NIMBY-fenomenet gäller också vargen
Not in my back yard, inte på min bakgård, gäller tydligen också för ett av Finlands naturs största och ståtligaste rovdjur.
LOVISA Jägarna ogillar att vargen stör deras jakt och därmed också utgör en reell livsfara för deras jakthundar.
– Om man som jägare rör sig i naturen för att jaga och ta livet av djur borde man också kunna leva och verka på naturens villkor, säger Magnus Östman, Tessjöbo och chefredaktör för tidningen Finlands Natur, som ges ut av miljöorganisationen Natur och Miljö.
– Som jägare måste man vara medveten om att naturen kan slå tillbaka.
Östman håller inte med jägarna om att vargstammen skulle ha ökat dramatiskt mycket under de senaste åren.
– Vargen har varit hårt ansatt av tjuvjakt under många tidigare år. Tjuvskyttet har fått mycket uppmärksamhet och negativ publicitet och det kan hända att det därför har avtagit.
– Själv tycker jag att de vargar vi har i dag, mellan 200 och 300 exemplar, mycket bra ryms i Finlands djupa skogar.
Men en del håller sig inte i skogarna, utan dyker upp på gårdsplanerna.
– Det ser jag inte som ett så alarmerande fenomen. Södra Finland är så tättbebyggt att när en varg rör sig här så kommer det förr eller senare en gårdsplan emot, säger Östman.
– Det finns en massa andra djur som också rör sig i närheten av människan. För husdjur som går ute utgör vargen en fara, men det finns inga klara belägg för att vargar skulle ha uppträtt aggressivt mot människor sedan 1800-talet.
Livskraftig vargstam
Östman vill inte närmare definiera hur stor vargstammen ska bli innan den är alltför stor för finländska förhållanden.
– Men Finland har internationellt förbundit sig att hålla kvar en livskraftig vargstam. Den nuvarande nivån tycker jag vi borde klara av att leva med och faktum är att genetiker anser att den nuvarande stammen är för liten för att kunna hållas frisk, inavelsgraden blir för hög.
Vargen var i praktiken redan utdöd i Finland när man satte in allvarliga skyddsåtgärder.
– Vargen har väckt mycket hat och utsatts för direkt förföljelse, säger Östman.
– Allt beror på inställningen till vargen. Är det så att så fort någon ser en varg så är det en dålig sak? Kan man inte i stället acceptera att vargen är en del av Finlands natur?
Jägarna tror inte på den officiella vargräkningen och anser att det finns mycket mer varg i skogarna än myndigheter och "vargälskarna innanför ring tre" kan medge.
– Personligen känner jag många naturintresserade människor som bor i vargtrakter och som anser att det är viktigt att Finland har en levande vargstam, säger Östman som alltså själv bor på den östnyländska landsbygden.
– När det gäller de officiella siffrorna så litar jag personligen mycket mer på dem, som är insamlade under kontrollerade former i hela landet, än på enstaka observationer under olika tider på olika platser.
Att acceptera att det finns varg i den egna skogen är svårt för många. Det är lättare att anse att andra länders, och andra världsdelars, utrotningshotade djur måste stödas och skyddas. När lejonet Cecil sköts av en storviltsjägare var det inte många som hade sina sympatier på den amerikanska tandläkarens sida. När det gäller våra egna vargar gäller ändå NIMBY-fenomenet, vi vill inte ha dem på vår egen bakgård.