Ett hus som bara blir bättre med åren
Totalsaneringen av Borgågården har inte första prioritet och Konstskolans rektor är bara nöjd.
BORGÅ Det är ett ståtligt hus, den svenska folkskolan som byggdes i Borgå 1909. Huset placerades högt uppe på en backe, i Prästgatans och Brunnsgatans hörn, eftersom det var viktigt att skolan syntes på långt håll.
Efter över hundra år, ett flertal ombyggnader och en del försök att sälja huset har Borgå stads lokalitetsledning för några år sedan gjort upp en plan över ett helt renoverat hus, Borgågården som den kallas i dag.
– Alltför nya och fina utrymmen gagnar inte människan. Satsa inte på väggar, utan på substans och trivsel, säger konstskolans rektor Leena Stolzmann.
Substans och trivsel finns det gott om i Borgågården i dag. Konstskolan och musikinstitutet fyller huset från källare till vind, dessutom finna där några arbetsrum för konstnärer.
Det är öppet och ljust i Borgågården, liksom det säkert också var när huset var nytt. De gamla klassrummen var stora, det var många elever på varje klass på den tiden.
Under en del av mellantiden har man byggt nya väggar, men nu är åtminstone den andra våningen tillbaka i ursprungsskick igen.
Ambitiös projektplan
I början av 2000-talet stod Borgågården på stadens försäljningslista. Sedan insåg man att det är omöjligt att bygga om huset, med sina stora och höga klassrum, till bostäder, åtminstone på ett kostnadseffektivt sätt. Huset försvann från försäljningslistan och planen blev i stället att sanera hela helheten till ett kulturhus, inte bara för barn utan också för bland annat medborgarinstitutens behov.
2012 var den ambitiösa projektplanen klar. Ett historiskt hus som det här kräver en pietetsfull sanering. En omfattande utredning gjordes bland annat kring färgsättningen av det renoverade huset.
Enligt förslaget från 2012 kostar saneringen, utan specialanskaffningar, fem miljoner euro. Det har flutit en del vatten i Borgå å sedan dess och priset har säkert stigit. I ekonomiplanen som godkändes i samband med budgeten för 2015 finns planeringspengar för Borgågården reserverade för 2018 och 3,5 miljoner euro 2019.
I den nya ekonomiplanen som görs upp i höst är det mer än troligt att Borgågården inte hör till de projekt som staden vill satsa på under de närmaste fem åren.
Huset föder respekt
Leena Stolzmann sörjer inte.
– Vi är så nöjda som man bara kan vara med huset som det är nu. Den interna hyran är ju skyhög men det är bara att bita ihop och tackla den med de medel vi har.
– Alla som kommer hit för första gången blir så tagna av stämningen och ljuset. Jag är rädd att en stor renovering gör huset alltför fint för oss. Här är gott att vara som det är.
I konstskolan går barn från ett år och framåt. De allra yngsta kommer med föräldrar eller far- eller morföräldrar. Från 3 års ålder får de konstundervisning utan ledsagare. 30-åriga Borgå konstskola ger grundundervisning enligt den fördjupade läroplanen i bildkonst för barn och ungdomar upp till 19 år. Barnen börjar som små och om någon hoppar av finns det en kö av sådana som gärna tar över en ledig plats.
Veckosluts- och sommarkurser är också populära, liksom konst-eftis, Konstikas, som det här läsåret samlar 63 barn varje dag efter skolan.
– Jag vill påstå att arkitekturen påverkar barnen, säger Stolzmann. I det här huset föds respekt för god arkitektur. Barnen stortrivs och det är den bästa lönen för oss vuxna som jobbar här.
Inte on eller off
Hon vill understryka att hon inte motsätter sig renoveringar och reparationer, de behövs alltid.
– Men det måste inte vara on eller off, stor renovering eller inget underhåll alls.
Konstskolan har en del dåliga erfarenheter av situationer när de skulle ha behövt hjälp med reparationer och inte fått det de har varit ute efter av hyresvärden, staden.
– Som köket för eftisen, säger Stolzmann. Det fick vi bygga själv.
De stora luftväxlingsmaskinerna har också köpts för konstskolans egna medel.
– Värst var kanske ändå när vi ville måla golvet, säger Stolzmann. Trägolvet är slitet och barnen får stickor i fötterna.
– Därför ville vi köpa färg, vi hade frivilliga målare, och bad bara om råd av staden. Beskedet vi fick var att vi inte får måla golvet.
Lokalitetsdirektör Börje Boström har inte hört om en sådan förfrågan.
– Det låter konstigt. Om våra hyresgäster vill måla på talko så brukar vi ställa oss positivt till det. Nu vet jag förstås inte tillräckligt om frågan för att kunna uttala mig mer exakt.