Plast ska hellre återvinnas än brännas
EU anser att det inte är nog att plastavfall alstrar energi i kraftverken. Nu ska plasten sorteras och återvinnas.
BORGÅ Avfallslagens utvidgade producentansvar trädde i kraft den 1 maj. Senast då skulle producenterna ha ordnat med 30 mottagningsterminaler för det förpackningsmaterial som kommuner och företag samlar in. Producentansvaret gäller företag som förpackar eller importerar förpackade varor till Finland och som omsätter 1 miljon euro eller mera.
Den 1 januari 2016 tar förpackningsförordningen steget vidare till konsumentförpackningarna.
– Då ska producenterna ha ordnat 1 850 insamlingsplatser för förpackningsavfall av fiber, metall och glas och minst 500 insamlingsplatser för plastförpackningar, säger Vesa Heikkkonen, vd för Östra Nylands Avfallsservice.
Före lagändringen var det i första hand de kommunala avfallsbolagen som hade hand om insamlingen av förpackningsmaterial.
Producenterna har grundat icke-vinstdrivande företag som insamlingen förs över på. Finlands Returplast Ab heter det företag som tar hand plastavfallet. Företaget ägs av 44 finska företag och organisationer.
– Insamlingsnätet för plast är ännu inte klart, men jag har fått preliminära uppgifter om att östra Nyland ska få ungefär tio insamlingsstationer. Troligtvis placeras de utanför stora köpcenter.
Plastavfall samlas redan nu in i liten skala. Lidl har insamlingskärl för platskassar och plastpåsar.
Skepticism
Vesa Heikkonen säger att det i och för sig är helt bra att en allt större del av avfallsmaterialet ska återvinnas. Men han ställer sig skeptisk till hur det ska låta sig göras i praktiken. För konsumenten gäller det till exempel att veta vilken plast som duger för återvinning och dessutom ska hen se till att förpackningen är rengjord och torr när den läggs i insamlingen.
– Det ställs höga krav på kvaliteten på den plast som används inom industrin. Livsmedelsindustrin har sina krav, kemikalieindustrin sina och leksaksindustrin sina. Det finns en fara för att plastavfallet endast duger att omvandlas till produkter vars tillverkning förbrukar mycket energi och som vi egentligen inte har något behov av och som det skulle vara vettigare att producera av något annat material, till exempel trä.
Han tycker att läget för plastavfallet är bra som det är i östra Nyland. Privathushållens blandavfall, inklusive plast, blir inte liggande på soptippen utan allt bränns och omvandlas till energi. En del av blandavfallet brinner i kraftverket i Kotka, en del i kraftverket i Vanda.
– Forskning och utvecklingsarbete inom plaståtervinning behövs givetvis för att branschen ska gå framåt. Men vi bör undvika återvinning enbart för återvinningens skull.
Ekostationer
Östra Nylands Avfallsservice har 96 ekostationer på sitt område. Till stationerna kan man gratis föra papper, returkartong, metall och glas. Kostnaderna för insamlingen täcks av de ekoavgifter som konsumenterna betalar.
Det utvidgade producentansvaret kommer att leda till att en del av ekostationerna går över till producenterna.
– För vår del betyder det att vi antingen hyr ut eller säljer en del av ekostationerna. Konsumenten kommer inte att märka någon skillnad, ekostationsnätet ändrar inte.
Han tror inte att det nya systemet kommer att påverka ekoavgiften nämnvärt.
Begränsning
Från och med 2016 tillämpas också en förordning som begränsar deponering av biologiskt nedbrytbart och annat organiskt avfall på soptipparna och användning av avfallet för markfyllnad. För bygg- och rivningsavfall träder begränsningarna fullskaligt i kraft först den 1 januari 2020. Begränsningarna gäller avfall som till mer än 10 procent består av organiskt material.
– Diskussionen kring den bestämmelsen har till stor del handlat om textilier, men i den ingår också annat som byggavfall och djurkadaver.
Östra Nylands Avfallsservice underhandlar för tillfället med NTM-centralen om undantagslov för att få fortsätta med slutdeponeringen av visst specialavfall, till exempel döda djurs kroppar.
– För sådant specialavfall som vi inte beviljas undantagslov, försöker vi ordna en lämplig plats på annat håll. Vi strävar efter att kunna fortsätta betjäna vår kundkrets så bra som möjligt, också när det är fråga om krävande avfallspartier.
Klädberget
Organisationer som UFF och Frälsningsarmén ser till att hela kläder kommer på nytt i omlopp. Det stora problemet är trasiga kläder. I östra Nyland har de hamnat i blandavfallet och blivit energi.
Finlands miljöcentral anser att trasiga kläder inte ska brännas utan sorteras och bli råmaterial i tillverkningen av nya kläder.
Vesa Heikkonen tycker att textilåtervinning i och för sig är positivt.
– Men jag ser samtidigt att sorteringen kan bli svår. Konsumenten skulle bli tvungen att läsa noggrant klädeslapparna och se till att till exempel polyester, goretex och bomull sätts i olika kärl. Om materialen blandas upp finns det få återvinningsmöjligheter. Dessutom är maskinell sortering i dagens läge tekniskt sätt mycket svårt. De enda produkter jag så här på rak arm kommer på är trassel eller mattor som suger upp olja och som det inte är någon vits att tillverka i stor skala. Jag frågar mig om det här är optimalt med tanke på en hållbar energianvändning.
Finlands miljöcentral har också intervjuat konsumenter. Enkäten visade att medborgarna är beredda att sortera trasiga textilier och hoppas på insamling av dem.
Madrasser
För något år sedan intervjuade Borgåbladet Vesa Heikkonen om läget på Domargård. Då sade han att det såg ut som om avlagda madrasser hade tagit över soptippen, men att det handlade om en synvilla. De bara framträdde bättre när hushållens soppåsar är borta eftersom kraftverk bränner blandavfallet.
I och med det nya kraftverket i Vanda ska också madrasser vandra in i kraftverkets ugnar.
– Madrasser hör till gruppen stort kommunalt avfall. I Vanda finns en kross som mal sönder det här slaget av avfall. Krosset bränns och blir energi.