Karamelldraken blev en succé
Det gäller att vara kreativ om man inte är förmögen och vill ha en chans att komma in i riksdagen. Den här kandidaten satsade på en karamelldrake och en auktion.
BORGÅ Joakim Lybeck blev stum när han fick höra vad det skulle kosta att köpa sig en ordentlig chans i riksdagsvalet, eller åtminstone tillräckligt med synlighet.
En dag före hade han tackat ja till att ställa upp för De gröna.
– Från partiets håll berättade man att det krävs minst tiotusen euro för att alls ha någon chans. Inte har jag sådana pengar. Jag hade tvåhundra euro på kontot.
Pengarna behövs, meddelade man, för att köpa sig synlighet från Lovisa till Hangö, det jättelika område som Nylands valkrets består av.
Pengar och uppmärksamhet
När Lybeck lugnat ner sig bestämde han sig för att ta saken i egna händer. Dels började han sätta in tvåhundra euro per månad på ett särskilt konto. Dels grundade han en kampanjgrupp för att komma på idéer för att samla pengar.
Det började med, som han uttrycker det, högtravande funderingar där företag skulle kunna ställa upp med donationer. Det ledde ingen vart.
– Det är svårt att få pengar när man inte är samlingspartist, tydligen. Jag kände mig som en andra klassens kandidat.
I stället bestämde han sig för att sälja något, och att få uppmärksamhet på ett sätt som inte kostar för mycket pengar. Hittills har det utmynnat i en auktion och ett evenemang på torget med en karamelldrake.
Dessutom har Lybeck vänner och bekanta som ställer upp både materiellt och immateriellt. Här finns fotografer och musiker, grafiker och reklammänniskor.
Donationer och tjänster
På auktionen sålde Lybeck gamla prylar som han samlat på sig på resor av olika slag. Han fick dessutom donationer av familj, vänner och bekanta, varav en stor del bestod av icke-materiella prylar, som kurser.
Bland annat kunde man köpa en kurs i att laga karelska piroger, eller en trubadur för en kväll.
– Mina kompisar ställde upp. Till exempel donerade Remu Aaltonen en signerad basgitarr som han ritade en oanständig bild på.
Totalt samlade Lybeck in 1 800 euro på auktionen.
En annan idé var att sälja T-tröjor med bara namnet Bar Mary på, något som sannolikt tilltalar Borgåbor som vet att Lybeck hade den lilla och numera nedlagda baren. I praktiken är det mera en kul idé än ett sätt att tjäna pengar eftersom det kostar en del att trycka upp skjortorna.
Karamelldraken, den hittade Lybeck via sin mosters man som är entusiast och äger över hundra drakar. Mannen föreslog genast en drake som kan kasta godis på marken när man rycker i ett snöre. Tanken var att den skulle kunna väcka en del uppmärksamhet.
– Den var kul och blev också en succé. Alla kom och tittade på draken trots att också de andra partierna fanns på torget, säger Lybeck.
Dyrt med reklam
Totalt har han kommit upp i femtusen euro på det här viset, inklusive tvåtusen av sina egna pengar, en del i donationer från familjemedlemmar, och tusen euro från Stiftelsen för det tvåspråkiga Finland.
– Jag är tacksam över stödet från stiftelsen. Men jag blev lite förvånad över att de verkar ge så mycket större summor till SFP:s kandidater.
Totalsumman, som är ansenlig med tanke på metoderna, kommer man ändå inte långt med.
– För mig kom det som en chock hur lite man kan göra med pengarna. Femtusen är fort borta. Bara annonserna har hittills kostat över tusenfemhundra euro.
De stora kostnaderna är ett problem som borde åtgärdas, anser Lybeck. Att ställa upp i val ska inte vara ett privilegium för de som har pengar. Det svåra är vad man kan göra åt saken.
– Alla borde ha samma utgångspunkt. Man skulle till exempel få en viss summa pengar för valet. Utöver det skulle man inte få ta emot andra pengar. Problemet är att det är svårt att övervaka.