Kyrkan kommer till gymnasiet
– Vi är här, inte för att evangelisera, men för att upprätthålla kontakten med ungdomarna, säger kaplanen Fred Wilén.
BORGÅ Varje torsdag sedan början av året har en representant för domkyrkoförsamlingen hållit jour i Borgå Gymnasiums aula under lunchrasttid. I går var det Fred Wilén, tf kaplan i församlingen, som tog plats i ettornas hörn nära ytterdörren.
– Jag känner ettorna bäst eftersom de är mina första konfirmander, därför trivs jag här i deras soffa, säger Wilén. Annars jobbar jag med barn och familjer och har inte så stor kontakt med ungdomarna i församlingen. Men det är jätteroligt att komma hit till Bogy.
Kyrkan vill vara där människorna är och middagsjouren ger en möjlighet till kontakter öga mot öga, till skillnad från de vanliga morgonsamlingarna där församlingen talar till massorna.
– Jag tror ändå inte att det här är det rätta forumet för mer känsliga diskussioner på tu man hand, för själavårdssamtal, säger Wilén. Däremot är det lätt att komma in också på djupare ämnen, speciellt i diskussioner med litet mindre grupper. Alla upplever att vi tillför skolan något positivt.
Många unga konfirmeras och blir kanske hjälpledare. Genom att erbjuda en möjlighet till möten i gymnasiet kan kyrkan fortsätta att hålla kontakten en litet längre tid.
– Vårt stora problem inom kyrkan är just nu att vi tappar kontakten med ungdomarna senast när de åker i väg för att studera, säger Wilén. Det kan bli ett långt avbrott i kontakten.
– Statistiken visar ändå att de som har varit aktivt med i verksamheten som unga är mindre benägna att skriva ut sig ur kyrkan senare och mer benägna att låta döpa sina barn. Vi lyckas ändå så ett frö.
Vill vara nära
Ingen frågar om de ungdomar som vill umgås och tala med församlingens representanter i gymnasiet hör till kyrkan eller inte.
– Vi talar med alla, säger Wilén. Vi är inte heller här för att evangelisera utan för att upprätthålla kontakten. Till skillnad från politikerna som just nu står i alla gathörn är vi inom kyrkan intresserade av vad människorna tycker och vill, hela tiden. Kyrkan vill vara nära.
Ettorna kommer tillbaks från sin lunch och samlas i sitt hörn, kring Fred Wilén. Diskussionen svallar kring de finlandssvenska författarporträtt de studerande har fått i uppgift att arbeta fram. Vissa klagar över att de fått sig tilldelade författare som det finns alldeles för mycket material om, det blir svårt att sålla fram det viktigaste. Andra har fått helt okända storheter på sin lott, okända också av Google och Wikipedia.
Alexander Kronholm och Alex Brunberg har fått ett tryggt kort, Topelius. Båda pojkarna har också så gott som samma bakgrund inom församlingsarbetet. Först skriftskola och därefter hjälpledarskap.
– Skriban var så rolig, jag ville uppleva skribafeelisen på nytt, därför blev jag hjälpledare, säger Kronholm.
Brunberg har samma erfarenhet.
– Det var bra kompisar och bra stämning.
Ingendera har funderat så mycket på vad kyrkan kunde betyda för dem, eller vad den kan erbjuda, längre fram i livet.