Många vill hjälpa de nödställda
Flyktingkrisen har engagerat östnylänningarna på ett aldrig tidigare skådat sätt.
ÖSTNYLAND Hemma hos Charlotte Vainio i Paipis ligger ännu några plastpåsar och lådor med kläder. Det här är det som inte fick plats efter att man packat en bil full med donationer.
Nu ligger de här och väntar på att mottagaren kan ta emot dem.
Den pågående flyktingkrisen fick Vainio att engagera sig tillsammans med kompisen Todd Mosebar, en amerikan med finländska rötter. De hör inte till något samfund eller någon organisation, i stället började de på eget initiativ samla in vad de kunde.
Vinterkläder var vad de var ute efter.
Resultatet blev över förväntan.
– Alltihopa, ungefär tjugofem påsar och två lådor, kommer bara från Paipis. Folk vill jättegärna hjälpa till, säger Vainio.
Vainio och Mosebar är del av något som i det här skedet kan beskrivas som en folkrörelse, där allt fler ser sig om efter möjligheter att hjälpa människor som flyr krig och död.
Många vill hjälpa
Hjälpviljan syns också på Facebook. Till exempel har en grupp som välkomnar asylsökande till Lovisa och Lappträsk över fyrahundra medlemmar. En motsvarande grupp i Borgå har ett sextiotal fler medlemmar.
Ofta är hjälpviljan ändå svår att rikta någonstans. Många frågar sig vem som tar emot vad, och vad som egentligen behövs. För Vainio och Mosebar blev det en flyktingförläggning i Helsingfors, och det var klart att det behövs vinterkläder.
– Jag satte en förfrågan på byns Facebooksida om någon har något de kan lämna ifrån sig. Aldrig hade jag väntat mig att det skulle leda till så osannolikt mycket saker, säger Vainio.
Förutom kläderna, som i första hand var mäns kläder, fick duon också leksaker och kläder för barn. Hon tror också att stickade yllesockor skulle vara välkomna, liksom helt traditionella donationer till exempelvis Röda Korset eller Läkare utan gränser.
– Det viktiga är att man inte ser vad man kan avvara, utan försöker tänka vad som behövs.
Sakerna ligger än så länge färdigt sorterade i skåpbilen, men meningen är att föra dem till flyktingförläggningen vid första bästa tillfälle.
– De har fullt upp nu. Jag tror att man måste ha lite tålamod i det här skedet. Det finns inga strukturer för att hantera så här stora massor.
Lovisa till Kotka
I Lovisa har Armi Lindell tagit sig an jobbet att föra donationer till flyktingförläggningen i Kotka. Också hon har tagits på sängen av hur villiga folk är att hjälpa.
– Jag förde första lasten i dag, och bilen var helt full. Nästa gång blir på fredag. Det är lakan, tallrikar, bestick och vinterkläder som behövs. Den som kan donera får kontakta mig.
Lindell tror att den senaste tidens hätska invandrarkritiska klimat har fått folk på fötterna.
– Det finns många som vill visa att inte alla är emot utlänningar.
Politiska beslut
Charlotte Vainio tror att den plötsliga viljan att hjälpa inte minst är bunden till bilden på den lilla pojken som sköljdes upp på en strand i Turkiet. Kraftiga högervindar gör dessutom att många ser kopplingar till andra världskriget.
– Man behöver inte vara särskilt intelligent för att se kopplingen till kriget. Man har byggt upp en stämning som är skrämmande. Alla ser vad som sker. De ser flyktingarna och det otroliga behovet av hjälp.
Själv efterlyser Vainio politiska lösningar för att styra den nya viljan att hjälpa. Risken är att det uppstår en flaskhals där många gärna deltar, men ingen organiserar och kanaliserar viljan.
– Tyvärr vet vi att de politiska hjulen rullar långsamt, men det behövs beslut.
För henne är det dessutom naturligt att ta saken ännu ett steg vidare.
– Så fort det blir tillåtet så ska vi öppna vårt hem för asylsökande. Vi har utrymme här, och också barnen har varit mycket glada över chansen att kunna hjälpa.