"Jag har skämtat att jag är häxan i huset"
Att vara den som tar svåra beslut som påverkar människors arbete och lön gör en inte så populär, men Sibbos avgående personalchef säger att hon alltid försökt vara human. – Stämningen har för det mesta varit god trots att känslorna ibland gått höga.
SIBBO Anne Iijalainen sätter sig vid sitt tomma skrivbord på Sockengården i Nickby under sin sjätte sista dag som personalchef i Sibbo. De tomma ytorna är inte ett tecken på att hon börjat varva ner utan de handlar snarae om kommunens inga-papper-policy. Alla ärenden sköts elektroniskt.
– Det är fullt upp med arbete ända till slutet. På många håll i kommunen har folk vaknat upp och insett att jag verkligen ska sluta och att det finns många saker som ska skötas före det.
Iijalainen började sitt arbete som personalchef i juni 2003. Hon är också den första som innehaft tjänsten, före henne sköttes personalfrågor av en personalsekreterare.
– Sibbo var en mycket annorlunda kommun på den tiden. Då talades det varken om sparprogram eller om utveckling. Visst utvecklades kommunens tjänster och service då också men arbetet sköttes på enhetsnivå och chefernas perspektiv skräckte sig ofta bara till den egna enheten. Nu beaktas helheten mycket bättre och man inser att om man sparar på ett håll kan det leda till tilläggsutgifter på ett annat.
Även svåra beslut
Vad gör då en personalchef under en vanlig arbetsdag? Anne Iijalainen säger att det nog inte finns något som en typisk dag på jobbet och att ingen dag är den andra lik.
– Jag sitter faktiskt ganska sällan på mitt rum utan deltar i möten, planeringar och diskussioner. Huvudsakligen handlar mitt arbete om frågor kring personalens välmående, kunnande, rekreation och löner samt rekryteringar, arbetarskydd och anställningsförhållanden.
Med arbetet som personalchef följer ett stort ansvar eftersom frågor som gäller arbetet påverkar människors hela liv. IIjalaine säger att det inte alltid varit så trevligt att sitta på posten.
– Till exempel hade vi ju samarbetsförhandlingar i fjol. Ingen skulle sägas upp och ingen permitteras men vi måste minska personalkostnaderna på andra sätt. Åtgärderna var bland annat att bevilja personalen frivillig ledighet utan lön, att minska individuella tidsbundna lönetillägg och att minska användningen av visstidspersonal där det var möjligt. Under processen rådde det inte alltid enighet och känslorna gick ibland höga. Men jag är glad över att läget lugnat sig och att stämnigen bland de anställda nu är bra.
Hon har också många goda minnen.
– Det har känts bra när vi lyckats hitta nya uppgifter för någon som annars skulle ha förlorat jobbet. Och jag tycker att samarbetet mellan kommunledningen och personalens representanter som helhet varit bra. Vi har inte sett varandra som motpoler utan vi har strävat mot ett gemensamt mål.
Hur populär är personalchefen?
– Hahaa, det är en fråga som jag inte är rätt person att svara på, men jag har alltid försökt vara human i mitt arbete. Fast i bland har jag skämtat att det nog är jag som är häxan i huset, säger Iijalainen och skrattar.
Vad är det viktigaste du gjort som personalchef?
– Vi har gjort upp direktiv och riktlinjer för att personalen ska behandlas jämlikt. Tidigare gjorde man "som man alltid har gjort" i de olika enheterna men nu omfattas hela kommunen av samma regler. Det handlar till exempel om individuella tillägg, tjänstledighet, kompetenskrav och löner. Att införa det här systemet var en av mina första uppgifter när jag började.
Tio mot en
I augusti börjar Iijalainen på sitt nya jobb, hon blir personalchef i Tavastehus.
– Visst är känslorna lite blandade. Jag kommer att sakna mina kolleger här i Sibbo men samtidigt ser jag fram emot nya utmaningar. Mätt i både antalet invånare och personalstyrka är Tavastehus tre gånger större än Sibbo. Här har det varit bara personalsekreteraren och jag men i Tavastehus sköts personalfrågorna av ett större team. Jag får tre chefer och sju anställda.
Det här med kommunernas varierande resurser får henne att tänka på en händelse i samband med Helsingfors inkorporering av sydvästra Sibbo. Kommunen förlorade inte bara 2 000 invånare utan även 73 kommunanställda skulle byta arbetsgivare. Iijalainen förhandlade om de praktiska arrangemangen.
– Jag åkte till Berghäll för att träffa Helsingfors representanter. Jag satt på ena sidan av bordet och Helsingfors hade tio personer på den andra. De var verkligt förvånade över att det bara var jag från Sibbo. Men i en mindre kommun kan en person ha hand om helheten.
Före Anne Iijalainen tillträdde som personalchef i Sibbo jobbade hon som utbildningschef med ansvar för personalfrågor på den tidigare vuxenutbildningscentralen Adulta.
– Jag är ursprungligen från Vasa och min familj har bott i Björneborg och Rauma innan vi flyttade till Södra Finland. Nu blir det något av en u-sväng och det bär av inåt landet igen. Vem vet, kanske cirkeln fullbordas i något skede.