Stenläggarens motto: En sten i taget
Vikten per meter för kantstenarna längs med Linnankoskigatan är över 200 kilo. För stenläggaren Vesa Närvänen är upp till två meter långa stenar ännu ingen match. – 400 kilo går utan problem, tro mig. Visst handlar det här om styrka men framför allt om teknik.
BORGÅ De är fyra stycken. Arbetsledaren Patrik Hänninen, grävmaskinsföraren Karl Sevelius från förtaget Hasses sand, gatubyggnadsmannen Antti Meronen och sist, men inte minst, stenläggaren Vesa Närvänen. Efter avslutad semester är de nu i färd med att fortsätta med gatuarbetena längs med Linnankoskigatan på avsnittet Mannerheimgatan–Alexandersgatan.
Meronen ska börja förbereda marken med en jordpackningsmaskin så att kantstenarna kan placeras ut. Kvartetten har ansvar för att allt är i skick innan asfalten läggs på trottoarerna och körbanan.
Borgås gatubyggnadschef Juha Valkonen tittar också förbi för att berätta om vilka stenrelaterade arbeten stadens avdelning för kommunteknik har på gång den närmaste tiden.
– Stenarbetet här vid Linnankoskigatan ska vara klart i mitten av augusti. Sedan är det asfaltfirmans tur. Hela projektet är enligt planerna slutfört i slutet av augusti eller början av september.
Från vår till höst
Borgå stad har två egna stenläggare. Förutom Vesa Närvänen görs stenarbeten även av Tapio Silvennoinen.
– De har bråda tider under den isfria delen av året. Stenläggningsarbetena påbörjas i april och pågår fram tills tjälen går i jorden, berättar Valkonen.
När arbetet vid Linnankoskigatan är klart flyttar sig stenläggarna två kvarten i sydvästlig riktning och tar itu med korsningen mellan Fredsgatan och Lundagatan. Där ska övergångsställena byggas om på samma sätt som man redan gjort i korsningarna mellan Lundagatan och Biskopsgatan och Stadshusgatan och Fredsgatan.
– Vi bygger upphöjda övergångsställen och körbanan smalnar av där folk ska gå över gatan. Framför övergångsställena läggs vita signalränder i sten. Det hjälper personer med nedsatt syn.
De nya övergångsställena är en del av stadens strategi för att förbättra framkomligheten i centrum. När körbarnorna görs smalare vid övergångsställena blir sträckan man måste gå för att ta sig över körbanan kortare. Det gör det tryggare särskilt för rullstolsburna och människor med rullator att ta sig fram i stan.
Valkonen säger att Borgåborna för det mesta varit nöjda med de nya övergångsställena.
– En del trafikföretag och bilister har knorrat lite men för det mesta har kommuntekniken fått mycket positiv feedback. Centrum blir mer fotgängarvänligt.
Tredje generationen
– Det är mycket enkelt, bara att ta en sten i taget, säger stenläggaren Vesa Närvänen när han får frågan vad stenläggarens arbete går ut på.
Men i själva verket är arbetet varken enkelt eller lätt, Valkonen skämtar att staden fått vända på många stenar för att hitta yrkeskunniga stenläggare.
Närvänen var självständig företagare fram till att han började arbeta för Borgå för ungefär tre år sedan. Men stenläggare har han varit i hela sitt liv, helt bokstavligen.
– Det finns ett fotografi där jag är fyra–fem år gammal och står med hammaren och mejseln i handen. Stenläggeriet är något av ett släktfel, både min pappa och hans pappa var stenläggare. Det är säkert också tack vare generna jag fått min enormt goda fysiska kondition, säger han och skrattar gott.
Styrka är en av stenläggarens viktiga egenskaper men långtifrån den enda. Närvänen pekar på kantstenarna som ligger i par meter långa bitar längs med gatan.
– Vikten per meter för de där är över tvåhundra kilo. När jag ska flytta på två meter långa stenar, vilket jag kan, tro mig, handlar det mest om teknik, inte bara om styrka. Jag är ingen jätte, så jag tar tag i stenarnas ändor och drar dem dit de ska ligga. Jag skulle ju aldrig orka lyfta så tunga stenar.
Att i åratal arbeta som stenläggare är mycket påfrestande. Bland annat slutslitna leder hör till yrkessjukdomarna.
– Min föregångare, som jobbat för staden sedan urminnes tider, gick faktiskt i pension som stenläggare. Men han var ett sällsynt fall, jag känner knappt någon annan stenläggare som kunnat fortsätta i arbetet ända till pensionsåldern. Det kommer jag själv knappast heller att kunna göra, men hittills har kroppen hållit utan större problem.
Om släkten Närvänen kommer att få stenläggare ännu i en fjärde generation är han tveksam till.
– Jag har två söner, 11 och 14 år gamla, och jag kommer inte att föreslå att de ska bli stenläggare. Riskerna för hälsan är stora, man vet inte hur kroppen klarar det. Men om de själva vill bli stenläggare kommer jag nog att lära dem allt jag kan, liksom min pappa lärde mig. Men initiativet måste komma från dem själva.
Vintern tränger på
Det finns ändå gränser för vad Närvänen och Silvennoinen hinner göra. Därför anlitar Borgå när det behövs utomstående företag. Ett projekt som kommer att utföras av företaget Lemminkäinen är ombyggnaden av Ågatan på avsnittet mellan Paahtimo och Lundagatan. Arbetet påbörjas med jordschaktning i augusti, stenläggningen inleds i september.
– Det blir ett stort projekt. Trottoarerna bli bredare och vändplatsen byggs om och beläggs med sten. Också regnvattenbrunnarna och belysningen förnyas, och parkeringen kommer att se annorlunda ut. Längs med åstranden ska det också byggas ett promenadstråk, säger Valkonen.
Han är medveten om att butiksägarna längs med Ågatan inte gillar att arbetet påbörjas medan turistsäsongen ännu pågår.
– Vi skulle gärna ha flyttat arbetet längre in på hösten om det varit möjligt. Men hela projektet tar tid, och vi måste hinna få allt klart före vintern. Enligt de nuvarande planerna får vi asfalten på plats i månadsskiftet oktober–november.
Sten från Kina
Valkonen och Närvänen säger att man i allmänhet stävar till att återanvända gatustenar i så stor utsträckning som möjligt.
– Till exempel kantstenar är ju i princip eviga. De kan sjunka in i jorden men då är det bara att lyfta upp dem, höja underlaget och lägga dem tillbaka, förklarar Närvänen.
Valkonen säger att stenlagda gator verkar uppleva en renässans i många stadskärnor och att det behövs nya stenar när man stenlägger helt nya områden. Nu för tiden är det oftast import som gäller.
– Kina är en stor exportör av kantstenar, många nubbstenar kommer från Portugal men en del också från Finland. Priset är förstås en viktig faktor, säger Valkonen.
Antti Meronen, som stått och lyssnat på diskussionen, påpekar att gatustenarna förr ofta hackades fram ur bergen av fångar, även i Finland.
– Det stämmer. Sedan konstaterades det att arbetet var alltför tungt för att det skulle vara skäligt att låta fångar utföra det. Så nu köper man stenarna utrikes i stället, säger Närvänen.
Han funderar en stund när han får frågan om vad som är det bästa med att vara stenläggare.
– Jaa-a. Att lägga ut kantstenar som här vid Linnankoskigatan är ju ett väldigt rutinartat jobb. Men att få arbeta med helheter där man får använda hela sin yrkeskunskap och kreativitet är mycket givande. Man kan ju göra nästan vad som helst av sten.
Han säger att de flesta människor som går omkring i stan inte lägger märke till hantverket under sina fötter. Men visst finns det också sådana som ser det vackra i vällagda gatstensområden. Vad anser han då själv att är hans bästa arbete hittills?
– Jag har radat väldigt många stenar, i många olika städer, men ännu har inget projekt fått en speciell plats i minnet. Det måste betyda att mitt bästa arbete ännu ligger framför mig.