Stränderna är inga soptippar
På stadens stränder får man inte förvara båtar, trailers, ved eller bildäck. Janita Pihlaja-Wickholm hoppas att alla kommit till insikt, hon vill inte leka polis.
BORGÅ – Det finns kilometervis med arbete, det är bara resurserna som saknas.
Borgå stads hamnföreståndare Janita Pihlaja-Wickholm blickar ut över stranden i Hammars. Den här stranden har kommuntekniken städat upp för ungefär ett år sedan. Nu gäller det att se till att den hålls ren och prydlig.
I ett dike ligger en farkost som vid en första anblick liknar en rostig kälke, men den är avsedd att åka på vatten med, livsfarligt tolkande efter en båt till exempel. Och bredvid den ligger bryggdelar, fast förankrade i en björk med blå rep.
– Tydligen finns det en ägare eftersom de har bemödat sig om att binda fast dem.
I fyra år
Kommunteknikens städkampanj började i Kuggen för fyra år sedan.
– Vid stadens strand där hittade vi en mängd småbåtar på stranden, mer eller mindre ruttna. Många hade inte varit i sjön på många år.
– Vi satte fast lappar på alla båtar där vi uppmanade ägarna att ta bort båtarna från stadens område. En del försvann, andra flyttade ännu längre in i vassen.
– Ingen ringde för att anmäla skräpet, det händer ibland, men här kanske alltför många hade ett eget intresse av att stranden inte rensades upp, säger Pihjala-Wickholm.
– I stället blev vi uppmärksammade på situationen när hyresavtalet för slipen här i Hammars skulle förnyas och yngre krafter tog över verksamheten. Vi granskade arrandeområdets pålar och insåg att det finns både ett och annat på utsidan av slipens område. Här var nästan som en soptipp.
Ett flyttflak fylldes med skräp, båtar och trailers förseddes med lappar som uppmanade ägarna att ta hand om sin egendom.
– När vi har städat upp försöker vi se till att området verkligen hålls städat i framtiden, vi åker ut och kollar tre, fyra, fem gånger om året.
– Vi söker inte aktivt efter nedskräpade områden, men ibland går det som i Hammars och ibland är det någon som tar kontakt.
Pihlaja-Wickholms ansvarsområde är hamnarna och stränderna på planerade områden.
Föreningarnas bryggor
Utom stadens egna småbåtsbryggor och slipen finns det också privata bryggor i Hammars.
Det är olika föreningar som arrenderar av staden, både vatten och mark. Fyra bryggor ligger i rad vid stranden. Föreningarna har olika långa arrenden, en del ska förnyas inom de närmaste åren.
– Det är fel att vissa betalar för att få hålla sina båtar vid en brygga och att andra använder utan att betala. Stadens mark är inte allmänning på det sättet, säger Pihlaja-Wickholm.
– Det jag ser kan jag reagera på, men jag vill inte leka polis.
– Ibland händer det att ägarna hämtar tillbaka sin båtar när området väl är uppstädat. Vi städar bort dem igen och det har hänt att inte jag men nog gatubyggmästaren får en del upprörda telefonsamtal efter det.
Den som irriterar sig på ostädade stränder kan ta kontakt med kommuntekniken, om det handlar om stadens stränder.
– Den som anmäler måste ändå inse att ingenting händer i morgon. Det kan ta ett till två år innan vi har resurser och möjlighet. Det beror också på hur synligt området är.
Nationalstadsparken
Hammarsstranden hör till nationalstadsparken och därför är det extra viktigt att den är prydlig. Några större anslag finns det inte ändå för specialsatsningar på nationalstadsparkens stränder.
Stadsträdgårdsmästare Mikko Kaunisto berättar att anslaget för parken är 10 000 euro i år och lika mycket nästa år.
Under 2015 har summan använts för Borgbackens stängsel och nästa år måste bland annat Borgbackens trapport och broar rustas upp. Större enskilda projekt kan eventuellt få specialfinansiering. Då handlar det i framtiden bland annat om en parkgång till Uddasvägen och upprustningen av badstranden i Maren.
Janita Pihlaja-Wickholm väntar också på muddringen av farleden i ån. Som det ser ut just nu kan den tidigast förverkligas 2017.
– Och före det ska fyrahundra stockar lyftas upp ur bottendyn. För oss skulle muddringen vara nog så viktig men myndigheterna förstår inte alltid stadens syn på saken. De tycker att vi kan klara oss som det är eftersom vi ju mest bara har småbåtstrafik. Men Runeberg har ofta svårt att ta sig fram, speciellt i kurvan vid Kokon där farleden har slammat igen speciellt mycket.
Trafikljud stör inte
För Janita Pihlaja-Wickholm är ån inte bara en plats där hon ska pussla med båtplatserna så att alla båtägare blir så nöjda som det bara är möjligt.
– Nej, ån och båtintresset är något som jag inte skulle klara mig utan. Borgå är ingenting utan sin å, det är den viktigaste ingrediensen i stadens identitet. En livsviktig lunga.
Redan nu förbereder Pihlaja-Wickholm nästa säsong. Och väntar på den dag när den planerade nya gästhamnen på västra åstranden kan bli verklighet.
– Då är det viktigt att den blir så välutrustad som det är möjligt, med tillgång till el och vatten för alla. Och med nya sociala utrymmen. Visst klarar vi oss med de nuvarande containrarna på östra stranden, båtfararna klagar inte. Men vi väntar på bastun som alla vill ha och som är utlovad.
– Vi har under de senaste åren satsat på gångbara flytbommar, de har blivit verkligt populära. Här i Hammars är de bara fyrtio centimeter breda men inne vid ån är de sextio centimeter och känns mycket stadiga och bra speciellt när båtarna ska lastas med tunga kassar med inköp.
Den nya planen för västra åstranden ska ännu nagelfaras.
– När jag träffade båtfolket härom veckan frågade jag om det stör dem om gästbryggorna ligger alldeles i närheten av Alexandersgatans bro. Svaret blev att en ordentlig utrustningsnivå på servicen är viktig, ljudet från bron och trafiken stör inte.