Ord mot ord i Kårkullarättegången
Fallen med två vårdare som misstänks för misshandel i Sagaboendet i Nickby är uppe i rätten i dag.
BORGÅ/SIBBO Misshandelsrättegångarna mot de två vårdarna på Kårkullas Sagaboende i Sibbo påbörjades på tisdagsmorgonen. Rättegångarna pågår samtidigt som Yle Åboland rapporterar om nya övertramp och osakligt bemötande på Kårkullas boende i Pargas.
De två fallen på Sagaboendet hanteras som separata rättegångar på tingsrätten i Borgå. I det första fallet beskriver åklagaren hur vårdaren, en kvinna i fyrtioårsåldern, slog klienten i ansiktet med öppen hand under en taxiresa. Nu står vårdaren åtalad för misshandel, även om det inte uppstod några skador. Offrets biträde och intressebevakare, hennes mamma, beskriver hur hon såg slaget och hur dottern senare fick uppsvullet ansikte och blått öga.
– I normala fall skulle slag med öppen hand kanske rubriceras som lindrig misshandel. Men i det här fallet har offret varit i beroendeställning till förövaren, säger åklagaren Maren Salvesén i tingsrätten på tisdagen.
Tvångsrörelser
Taxiresan ägde rum i juli 2014 mellan Helsingfors och Sibbo. Enligt Salvesén ska offrets sjukdom innebära att hon har tvångsrörelser, och därför kan vara svårhanterlig. Just den här taxiresan var hon ovanligt svår, och på tillbakaresan hände något som fick vårdaren att tappa nerverna.
En stor del av rättegången handlade om var offret kunde ha skadat sitt ansikte, där vårdarens advokat lyfte fram hur vårdaren försökt förhindra offret från att skada sig i huvudet. Den åtalade kvinnan bestrider att hon skulle ha slagit klienten.
– Hon hölls inte på stolen, och föll bara ner. Mest låg hon på golvet, och hennes spasmer är så våldsamma. Hon slog sina hälar blodiga, säger vårdaren i sitt försvar.
Mycket våld
Taxichauffören, som kört rullstolstaxi i femton år, stod som vittne i rättegången. Han såg inte vad som hände under tillbakaresan där slaget ska ha ägt rum, men han vittnar om en resa från Nickby till Helsingfors som var mycket ovanlig. Vårdaren ska ha använt överdrivet mycket styrka under hela resan.
– Den åtalade använde för mycket våld mot en person som inte kunde försvara sig. I Kottby funderade jag på att säga till. Att så här får man inte bete sig, säger taxichauffören i sitt vittnesmål.
Väl framme parkerade han bilen på Havsgatan för att vänta. Där tänkte han igenom vad han sett, och bestämde sig för att skriva ner allt.
– Men tyvärr minns jag inte tillbakaresan. Jag såg inga slag.
Likheter mellan fallen
Även om de två misshandelsfallen på Sagaboendet i Nickby 2014 har olika gärningsmän och inte är sammankopplade, så finns det likheter. Också i det andra fallet anser åklagaren Maren Salvesén att vårdaren gjort sig skyldig till att ha slagit offret i ansiktet med öppen hand. Den här gången ska det ändå ha skett vid två tillfällen. Offret, en manlig femtioårig klient på Sagaboendet, ska inte ha blivit skadad men däremot upplevt smärta.
Första gången ska vårdaren ha slagit offret vid personalbordet i slutet av juni 2014. Några dagar senare ska samma sak ha hänt igen på samma ställe. Också här anser Salvesén att offret är i beroendeställning till sin vårdare och att det därför är fråga om misshandel snarare än lindrig misshandel.
Den åtalade, en ung kvinna som började på Sagaboendet som praktikant och senare fortsatte som inhoppare, säger att hon inte minns att hon skulle ha slagit. Hon beskriver däremot en klient som var stor, stark, oberäknelig och stundvis våldsam. Samtidigt fanns det inte klara direktiv över hur personalen skulle hantera hotfulla situationer.
– Han förstod inte sin styrka. Det hände ofta att han sparkade eller bet och spottade. Det krävde ibland lite handtag. Men jag har inget minne av att jag skulle ha slagit.
Hörde men såg inte slaget
Salvesén tog upp den åtalades uttalanden om slagen i polisens förundersökning. Då sade vårdaren att en "dylik situation inte är utesluten" även om hon inte minns att den skulle ha ägt rum. Hon sade vidare att hon dubbelarbetade och var mycket trött och sliten.
– I förundersökningen sade du att "det kan hända att jag reagerade som de två vittnena uppgett. Men jag minns inte att jag gett slag.". Stämmer det ännu?, frågar Salvesén.
– Jag skulle säga att det är mycket osannolikt, svarar den åtalade.
Det ena vittnet, även hon en ung kvinnlig sommarjobbare, satt vid personalens kaffebord när händelsen ska ha ägt rum. Vittnet läste en tidning när offret stegade in i rummet.
– Jag hajade till när vårdaren slog. Jag undrade vad som hände och var chockad. Jag var då hundra procent övertygad om att hon slog. Klienten var av allt att döma ovanligt jobbig den dagen.
Den åtalades advokat försökte reda ut huruvida vittnet faktiskt såg händelsen.
– Åt vilket håll satt du? Och var stod den åtalade? Och när du lyfte ögonen från tidningen så hade hon ryggen mot dig?
– Jag minns inte varifrån klienten kom. Vill minnas att han kom från sitt rum. Vårdaren stod till sidan av bordet, svarar vittnet.
– Som jag förstod rätt så hörde du ljudet men såg inte slaget.
– Det stämmer.
Direktiv saknades
Också det andra vittnet beskriver hur slaget föll. Hon, likaså en ung kvinnlig vårdare som då var sommarjobbare på Sagaboendet, minns ändå inte exakt när slaget föll när åklagaren Salvesén frågar. Hon minns att det var efter en situation där klienten var arg och besvärlig.
– Den åtalade satte ner honom på soffan och gick i väg. Han steg upp och lunkade sedan efter henne och sparkade. Det missade. Minns inte om hon slog genast eller senare, men jag minns att det var en impuls.
Den åtalades advokat frågade även här om det fanns direktiv för hotfulla situationer.
– Nej. Och senare insåg jag att ingen där verkade känna till klientens tillstånd och behov.
Kanslidomen i fallen faller den 1 december.