Med en oförglömlig tid framför sig
– Tiden som lucia kommer att ge er mycket, ni kommer att få skratta och ni kommer att få gråta, säger luciapappa Kent Lang.
ÖSTNYLAND – På lördagsmorgonen tänkte jag att det ändå knappast är jag som blir lucia så jag fortsatte sova. Sedan ringde telefonen och det stod att det var nån "Kent luciatypen" som ringde. Jag funderade först att vem är det? När jag svarade inledde han med att "Tyvärr..." och jag tänkte att han skulle säga att tyvärr blev jag inte lucia men i stället sade han att "Tyvärr... måste du börja städa där hemma, för du har valts till lucia", sammanfattar Anna-Julia Stråhlmann lördagsförmiddagens händelser.
"Luciatypen", Kent Lang, verksamhetsledare för Borgåbygdens ungdomsförbund, skrattar gott.
– Det var ju klart att man måste beklaga om någon tvingas börja städa mitt under veckoslutet, säger han.
Tärnan Jennie Hagman säger att också hon sov när Kent ringde.
– Och i sömnen stängde jag av samtalet. Först efter att jag hade duschat kom jag ihåg att någon hade ringt.
– Då blev jag nog lite arg, säger Kent med spelad upprördhet.
– Men Ellen Söderberg svarade i alla fall genast, fortsätter han och nickar mot tärnan som sitter på andra sidan bordet.
Mamma Ulli, pappa Kamu, lillasyster Elin och bröderna Rudolf och Felix är stolta över att ha en lucia i familjen. Foto: Kristoffer Åberg.
Späckat program
Nu är ändå alla samlade kring bordet i Anna-Julias hem vid Ågatan. Förutom luciatrion och Kent är även mamma Ulli, pappa Kamu, lillasyster Elin Stråhlmann och storasyster Karin Karlsson på plats. Bröderna Rudolf och Felix serverar te och kaffe.
Att samlas hemma hos lucia är en gammal tradition, förutom att luciatrion får berätta om sina förväntningar för medierna är syftet också att gå igenom vad de ska vara förberedda på under de påföljande jäktiga veckorna. Kent tar fram en diger lunta med noter och låttexter som han lägger på bordet.
– Det är bra om ni har 15–20 sånger på repertoaren. För besöken på Point College, där det finns många utländska elever, och på seniorhemmen med många finskspråkiga, är det viktigt att ni övar in även engelska och finska sånger. Tip tap tip tap kräver ju inte så mycket men det brukar uppskattas om ni sjunger till exempel Nyt syttyy valot tuhannet och Maa on niin kaunis. Det är ju inget tvång på att ni ska kunna alla verser.
– Nå, nå, visst är det ju bra om man kan alla, flikar Karin in.
– Nå, Karin, låt höra fjärde versen till Maa on niin kaunis, kontrar Kent.
Rutinerad bilchaufför
Karin var tärna år 2010 men riktigt så långt sträcker sig inte hennes minne. Även i år kommer hon att ha en viktig roll, det är nämligen hon som ska köra runt luciatrion först till sångövningarna och sedan till alla uppträdanden.
– Under det jäktigaste passet ska ni vara på sex ställen på en timme och en kvart. Sammanlagt har ni kring hundra uppträdanden, säger Kent.
Redan i dag kommer programmet i gång på allvar, halv åtta på morgonen intervjuas luciatrion i Yle Östnyland och sedan bär det av till affären Magy’s som traditionsenligt donerar värmande persedlar. Därifrån åker trion till guldsmedsaffären Aurum för att få sina ringar och nästa anhalt är Practicum som sytt upp dräkterna.
– På torsdagen den 3.12 börjar sångövningarna, klockan 16 är det start från centrum mot sånglärare Gisela Gren–Nordströms hem i Vålax, säger Kent.
Det blir inte mycket tid över för skola under den närmaste tiden.
– Men luciatiden ger mycket mer än en vecka i skolan, ni kommer att få skratta och ni kommer att få gråta. Att besöka seniorhem och barnavdelningen på sjukhuset brukar vara en känslosam upplevelse för alla men besöken på till exempel daghem brukar bli superskojiga.
Luciatraditionen betyder mycket för hela trion.
– När jag var liten brukade vi alltid åka till Helsingfors för att se luciakröningen vid domkyrkan. Det är en härlig stämning när lucia går ner för trappan, ljusen lyser och barnen vinkar. Det känns fint att få vara en del av den här traditionen, säger Anna-Julia.
– Det fina med luciatraditionen är att den berör alla, från barn till äldre människor. När jag var barn och vi kom för att se kröningen på Gamla rådhustorget tyckte jag det var jättemysigt med alla ljus och mörkret omkring, säger Jennie.
– Jag vet inte om jag har så mycket att tillägga, det är jättefint med lucia. En av mina kusiner har varit lucia de två senaste åren, först i Dalsbruk och sedan i Åbo, och det har varit spännande att följa med, säger Ellen.