Minderåriga asylsökande väcker blandade känslor
Fyrtio minderåriga asylsökande förväntas anlända till Västerskog inom några veckor. Ortsbor ville veta hur de ska ta emot dem.
SIBBO Mannerheims banskyddsförbund MLL öppnar ett stödboende för omkring 40 minderåriga vid det tidigare konvalescentsjukhuset i Ahtila. Grannar mötte upp till en första information för att få svar på alla de frågor som detta väckt.
– Boendet ligger mitt i ett egnahemsområde, vägen är obelyst och det finns absolut ingenting för ungdomar att göra där, sa en blivande granne.
Oron över vad de unga ska göra, hur de ska anpassa sig till att bo "mitt i skogen" mitt i vintermörkret, var påtaglig då Mannerheims barnskyddsförbunds Nylands distrikts verksamhetsledare Pia Metsähuone öppnade diskussionen.
På plats fanns bland annat kommunens, församlingarnas och skolornas representanter samt diskussionsledare från Flyktinghjälpens grannmedling. Grannmedlingens uppgift är att lösa eventuella konflikter mellan flyktingar och ortsbor på de ställen som öppnat mottagningar för asylsökande.
De flesta är unga män
Tillsvidare har omkring 1 000 minderåriga kommit ensamma till Finland. De flesta är pojkar.
– Det är en mycket farlig resa de har gått igenom. Familjerna släpper inte gärna i väg sina unga flickor eftersom de är rädda för att de kan bli utsatta för våld. Därför räknar vi med att det är mest pojkar som kommer till boendet i Ahtila, sa Metsähuone.
Vad kommer flyktingarna att kosta kommuninvånarna i Sibbo var en fråga som väcktes.
– Staten står för kostnaderna i detta skede. De här unga är alla minderåriga och av dem har omkring 90 procent tidigare fått asyl, så troligen stannar de flesta. Då de väl fått asyl räknas de som kommuninvånare och får samma service som alla andra.
Oro över säkerhet
Grannarna kunde berätta att det finns de som oroar sig i Ahtila.
– Nu kan vi inte promenera till busshållplatsen längre. Det hörde vi flickor oroa sig för.
Rädslor tas på allvar
Oro ska tas på allvar intygade Pia Metsähuone som lovade ordna öppna dörrar genast det är möjligt.
– De som kommer är nog mer rädda för ortsborna än vice versa, konstaterade Shirzad Mehdipour med egen erfarenhet av att komma till Sverige som ensam 13-åring. Nu har han bott fem år i Finland och kommer att jobba vid mottagningen i Ahtila.
Mehdipour hoppas att grannarna ska lära känna de unga och att man tänker på vad de har gått igenom.
– De behöver allt från kläder, cyklar till vänner. De har ingenting, de känner inte varandra och de vet inget om samhället de kommit till.
Möt människan
Hur man ska ta emot främlingar var också en fråga som dök upp.
– Vi har inget gemensamt språk och vi vet ingenting om deras länder. Hur ska vi klara av att berätta för våra barn vad det är för människor som kommer hit? Varför ska vi lära känna deras kultur, borde det inte vara tvärtom, är det inte de som ska lära känna vår kultur och anpassa sig till den?
Miriam Attias från Flyktinghjälpen konstaterade att det är människor som kommer. Hon gav det enkla rådet att man i mötet med andra kulturer bara behöver vara öppen och nyfiken.
– Det finns inte någon människoras som heter flyktingar. Det är helt enkelt individer, människor. Och vi behöver lära våra barn att alla är jämlika och att vår uppgift är att hjälpa de som är i nöd. Och ungdomarna brukar lära sig språket på nolltid.
Pia Metsähuone konstaterade att ofog och missförstånd till viss del kan förebyggas.
– Men vi ska komma ihåg att det handlar om ungdomar och att det brukar hända en hel del med våra egna i en viss ålder också. Vi måste vara förstående den dagen något sker.
De positiva på plats
Attityden bland de flesta som kommit till diskussionen var positiv. Men rädslor bland de som inte kommer upp till en öppen diskussion ska mötas med respekt, och det finns oro för att boendet ska bli utsatt för aggressiva attacker och för att de unga inte ska bli en del av det omkringliggande samhället.
– Vi måste se till att de blir en del av vårt samhälle. Det är en fantastisk chans vi får att lära våra unga ta emot främlingar, konstaterade rektor Kasper Nyberg. Hans sjätteklassare hade under en diskussion visat stor öppenhet.
– Eleverna frågade mig varför jag talar om flyktingkris. De sa att det är ju inte någon kris. Hit kommer flyktingar och vi ska hjälpa dem, så enkelt är det. Våra barn är kloka.
På hemsidan lahjoitukset.fi kan man hitta MLL:s lista över saker som frivilliga kan donera till boendet i Ahtila. Det handlar om allt från klädskåp till saxar och färgpennor. Cyklar tas gärna emot och en av de som kommer att jobba vid mottagningen kan reparera även söndriga sådana.
MLL konstaterar att boendet kommer att bygga på tanken att ungdomarna en dag ska vara självständiga. De kommer från början att delta i allt arbete på hemmet, laga mat, diska och sköta klädvården.
Skolgången kommer att utredas genast man vet vilka som kommer och vilken deras bakgrund är. Och grannarna, de lokala föreningarna och alla som vill ställa upp som frivilliga ska få en kontaktperson att vända sig till. Idéer som kan hjälpa ungdomarna att känna sig delaktiga och välkomna tas med tacksamhet emot.