Nu vill de ut i arbetslivet
Diana Yliharju drömmer om att få undervisa i engelska i ett gymnasium. Anastasia Mansner ser fram emot att få ge tid och omsorg åt äldre människor.
BORGÅ I dag firar många skolor i trakten avslutning. Studenterna får sina vita mössor och Den blomstertid nu kommer ljuder. Men vissa skolor har redan gett avgångsbetyg till sina elever. En del av dem går direkt ut i arbetslivet.
Anastasia Mansner från Borgå är bara 19 år gammal men redan utexaminerad närvårdare. Hon har inte fått en fastanställning men ska sommarjobba på Kårkulla i Näse där hon tar hand om personer med funktionshinder. Under studietiden gjorde hon praktik på olika boenden både bland unga klienter och bland seniorer. Men hon jobbade också en tid på en av Kårkullas arbetscentraler och vill nu fortsätta pröva vingarna på det här området.
För Mansner var valet av studieplats inte svårt. Hon har bott i en fosterfamilj på Kråkö i femton år och alltid haft syskon och många andra människor omkring sig.
– Jag har sett hur min fostermamma alltid hjälpt andra människor och såväl farmor som farfar har stått mig väldigt nära. Nu finns inte farfar längre men jag hälsar ofta på farmor på Äppelbackens servicehem.
Utomstående uppmuntrade
Ett annat yrkesval fanns i Anastasia Mansners tankar, men olika allergier satte slutligen stopp för planerna på att bli kock. Dessutom var det många i omgivningen som uppmuntrade henne att satsa på ett jobb i vårdbranschen. Speciellt tack fick hon av anställda och klienter inom hemvården på Kråkö och Vessö då hon sommarjobbade där.
– Jag tycker om att prata med äldre människor och att höra dem berätta om hur det var förr, till exempel hur de skötte sina gårdar och djur. Klart att det underlättar i jobbet om man är pratsam och social person.
Det första året av den tre år långa utbildningen gick främst ut på vård av barn och unga. Det andra året fokuserade på äldreomsorg och vård av funktionshindrade. Studierna inkluderade också praktik på fältet och gav en bra insyn i närvårdarens jobb. När det tredje året började hade var och en bestämt sig för ett specialiseringsområde. För Mansners del blev det äldreomsorg eftersom jobb med ungdomar hade krävt att hon fortsatte studera i Helsingfors och specialisering på sjukvård att hon hade flyttat till Åland.
Se människan som en helhet
Mansner tycker att det praktiska jobbet har varit det roligaste under studietiden och samarbetet kring temadagar med yrkeshögskolan Arcada likaså. Den tyngsta perioden inföll mot slutet av studierna då många dagar på skolan blev över åtta timmar långa och genomgången av det viktiga ämnet vårdvetenskap gick fort.
En god vårdare kan enligt Mansner se människan som en helhet och inte enbart koppla henne samman med den sjukdom hon har.
– I vårdarens yrke är ingen dag den andra lik. Jag hoppas att jag alltid ska ha tid att umgås med klienterna, för de lägger verkligen märke till om man har bråttom. En vårdare får inte heller visa dåligt humör.
På fritiden umgås Anastasia Mansner mycket med sina vänner. Hon har flyttat in till centrum från Kråkö men åker gärna tillbaka ut dit så fort hon blir ledig. Hon träffar också gärna sin biologiska mamma alltid då tid finns.
Språk öppnar nya världar
Familjen spelar en central roll även för Diana Yliharju som den 22 maj fick både betyg och stipendium för utmärkta framsteg i studierna. Yliharju har studerat svenska för invandrare under ett års tid på Borgå folkakademi. Det var under ett besök på arbetsförmedlingen som hon uppmuntrades att gå kursen på folkakademin. Man bedömde att den kunde öppna nya dörrar till ett jobb för henne.
Hennes högsta önskan är att få ett jobb som lärare i engelska på ett gymnasium eller i någon annan skola i Finland. Yliharju som kommer från Ungern är gift med en finländsk man och har en dotter som är elva år gammal. Efter att ha rest runt i världen och jobbat i flera olika länder har hon inget emot att Finland blir slutdestinationen för familjen. Men att hitta ett fast jobb har visat sig vara svårt. Ändå talar Yliharju perfekt ungerska och engelska. Hon har en examen i finska, har studerat finska inlärningsmetoder och praktiserat som lärare på Helsingin yliopisto. Dessutom har hon läst tyska, franska, ryska och portugisiska. När hon nu även lärde sig svenska, som hon säger att hon förstår bättre än hon pratar, öppnade sig ytterligare än ny värld för henne.
– Jag förstod vad som sades då dottern uppträdde på en skridskouppvisning. Och nu kan jag också lyssna på orden då min favoritgrupp från Sverige Bo Kaspers Orkester sjunger.
Praktiska övningar bäst
Diana Yliharju öser beröm över Borgå folkakademi och riktar ett särskilt tack till lärarna Sabine Forsblom, Jocke Lybeck, Kim Gustafsson och Maria Ingman. Gruppen som studerade svenska för invandrare blev som en stor familj som både gjorde projekt och firade fester tillsammans.
– Lärarna har väldigt öppet sinne i skolan och de är goda lyssnare. Jag är glad att det satsas mycket på praktiska övningar och umgänge. Då jag en gång studerade finska på en annan ort var det inte alls lika roligt, vi läste mest grammatik då.
Året innan Yliharju började studera svenska jobbade hon som lärare i engelska på ett gymnasium i Lahtis. Hon säger att skolans rektor där speciellt uppskattade hennes internationella bakgrund. Yliharju har nämligen jobbat som lärare också i Brasilien, Tyskland och Japan.
– Men alla tänker tyvärr inte som han och ibland verkar det som om arbetsgivare inte ens är intresserade av att se mitt cv.
Diana Yliharju har ändå framtidstro och får hon inte direkt ett jobb fortsätter hon gärna studera språk, bland dem svenska.