Haren har lämnat gropen
Det finns gott om harar i år. Få fiender och snöfattiga och varma vintrar har gynnat populationen.
BORGÅ En hare som skuttar omkring på gatorna är ingen ovanlig syn i år. Bror Tallberg, verksamhetsledare för Borgå jaktvårdsförening, bor i Vårberga. Han har blivit van vid att se åtminstone en, om inte två, harar utanför fönstret på morgnarna.
– Inget fel på det. Vi har haft gynnsamma vintrar och kullarna började växa till sig redan i fjol. Haren har inte heller speciellt många fiender. Räv och hök är egentligen de enda. Dem försöker haren hålla sig osynlig för genom att i första hand röra på sig och äta när det har blivit mörkt.
Mat har det funnits gott om. Han har lagt märke till att hararna ser ut att må bra.
– De är stora, fräscha och vid god päls.
Under gynnsamma förhållanden kan haren få upp till fyra kullar under säsongen som börjar i februari och slutar i september. I den första kullen finns det vanligtvis bara en till två ungar, på sensommaren är kullarna större med upp till fem ungar.
– Den första kullen är redan nästan fullvuxen.
God sömn
Haren fortplantar sig med fart, men den hinner också sova ut ordentligt, det vill säga så gott som hela dagen. Bror Tallberg har sett hararna skutta vidare in på grannens gårdsplan och lägga sig till ro under vinbärsbuskarna.
– Det finns ett talesätt som säger att tvåtiden på eftermiddagen sträcker den på sig, vänder sig på andra sidan och fortsätter att sova.
Han säger att det inte finns någon risk för att populationen skulle bli för stor. Stammen reglerar sig själv, blir hararna för många slår harpesten till.
Hör naturen till
– Låt haren hoppa och leva, den hör naturen till, säger Jan Sahlberg, chef för begravningsväsendet inom Borgå kyrkliga samfällighet.
Några egentliga problem ställer hararna inte till med.
– Det enda vi märkt att de under vintrarna knaprar på blommor efter begravningar om det är ont om annan mat.
Ett betydligt större problem på begravningsplatsen just nu är Borgåsnäckorna. På de gravar som samfälligheten sköter har man stuckit ner pinnar med en påklistrad dekal med skötselanvisningar. De här dekalerna har sniglarna fattat tycke för.
– De har ätit upp dekalerna och samtidigt försvinner anvisningarna till exempel om vilka blommor de anhöriga har önskat ska planteras på graven.
Önskemålen finns också på papper, men det tar tid att gå igenom listorna. Samfälligheten har försökt bekämpa Borgåsnäckorna med de medel som står till buds – utan större framgång.
Fauna
Jan Sahlberg säger att faunan på begravningsplatsen är stor. Inte bara harar utan också rävar och till och med älg har iakttagits.
– Jag har själv sett älgar springa här.
Fågellivet är rikt och det finns gott om ekorrar. Folk matar ekorrar och fåglar.
– Det finns människor som matar fåglarna vintertid och det har lett till problem. Maten har lockat till sig gnagare som grävt gångar i marken. Till all tur har vi inget kaninproblem som i Helsingfors. För några år sedan var till exempel Sandudds begravningsplats verkligt uppställd med kaninerna.