Andelslagen driver fiberutvecklingen
Snabbt bredband via optisk fiber börjar vara ett krav för ett normalt liv. Ändå har spridningen inte gått som tänkt, med en marknad som inte verkar fungera.
SIBBO Kommunikationsverket inledde projektet "Bredband 2015" för sju år sedan. Målet var att 99 procent av finländarna skulle ha högst två kilometer till närmaste anslutning före utgången av 2015.
Projektet misslyckades i det avseendet. Det går ändå, namnet till trots, att ansöka om stöd ännu i två år. Totalt har man ännu 24 miljoner euro att dela ut.
Projektet lyckades delvis. Hittills har 55 000 användare fått tillgång till snabbt internet via projektet, samtidigt som man lagt ner 15 000 kilometer kabel i marken.
Projektet riktade in sig på den fem procent av finländarna som bor så avlägset att kommersiella företag inte har intresse av att aktivera sig där. Därför delade man också upp landet i röda cirklar. Inom de röda cirklarna var det tänkt att företagen skulle skapa internetuppkopplingar enligt marknadens regler. Utanför cirklarna är det möjligt att ta del av stödpengarna.
Bakom indelningen står EU-kommissionen, som enligt kommunikationsministeriets direktör Laura Vilkkonen inte verkade inse att stora delar av Finland är ödemark.
– Vi har funderat på att ta hit dem för att visa hur Finland egentligen ser ut. Visa dem kilometervis av skog, säger Vilkkonen.
Till exempel är kartan över östra Nyland nästan helt röd. Det är också ett av problemen: man var lite optimistisk. Det visade sig att de stora operatörerna inte hade något intresse av att etablera sig till exempel i Lappträsk.
Trots att stora delar av landsbygden inte kommer åt kommunikationsverkets pengar så har det visat sig att man just på landsbygden har haft lättast att få tillgång till fiberkabel.
En orsak är att andelslagen tagit över. Samma börjar synas också i större städer.
Kitö andelslag
På Kitö i Sibbo klättrar Ove Tallberg ner i källaren. Han pekar på de fiberoptiska kablarna som är hoprullade på golvet i väntan på en uppkoppling.
– Nu gäller det att bestämma till vilket rum de ska dras härifrån.
Kablarna är direkt bundna till Kitö vattenandandelslag. Andelslaget lyckades nätt och jämnt få fått tillräckligt många anslutningar, men de är ett bra exempel på hur fiberuppkopplingarna sprider sig i Finland.
Här var det inte ens en fråga om huruvida man skulle ansluta sig när man en gång grävde vatten och avlopp. Tallberg, som är andelslagets ordförande, säger att det inte bara berodde på att det finns över nittio företag inom deras område.
– Dessutom vet vi att luftburen tv-signal slutar 2026 i och med ny teknik. Man klarar sig inte utan snabbt internet. Tänk bara banker. Allt mera flyttar över till internet, och värre blir det.
Ännu har man inte kopplat upp sig, men infrastrukturen finns där. Själva uppkopplingen sker senare i år, och sannolikt i samarbete med det Lovisabaserade telefonandelslaget Lponet.
– De stora verkar inte intresserade. De vill ha luftburen kommunikation. Men Lponet har jag hört mycket gott om.
Tallberg har märkt en stor skillnad jämfört med hemmet i Esbo. Där har man försökt få fiberuppkoppling redan i flera år, men varje gång har förslaget röstats ned på bolagsstämman.
Det är också ett dilemma i nuläget. Det som började som en kamp med att sprida snabba fiberuppkopplingar på landsbygden har lett till en situation där uppkopplingarna nu visat sig vara svåra att få tag på i tätorter.
Små bolag och andelslag
Laura Vilkkonen säger att utvecklingen närmast skett med hjälp av nya småbolag eller andelslag som skapas för att få uppkoppling till den egna byn, den egna regionen eller det egna bostadsbolaget.
– Det mesta har kretsat kring små lokala bolag. Det säger en hel del om hur stort behovet har varit.
Behovet kommer också att växa. Så småningom kommer 5g-teknologin, och med den allt från hushållsapparater till vägbelysning och robotbilar som är uppkopplade till internet. Det kräver massiv bandbredd.
– Den luftburna kommunikationen kräver markförbindelser för att skicka data. Och för att klara framtidens behov så måste marknätet utvecklas, säger Vilkkonen.
Problemet finns, av någon orsak, också i tätorter. Det gäller inte bara mellanstora städer som Borgå, utan också i Helsingfors. Problemet är att de stora leverantörerna inte visat sig vara intresserade av att erbjuda uppkopplingar.
Vilkkonen konstaterar att det är något fel i fiberoptikmarknaden i Finland, någon form av kortsiktigt tänkande där bolagen koncentrerar sig på luftburen kommunikation (som visserligen också behövs).
– Till exempel tvingades ett stort husbolag i Sockenbacka skapa sitt eget andelslag för att kunna koppla upp sig med fiber. De hittade helt enkelt ingen leverantör som ville ta sig an husbolaget. Så de måste göra det själva.
Bra prissättning
Trots problemen ligger Finland i täten vad beträffar snabba uppkopplingar och hur prissättningen ser ut.
Ett sätt att snabbare sprida uppkopplingarna är NTM-centralens krav på att vattenandelslagen reder ut behovet före man börjar gräva vatten och avlopp. Däremot finns inget krav på att faktiskt lägga något i marken när man en gång gräver.
För tillfället jobbar ministeriet på ett lagförslag som baserar sig på ett EU-direktiv om bredbandsutbyggnad. I utkastet har man försökt få företag i olika branscher att samarbeta, företag som i regel gräver i marken.
– Det gäller allt från gas till tele, vägar och belysning. Tanken är att den som gräver också måste tänka på optisk fiber. För det dyra är att gräva. Själva kabeln kostar inte så mycket, säger Laura Vilkkonen.
Utöver Kommunikationsverket går det också att söka stöd via NTM-centralerna, där man i Nyland har öronmärkt 400 000 euro för allmännyttiga ändamål, dit fibern hör. Leaderpengar finns också, men ofta riktas de inte till bredband eftersom maximisumman ligger på 180 000 euro. Däremot finns det en möjlighet att få finansiering för planeringen. Landskapsförbundet stödde tidigare också bredband.
Kranarna är stängda
Maria Konsin-Palva från Nylands NTM-central säger att man fått en hel del förfrågningar kring just bredband. Till exempel kan andelslag eller föreningar ansöka om stödpengar.
– Men 400 000 är en hemskt liten summa att fördela på allmännyttiga ändamål. Nyland brukar få små summor att röra sig med, och vi prioriterar företagsstöd för att främja näringarna. Allmännyttiga kommer sist på listan.
Konsin-Palva anser att systemet tidigare var splittrat, där man kunde ansöka om stöd från en rad olika instanser.
– Men nu är alla kranar stängda, så det spelar ingen roll.
På Kitö var det en självklarhet att låta bygga fiberoptiken i samband med vattnet och avloppet, särskilt eftersom man fick stöd via NTM-centralen. Vattenandelslaget agerade som byggherre och projektledare, medan det lokala elbolaget deltog genom att ta en del av grävkostnaderna.
Ännu har man en tio kilometer lång förbindelsekabel kvar att bygga.
– Därefter gäller det att hitta en operatör som sköter trafiken, säger Ove Tallberg.