Video: Hon gör engelskan lekande lätt
På språkbadsläraren Suzanne Sistonens kurser lär sig barnen engelska genom lek. Att få ta till sig nya språk via positiva upplevelser är enligt henne det enda rätta sättet.
SIBBO – Hertta, what colour is the paint? Is it blue?
Hertta tittar på den röda färgen i sin pappkopp och skakar på huvudet.
– Is it yellow?
Hertta skakar på nytt på huvudet.
– Is it red?
Nu nickar hon ivrigt och språkbadsläraren Suzanne Sistonen berömmer det rätta svaret.
– Very good, the colour is red. Can we all say red?
– Red, hörs från alla sju barnen.
Språkbadet för barn i åldern 3–6 år på daghemmet Miili i Söderkulla är en av de grupper (se faktaruta) som Suzanne Sistonen startat i höst. Förutom i Sibbo ordnar hon språkbad även i Borgå och Kervo.
Sistonen utexaminerades som barnpedagog i England i slutet av 1980-talet och 2003 började hon arbeta som barnträdgårdslärare i Finland. Efter sin mammaledighet ville hon ändå inte återvända till dagiset utan valde att i stället pröva på något helt nytt.
– Min familj är tvåspråkig och jag ville att min dotter även skulle ha tillgång till aktiviteter på engelska. Men det visade sig att Esbo var det närmaste stället där det ordnades engelsk verksamhet för barn. Samtidigt tyckte mina bekanta att det skulle vara en jättebra idé att jag själv skulle börja ordna språkbadskurser i Sibbo, så jag beslöt att ta chansen. Det är bakgrunden, berättar Sistonen.
Hennes företag heter English Made Fun och namnet fångar upp tanken bakom språkbadskurserna: att lära sig engelska ska vara roligt.
Just nu håller barnen på med att måla toalettpappersholkar som så småningom ska bli dockor. Sistonen säger att handarbete i någon form ingår i nästan alla lektioner.
– I nio fall av tio har vi pyssel på programmet. Jag brukar lägga upp lektionerna enligt olika teman, den här gången talar vi om känslor. Jag har med mig en bok som anknyter till temat och i dag ska vi läsa en bok om en jätte som känner sig ledsen. Vi spelar också olika spel och ibland sjunger vi sånger.
Glada och arga bollar
När barnen målat klart grupperar de sig till ett tåg som tuffar i väg från handarbetsrummet till sittunderlagen i festsalen.
Sistonen har med sig en handdocka som ser ut som en apa i en tunna. Hon berättar för barnen att apan sover men om de knackar på tunnan ett lämpligt antal gånger så kanske den vaknar. Miro får pröva på att knacka på tunnan tio gånger. Han knackar och räknar med vetenskaplig noggrannhet.
– One, ... two, ... three, ... four, ... five ...
När han kommit till tio händer först ingenting men sedan hoppar apan plötsligt ut ur tunnan. Barnen skrattar förtjust.
Efter att alla fått pröva på att väcka apan med olika många knackningar tar Sistonen fram en stor vit säck. Nelli får ta fram det första föremålet ur säcken som visar sig vara en gul boll.
– Look, it’s a yellow ball, säger Sistonen och vänder på bollen så att det glada ansiktet som är ritat på bollen vänds framåt.
– And it has a happy face. Patrik, can you say happy?
Det kan Patrik och till näst får barnen visa hur de ser ut när de är glada. Det blir många grimaser och många skratt. Gruppen gör på samma sätt med känslorna ledsen, överraskad och arg. Det sistnämnda visar sig vara barnens favorit.
Lära sig prata först
Det anses vara något av ett nationellt problem att de finländska barnen och ungdomarna verkar vara mindre intresserade av språkstudier nu för tiden. Statistik från Utbildningsstyrelsen visar till exempel att 48 procent av ungdomarna som gick i gymnasiet år 2001 studerade tre språk. År 2013 hade siffran sjunkit till 39,8 procent.
Suzanne Sistonen vill understryka att hon inte är någon expert på språkutbildningsupplägget i skolorna. Men med sin erfarenhet av att arbeta med barn och utifrån otaliga diskussioner med föräldrar vågar hon ändå komma med några tankar om hur språkutbildningen skulle kunna utvecklas. Ett problem är att språkundervisningen i främmande språk inleds i ett väl sent skede med tanke på barnens utveckling.
– Man kan likna småbarns hjärnor vid svampar som kan suga upp mycket mer information än vad många vuxna tror. Småbarn är också fördomsfria och har en förmåga att helt hänge sig åt det de håller på med för stunden. Äldre barn blir mer medvetna om sig själva och sin omgivning, och rädslan för att göra bort sig kan göra att språklektionerna känns obehagliga. I mina grupper för äldre barn märker jag att en av mina viktigaste uppgifter är att försöka få barnen att känna sig bekväma under timmarna.
Ett annat problem som ofta tas upp och som Sistonen håller med om är att språkutbildningen i Finland är alltför teoretisk redan för barn i unga år.
– I mina grupper för äldre barn är barnen 7 till 10 år gamla men många föräldrar har frågat om inte barn upp till tolv år kunde få vara med. Föräldrarna känner oro för att språkutbildningen i skolorna inte ger barnen de bästa förutsättningarna att lära sig engelska. Skolundervisningen tenderar att fokusera på den akademiska delen av språkstudierna och man prioriterar grammatik och att uttalet ska bli som hos en infödd. Det är sällan ett särskilt roligt sätt att studera språk. I stället borde språklektionerna inledas med praktisk tillämpning av språket och behandla teman som är relevanta i den ålder barnen är.
Att lära sig känna igen och uttrycka känslor på engelska är ett av målen med den här språkbadskursen. Foto: Kristoffer Åberg.
Ja tack i Sibbo
Gruppen med barn i åldern 3–6 har till exempel under hösten fokuserat på känslor och hur man uttrycker dem. Sistonen säger att när barnen kan uttrycka vad de känner så har de en bra grund att bygga vidare på.
Sistonen berättar att föräldrar har frågat henne om varför hennes språkbadskurser ordnas fristående. Skulle det inte vara mer lämpligt att ordna dem som en del av aktiviteterna på daghemmen?
– Tro mig, jag har försökt. Men enligt kommunen är det inte möjligt. Motiveringen var att alla barn inom den kommunala dagvården ska ha tillgång till samma tjänster och att om en del barn får delta i språkbad så försätts barnen i en ojämlik situation. På den privata sidan skulle det här säkert gå att ordna men min tanke är att språkbad ska vara tillgängligt för alla intresserade och inte bara för en liten utvald grupp.
Även på skolsidan har det varit motigt. Sistonen säger att det bland föräldrarna finns tillräckligt med intresse för språkbadsklubbar utanför skoltid. Problemet är att hon borde få tillgång till någon plats där klubbarna kunde ordnas.
– För ungefär fem veckor sedan skickade jag e-post till skolorna i Borgå och frågade om de ville träffa mig och diskutera möjligheterna att ordna språkbadsklubbar. Inte en enda skola har svarat.
Däremot är Sistonen glad över samarbetet med Sibbo kommun. Hittills har antalet språkbadsgrupper begränsats av att hon endast haft tillgång till lokalerna på daghemmet Miili under några timmar på lördagarna.
– Men jag fick nyligen höra att jag får ordna språkbad även på en annan adress i Söderkulla. Det gör att jag kan ha flera grupper och jag har också planer på språkbadsläger nästa sommar.
Nöjda föräldrar
När språkbadstimmen närmar sig sitt slut anländer föräldrarna till entréhallen för att plocka upp sina barn. Alla verkar ha goda erfarenheter av Suzanne Sistonens språkbad.
– Vi bodde ett par år i Shanghai och där gick Nelli i engelskspråkigt dagis. När vi kom tillbaka till Finland var vi oroliga för att hon skulle glömma den engelska hon lärt sig. Men till all lycka fick vi höra om att det ordnas språkbad här i Söderkulla. Suzanne är verkligt bra med barnen, Nelli väntar alltid på att det ska bli lördag, säger Nellis mamma Liisa Ojala.
En pappa som vill vara anonym håller med.
– Att lära sig språk via lek är en ypperlig idé, min dotter har till exempel redan lärt sig siffrorna. Engelska är ju ett språk som tutas ut genom alla kanaler men jag tror att barnen lär sig bättre i språkbad där innehållet är anpassat enligt deras ålder.
Även Patriks pappa Jari Salonen är nöjd.
– För yngre barn är tröskeln låg att lära sig nya språk. Och Patrik trivs på språkbadet så han kommer säkert att fortsätta också under vårterminen.