Brita Tapper fick vård smidigt och snabbt
– Om herrarna som bestämmer skulle ligga där och behöva hjälp skulle de förstå vad det är frågan om, säger Brita Tapper.
BORGÅ – På vägen funderade jag att snart är jag nittio och ännu försöker de få nytt liv i gumman.
Brita Tapper kallar det en andra chans.
Nu är hon tillbaka i sin lägenhet i Borgå centrum och ögonen glöder av liv. För inte länge sedan åkte hon in på sjukhus på grund av oroväckande blodvärden. Där fick hon ett så häftigt astmaanfall att hon ett tag önskade att dö. Efter undersökningar i både Borgå och Helsingfors fick hjärtat till sist en ny klaff.
Genom Brita Tappers historia från sjukhus till sjukhus löper en röd tråd – tacksamheten gentemot sjukhuspersonalen.
Allt gick så smidigt, så snabbt. Och hon togs på allvar både hemma i Borgå och i Helsingfors dit hon ilade i väg med ambulans. Hon ville köpa blommor åt en av läkarna i Borgå men kom sig inte för.
– Det var storartat. Ofta kan det ju vara så svårt att få hjälp, men inte i mitt fall.
Varför dra in på vården?
Hemma i Borgålägenheten på nytt känner hon tacksamhet gentemot vårdarna som skötte om henne så fint, men hon känner också att det är orättvist – det skärs ner på fel ställen.
– De som bestämmer hur ekonomin sköts borde tänka om. Varför ska det alltid dras in på vården, frågar hon sig.
Alla blir gamla, säger hon, men vad beträffar förutsättningar att betala för vården är vi inte jämlika. Sjukdomarna slipper vi inte och när vi är sjuka blir vi utlämnade och söker hjälp; här kommer vårdpersonalen in i bilden, säger Brita Tapper.
– Jag beundrar vårdpersonalen. Deras arbete är inte lätt.
Hon är rädd att det livsviktiga jobbet inte värdesätts tillräckligt. Nedskärningar som går ut över såväl personalen som klienterna drabbar de redan utsatta. Hon frågar sig varför andra får högre löner medan yrkesgruppen som varje dag möter liv och död få det ännu svårare.
– Om herrarna som bestämmer skulle ligga där och behöva hjälp skulle de förstå vad det är frågan om.