Snart vaknar 3D-ladan i Pyttis till liv
Det är stora spelare som hoppar på tåget när man öppnar ett kunskapscentrum för 3D-skrivare i Pyttis. Man hoppas på ny kunskap, nya företag och nya arbetstillfällen.
PYTTIS Pyttis, med sina drygt 5 300 invånare, ämnar gå i bräschen för framtida produktionsmetoder.
Det första steget tog man redan sommaren 2014 då man började utveckla idén med ett kunskapscentrum för 3D-skrivare i Kotka–Fredrikshamnregionen. Därefter gick det fort: den första finansieringsrundan blev klar i februari 2015 och resulterade i 300 000 euro i stödpengar från staten och EU.
I bakgrunden spökar regionens strukturella omvandling, där man nu försöker skapa nytt liv i industridödens kölvatten.
Öppnar på hösten
Skrivarcentret öppnar dörrarna redan på hösten, och för att starta med goda idéer arrangerades ett kick off–evenemang på tisdagen.
En del av de samarbetspartners som tillsammans ska förverkliga projektet samlades i företaget Timo Teippis lokaler. Representanter från olika universitet, högskolor och företag diskuterade olika idéer och tillämpningsmöjligheter och hur centret bäst kunde användas.
Bakom idén till skrivarhallen står kommundirektör Olli Nuuttila, medan Kymmenedalens utvecklingsbolag Cursors sakkunniga Jouko Luode står för de praktiska arrangemangen.
Hittills har man lockat med sig såväl stora bolag som universitet och högskolor från både världen och Finland. Namn som Stora Enso, University of Cambridge och Aalto-universitetet har hoppat på tåget.
Här, i en gammal konverterad lada där bildekalföretaget Timo Teippi huserar, ska studerande, forskare och företag komma i kontakt med varandra för att utbyta idéer och skapa nya sätt att skriva ut föremål i tre dimensioner.
Slutmålet är nya affärsmodeller, nya sätt att tjäna pengar både inom industri och inom underhållning
Nya företag
Jouko Luode säger att man väntar sig att det hela ska utmynna i en rad nya företag som utnyttjar den nya teknologin.
– Här finns lokaler och utrustning. Man ska kunna pröva sig fram.
Teknologin är inte särskilt ny, de första patenten kom redan i mitten av 1980-talet. Däremot har utvecklingen gått framåt med stormsteg de senaste åren så att helt vanliga människor numera kan äga och använda en 3D-skrivare. På industriellt håll har skrivarna fått fotfäste bland annat inom läkemedels- och flygindustrin där man använder dem för att tillverka komplicerade delar. Airbus utforskar också möjligheterna att skriva ut ett helt flygplan i en jätteskrivare.
Just nu är det i ropet att efterapa naturens mönster, som skelettets interna struktur som är både hållbart och lätt.
Experterna fnyser däremot åt namnet 3D-skrivning eftersom det syftar på skrivare för hemmabruk. I stället talar man om additive manufacturing, eller friformsframställning på svenska, alltså metoden att tillverka föremål genom att skapa material i stället för att ta bort.
Hinder inför revolutionen
Potentialen betyder ändå inte att man kan tillverka vilka föremål som helst hur lätt som helst. Man kan skriva ut föremål i allt från gips till metall och plast, men ofta är produktionstiderna mycket långa. För att alls skriva ut något krävs kunskaper i 3D-design, varefter de flesta föremål ännu kräver arbete när de väl är klara. Ytbehandling, som färger, är ingenting som skrivarna klarar av.
Det oaktat påpekade Roy Björkstrand från Aaltouniversitetet för den samlade skaran experter att man nu står inför den fjärde industriella revolutionen. Vart den för oss, eller hur stor förändringen blir, är ännu oklart. Men det lönar sig att vara med. Den förutspådda tillväxten är enorm: det monetära värdet på den globala marknaden förväntas flerdubblas på bara några år.
– Ett bra exempel är tillverkningen av små serier komplicerade maskindelar. En formgjutning för några hundra exemplar skulle vara för dyrt, men med en 3D-skrivare är det möjligt.
Optimistisk kommundirektör
Kommundirektör Olli Nuuttila är optimistisk inför möjligheterna med kunskapscentret som fått namnet 3D-Navetta (3D-ladan). Tekniken finns redan, nu gäller det bara att föra alla samman.
Det finns utmaningar, men också möjligheter. Framtida företag kunde jobba med allt från att designa 3D-modeller för kunder till att skriva ut reservdelar eller unika leksaker.
– Jag är säker på att det inom två år finns flera nya uppstartsföretag i regionen.
Redan från startskottet ska 3D-ladan ha personal. Så småningom ska den också vara ekonomiskt självbärande. Om det blir ett aktiebolag eller ett andelslag är ännu inte klart, men tanken är att ha en månads- eller årsavgift. I utbyte får deltagarna tillgång till ett kunskapsnätverk, kurser, skrivare, digitala 3D-modeller och designkunskaper.
Jouko Luode tror att de nya metoderna kräver att man bara sätter i gång.
– Det kräver mod, framåtanda och att man genast börjar tillverka, trots att man saknar kunder. Man måste våga satsa, man måste ha konkreta saker att visa för att kunna gå framåt.