Byn som försvann
Två arkeologer har inventerat fornlämningar i byar i västra och södra Borgå och ska inom några månader ge sin rapport till Borgå stad. Inventeringen behövs för arbetet med delgeneralplanen.
BORGÅ Kullo- och Mickelsböleområdet ska få en rättsligt bindande delgeneralplan som styr byggandet i byarna, och delgeneralplanen för Sköldvik ska revideras. I Sköldvikplanen ingår också delar av byn Kullo och de delar av Svartbäck som ligger på fastlandet. Planläggningsarbetet ska börja 2016 och före det måste förekomsten av fornlämningarna granskas.
Fältarbetet utförs av Museiverkets forskare Vesa Laulumaa. Området han har på sin lott är sextiotre kvadratkilometer stort. Av den arealen är nio kvadratkilometer vattenområde.
Byarna i området är relativt väl utforskade sedan länge. Sextionio objekt finns i fornminnesregistret, de är i huvudsak gravrös från bronstiden och boplatser från den historiska tiden. Men också nytt har funnits att upptäcka.
Vesa Laulumaa tar oss med till ett backkrön som ligger nära raffinaderiet, men utanför det ingärdade området.
– Här uppe på krönet är marken är asfalterad och därför är det inte lätt att förstå att vi befinner oss på ett fornminne. Den vanliga uppfattningen om ett fornminne är att det till exempel är en bronsåldersgrav. I det här fallet är fornlämningen betydligt yngre, men trots det ett fornminne.
Nya Sköldvik
När Vesa Laulumaa jämförde kartor från 1700-talet med kartor från 1600-talet, upptäckte han en ny by i Sköldvik.
– Den går under namnet Nya Sköldvik. Gamla Sköldvik finns också, men ligger inom den del av raffinaderiområdet som omges med stängsel. Jag kommer att inventera Gamla Sköldvik senare i höst.
Han gick vidare i kartstudierna och upptäckte att Nya Sköldvik inte längre fanns med på grundkartan 1988.
– Kartläggningsarbetet för grundkartan brukar göras i stort sett tio år tidigare. Det betyder att byn upphörde att finnas till på sjuttio- eller åttiotalet.
Arkeologen Laulumaa insåg att han kommit på något som borde utforskas. Han begav sig till den övergivna byn och hittade en kulle med utsikt över åkerlandskapet. Några hus fanns inte kvar, men två bastanta stenfötter. Den massivare av dem har troligtvis varit grunden för en ladugård.
– Nya Sköldvik var inte någon stor by. Min bedömning är att här har funnits två till fyra hus och ett tjugotal invånare. Kanske det fortfarande finns någon som har sina rötter i byn.
Esko Kuisma, tidigare chef för lantmäteribyrån i Borgå, säger att han inte på rak arm minns Nya Sköldvik. Han påminner om att det finns en skillnad mellan juridiska byar och inofficiella byar.
– Man talar allmänt till exempel om byn Tolkis, men juridiskt finns byn inte. Tolkis är ett samlingsnamn för flera byar.
Skyddad
Vesa Laulumaas upptäckt blir det sjuttionde objektet i registret över områdets fornminnen och får beteckningen skyddat fornminne i delgeneralplanen.
– Beteckningen i sig innebär inte att området grävs ut. Först i det skedet när Neste anser sig behöva området och det finns en fara för att det gamla förstörs, måste arkeologiska undersökningar göras.
I det fallet står Neste för kostnaderna.
Vesa Laulumaa har också upptäckt att byarna har varit mycket noga med att märka ut gränserna på ett iögonenfallande sätt.
– Mellan Sköldvik och Svartbäck finns ett råröse som är två gånger två meter stort och en meter högt, ungefär lika stort som en bronsåldersgrav. Därför tror jag att det tidigare har gjorts en felbedömning i Kullo. En annan arkeolog trodde att han hade hittat en bronsålderslämning, men min uppfattning är att det är ett råröse. Röset i Kullo har samma riktning som det mellan Sköldvik och Svartbäck.
Inte fornlämning
Arkeolog Timo Jussila från Mikroliitti Oy gör samma fältarbete i byarna Fagersta, Vålax, Grännäs och Gäddrag.
Det finns inte tidigare kända fornlämningar i området. I fornminnesregistret finns anteckningar om nio platser där fornminnen kan förekomma. Timo Jussilas uppgift är noggrant lokalisera och på platsen bedöma om de är fornlämningar eller inte.
– Nej, det är de inte. Det är fråga om gamla bytomter som finns på nyskifteskartorna från 1700-talet. Det troliga är att tomterna var bebodda redan långt tidigare, eventuellt på 1500-talet. Den enkla orsaken till att de inte införs i registret över fornminnen är att de fortfarande är bebodda. Om någon av de här boplatserna hade varit övergiven, skulle läget ha varit ett annat, då hade det blivit fråga om en fredning.
De gamla bebodda tomterna finns i alla de byar han undersökt.
– Tre i Fagersta, fyra i Vålax, några i Gäddrag och en eller två i Grännäs.
Stenålders
Till Timo Jussilas uppdrag hör också att leta efter andra oupptäckta fornlämningar.
Han har till exempel granskat rårösena mellan byarna.
– De som på storskifteskartan har ett eget namn är ett tecken på att de har funnits länge, till exempel Änkärrsrån, Långmalmsrån, Skedbergsrån eller Storbrinksrån.
Många av rösena är i originalskick. De är täckta av mossa, men finns på den plats som anges på kartan. Dessutom har han hittat rester av gamla kolmilor.
– Eftersom man slutade kola rätt sent, kan resterna vara allt mellan 60 och 250 år gamla.
Fältarbetet har också lett honom till en fornlämning som hittills varit okänd.
– Djupt inne i Vålaxskogarna har jag hittat en boplats från stenåldern. Den ska nu fredas.