Engagemang väcker intresse för yrket
Hyfsad lön, frihet att styra över sitt arbete, möjligt att flexa, lediga skollov. Fördelarna är många men ändå skriker branschen efter ämneslärare. Speciellt lite lockar de naturvetenskapliga ämnena.
BORGÅ Vårdlediga Mia Borg, lektor i kemi och matematik, insuper stämningen i kemilabbet i Borgå gymnasium. Det är ett par år sedan hon senast stod här för att experimentera och utforska kemiska processer tillsammans med eleverna. Det är inte dags ännu att återvända, men hon säger att det ska bli roligt när den dagen kommer.
Anna-Lena Juslin, lektor i fysik och matematik, är kollega och den som för drygt tio år sedan fick Mia Borg att bli intresserad av naturvetenskap.
– Anna-Lena var en lärare som kunde förklara svåra saker så att det kändes enkelt och självklart. Hon gjorde ämnet intressant.
Ett par årtionden tidigare inspirerades Anna-Lena Juslin av sin matematiklärare i Strömborgska skolan, Marita Berg-Perälä.
– Hon var sträng, men rättvis och hemskt sporrande.
Diffus yrkesbild
De naturvetenskapliga ämnena intresserar eleverna än i dag, men allt färre söker till ämneslärarutbildningen. I synnerhet ämneslärare för de naturvetenskapliga ämnena är snart en bristvara. I Borgå gymnasiums lärarrum är inte oron över annalkande ämneslärarbrist särskilt påtaglig. I den här fastigheten har man bakat studenter sedan 1850, och skolans anor går tillbaka ända till 1600-talets Viborg.
– Jag upplever att intresset bland våra elever för naturvetenskapliga ämnen alltid har varit ganska bra. Förra läsåret såg man en dramatisk minskning bland ettorna att välja naturvetenskapliga ämnen, och vi funderar över om det var en tillfällig nedgång. Årets ämnesval är inte klara så det saknas uppgifter för vilka ämnen årets ettor väljer att fördjupa sig i.
Läraryrket var det sista som Anna-Lena Juslin kunde tänka sig när hon studerade favoritämnena matematik och fysik på universitetet. Studieekonomin drygades ut med lärarvikariat och det var under ett helårsvikariat i S:t Olofsskolan i Åbo som bitarna föll på plats och Anna-Lena Juslin beslöt att göra sig behörig.
– Jag tycker att jag har världens bästa jobb och har inte ångrat mitt yrkesval en enda dag. Mest gillar jag att vara i klassrummet, med eleverna. Jag går aldrig arg eller trött från en lektion, utan får själv så mycket ut av undervisningen.
Alternativa branscher som till exempel ingenjörens verkar vara ett naturligare val för många som gillar kemi, fysik och matematik.
– Det är konkret och man vet ganska bra vad man kommer att jobba med. Läser man fysik eller matematik på universitetet så är yrkesbilden ganska diffus, man vet inte riktigt vad studierna kommer att leda till.
Lärarvikariat avgjorde valet
Mia Borg blev först farmaceut, men sadlade om och tänkte sig en arbetskarriär som diplomingenjör inom den kemiska industrin i Sköldvik. Ett vikariat som gymnasielärare i Lovisa fick henne på andra tankar. Det var undervisa hon ville, och hon kompletterade sin ingenjörsutbildning med pedagogik.
– Att se hur eleverna tar till sig kunskapen, förstår när man förklarar och tar till sig mitt tankesätt. Det känns så bra, säger Mia Borg.
Däremot tror ingen av dem att lönen är avgörande för om man väljer bort läraryrket.
– Gymnasielärare har ganska bra betalt. En fördel är friheten som arbetet ger. Man har klasstimmar, men annars kan man styra över sin tid själv. Det fungerar bra att flexa med jobb och barn, säger Anna-Lena Juslin, mamma till tre vuxna barn.
Lösningen för att råda bot på bristen på ämneslärare får inte vara att man kompromissar om lärarnas behörighet.
– Så löser man problemen tillfälligt. Vill man ha kontinuitet i undervisningen och lärare som på lång sikt tänker på vart man vill föra det här jobbet. Det handlar ju inte bara om det som händer i klassrummet. Det är viktigt att läraren blir en del av gemenskapen i skolan.
Lärarna i nyckelposition
Lösningen finns i engagerade lärare som lyckas förmedla glädjen med sitt ämne och själva är exempel på att läraryrket är roligt.
– Det är absolut så att lärarna har stor betydelse för de ungas senare yrkesval. Därför är det så viktigt att lärarna, både på högstadiet och i gymnasiet, är behöriga.