Nu behövs frivilliga som kan ge stöd
Känner du till hur det är att leva och verka på landsbygden? Har du potential att hjälpa dem som har problem?
HELSINGFORS/SIBBO För första gången sedan 1996 utbildas i höst svenska stödpersoner för landsbygden.
Märta Strömberg-Nygård är expert inom teamet för välbefinnande i arbetet vid Landsbygdsföretagarnas pensionsanstalt och hon kommer att vara med och välja ut de personer som är lämpliga att delta i en svenskspråkig kurs för stödpersoner som ordnas i oktober i Lappajärvi i södra Österbotten.
– Vi hoppas på ett stort intresse. Liknande kurser på finska arrangeras flera gånger per år men nu är det alltså nästan tjugo år sedan den senaste kursen på svenska. Då utbildades stödpersoner som jobbade runtom i Svenskfinland men under de senaste åren har vi inte kunnat erbjuda någon svensk service.
– Vi söker helt vanliga människor som vill hjälpa andra. Det är förstås bra med en stor livserfarenhet, men vi hoppas att de som vill bli stödpersoner själva för tillfället har en stabil livssituation.
Det är fråga om frivilligt arbete.
– Någon ersättning betalas inte för själva arbetet men man kan få ersättning för telefonkostnaderna och för resor, om den som behöver stöd vill träffa stödpersonen öga mot öga, säger Strömberg-Nygård.
Det är viktigt att de som vill bli stödpersoner känner till levnadsförhållandena på landsbygden.
Ett givande uppdrag
Lars Liljeström i Sibbo har tidigare fungerat som stödperson för landsbygden och han berättar att uppdraget var mycket givande.
– Målgruppen är alla som behöver hjälp, alla som bor på landsbygden. De flesta som på min tid nappade på erbjudandet om stöd befann sig i ekonomiskt trångmål eller körde slut sig med för mycket arbete. Men det fanns ju många andra slag av problem också. Vissa kunde bli hjälpta av bara ett enda samtal, andra följde jag upp under en längre tid.
Det finns många som mår bra av att diskutera igenom sina problem med en utomstående. För de bönder som måste ändra sin produktion drastiskt eller för dem som står i beråd att sluta helt, att till exempel avsluta jordbruket vid en släktgård, kan det vara en lättnad att få tala ut med någon som inte hör till den närmaste kretsen.
– Jag har själv jobbat som jordbrukare och sedan sadlat om, berättar Liljeström. Det är erfarenheter som det var bra att ha i bagaget. Sedan är det förstås viktigt att inse att samma lösningar inte passar för alla.
– Marknadsföringen är en viktig del av stödpersonarbetet. Jag var kanske litet för försiktig. Det är viktigt att folk känner till att stödpersonen finns och hur man får kontakt.
Hoppas på stort intresse
Trots det kunde Liljeström hjälpa många under sin tid som stödperson.
– Gruppen av svenska stödpersoner blev till sist för liten och vi hade ingen som ledde vårt arbete, därför rann hela verksamheten ut i sanden. Däremot hade vi en bra debriefing. Vi samlades regelbundet och kunde få stöd av varandra och av en specialist inom området.
Liljeström hoppas nu att det finns tillräckligt med intresserade blivande stödpersoner för att verksamheten kan komma i gång på nytt, också på svenska.
Märta Strömberg-Nygård påpekar att den som anmäler sig till kursen inte automatiskt förbinder sig att verka som stödperson.
– När kursen väl är avklarad får deltagarna själva bestämma om de vill fungera som stödpersoner eller inte.