Tid till skörd: fem månader
I december dyker de upp vid butiker och på torg, julgransstånden. Men vad gör julgranarna på sommaren? Växer, så klart, men julgransodlaren Timo Lindgren i Lovisa berättar att det ligger mycket arbete bakom den perfekta julgranen.
LOVISA – Här har vi då de blivande julgranarna.
Timo Lindgren i Märlax i Lovisa har stängt av grästrimmern och tagit av sin skyddshjälm när han pekar ut över odlingen. På det ungefär tre hektar stora området växer ett par tusen granar i olika ålder. Exakt hur många de är vet han inte, han brukar inte räkna dem.
– Jag har länge haft ett fortlöpande system där jag varje vår planterar nya granar på de platser där jag skördat på vintern. På det sättet finns det varje år granar att skörda. Det tar ungefär tolv år för en gran att växa till lämplig julgransstorlek.
Gräset ett gissel
Granarna växer i prydliga rader med tillräckligt utrymmer mellan varandra. Vi går till ett område där skörden snart börjar vara "mogen", träden har vuxit till en höjd på dryga två meter. Men ännu återstår finputsningen. Lindgren använder en häcksax för att klippa av grentopparna, målet är ett tätt grenverk och en jämn, konformad profil.
– Juni är den period då granarna växer mest på längden. Då ska man låta dem vara i fred. Men nu i juli kan man trimma dem så att de får den rätta formen, snittytorna syns inte längre i december. Många människor vill ha julgranar som är relativt smala och har så täta grenar att stammen knappt syns. Men så klart finns det också folk som vill ha helt orörda granar, så jag odlar sådana också.
En formad gran trimmas mellan 4 och 7 gånger under uppväxttiden men även de granar som får växa fritt kräver omsorg av odlaren.
– Om granarna växer i högt gräs blir barren på de nedersta grenarna bruna och faller av. Små granar kan dö helt och hållet. Jag använder inga bekämpningsmedel så man måste hålla efter gräset med gräsklippare och grästrimmern. Att trimma tusentals granar och klippa gräset håller nog en sysselsatt under sommaren. Man ska vara lite galen för att hålla på med det här.
Välja sin egen gran
Det finns i dag otaliga odlare i Finland som odlar granar i större eller mindre skala. Flera tiotal av de är medlemmar i intresseorganisationen Julgransföreningen. Lindgren säger att det är förändringarna inom lantbruket som lett till att julgransodling blivit populärare.
– Om man nu för tiden ska hålla på med till exempel spannmålsodling måste arealerna vara jättestora för att det ska bli lönsamt. Men till exempel jordgubbar, bärbuskar och granar kan odlas även på mindre områden. När jag började odla i slutet av 1980-talet hade jag alla tre arter men nu finns bara lite svartvinbärsbuskar kvar förutom granarna.
Den traditionella finländska granen är fortfarande populärast som julgran men på odlingen växer över tio olika granarter. Han pekar på en koreagran som hör till släktet ädelgranar.
– Den har mjukare barr och de sitter fast hårdare än på den finländska granen. I Danmark är granodling en jättebusiness och träden som importeras till Finland därifrån är olika typer av ädelgranar. Själv tycker jag så klart att man ska köpa inhemskt: man stöder de finländska odlarna och det är oekologiskt att frakta granarna tusentals kilometer.
Lindgren levererar granar till bland annat Pernå församling och till julhusen i Lovisa. Däremot sysslar han inte med torgförsäljning, de intresserade får komma till odlingen.
– Jag ordnar evenemang där folk kommer hit och själva väljer ut den gran de vill ha. Korvgrillning, kaffe och saft ingår i priset. Det är populärt särskilt bland barnfamiljer.
Lindgrens kundkrets är alltså relativt lokal men en av hans granar har fått åka ända till Venezuela.
– Det var för flera år sedan. Ett fartyg med finsk besättning lastades med spannmål i hamnen i Valkom och det skulle nå fram till Venezuela lämpligt till julen. Besättningsmännen tyckte att man inte kan fira jul utan julgran så de tog en med sig när de åkte i väg. Jag har inte hört hur det gick eller hur granen såg ut efter tre veckor till sjöss.
Enligt Lindgren är det ganska vanligt att julgranar stjäls från skogarna men att sno granar från hans odling har ingen ännu försökt sig på.
– Min son bor ju alldeles invid odlingen, vi har viltkameror i skogen och en jakthund på gården. Det kunde bli en helt ny typ av äventyrsevenemang, att försöka stjäla granar härifrån. En salthagelskur i baken skulle ingå i priset, skämtar han.
Trädet är huvudsaken
Julgransodlingen är en bisyssla för Timo Lindgren, han är anställd hos Lovisa stad som arborist, det vill säga trädvårdare.
– Det finns många fina gamla träd i Lovisa, jag klipper dem och ser till att de hålls i skick. Så det blir mycket klättrande uppe i grenarna. Ibland flyttar vi också fullvuxna träd och ibland måste träd fällas.
Han har ett och ett halvt år kvar till pensioneringen, men odlingen tänker han fortsätta med.
– Det blir en trevlig pensionärssysselsättning. Man hålls i gång och får vara mycket utomhus. Jag har också tänkt utveckla julgransevenemangen så att barnen till exempel får åka kälke när familjerna kommer för att hämta en gran. Men jag vill inte att det ska bli någon cirkus i amerikansk stil.
Hur ser då julgransodlarens julgran ut?
– Hos oss är det frugan som sköter om dekorationen, men granen ska så klart ha en stjärna i toppen och elektriska ljus, men inte för mycket tingeltangel. Trädet ska synas, det är huvudsaken.