast och tog med EFLA i förhandlingarna som ett exempel på hur avtalet kan underlätta handel över Atlanten.
Själva avtalet har kritiserats hårt. Bland annat anser kritikerna att de hemliga förhandlingarna gör avtalet ogenomskinligt. Det som kommit fram har gett upphov till oro, bland annat för att det ger företag rätt att stämma stater i skiljedomstol. Det kan i sin tur leda till att demokratin lider om beslutsfattare har mindre bestämmanderätt.
Förespråkarna hävdar att avtalet skulle föra med sig mellan 40 och 70 miljarder euro till EU fram till 2027. Det finns ändå studier som pekar på det motsatta: arbetslösheten skulle stiga markant, och tiotals miljarder euro skulle lämna unionen.
På EFLA, där Jarmo Virtanen själv varit med i förhandlingarna, håller man ändå inte med om kritiken, även om man är medveten om den. Företaget ser tvärtom stora fördelar.
– Om det ratificeras så talar vi om en ökning på femton procent för oss på en enda marknad. Det finns onödiga regler som förhindrar fri handel. Alla tjänar på att de undanröjs.