Svårare att busspendla på små orter
De stora städerna blev vinnare när busstrafiken förnyades. Annat blev det på små orter.
ÖSTNYLAND Maud Östman, till vardags miljövårdsinspektör i Lovisa, är en av de som dagligen pendlar med buss mellan Borgå och Lovisa.
Östman är en hängiven bussresenär, men de senaste månaderna har hon noterat en klar försämring i bussförbindelserna.
Bristerna har gjort det svårare att använda sig av flextiden som staden tillåter.
– Jag har inte alls samma möjlighet till flexibilitet, säger Östman.
Tidigare har hon kunnat välja bussar enligt vilka behov dagen för med sig. Men nu går det inte längre. Samma sak har många av hennes kollegor noterat.
– Bussarna går inte som förut. Det skedde en förändring i något skede. Vissa turer har fallit bort, andra är alltid försenade.
Till exempel saknar hon vissa turer på morgonen, särskilt expressbussar. På kvällen likaså, särskilt med sena möten då det uppstår ett tydligt glapp i utbudet.
– Det kan bli en lång väntan på nästa buss om vi till exempel har ett kvällsmöte med nämnden. Kort sagt har det blivit mindre flexibelt att åka buss till och från Lovisa.
Hon har helt rätt i att det blivit sämre. Men vad som ligger bakom förändringen varierar enligt vem du frågar.
Små städer lider
Det är särskilt utanför de stora städerna har man sett en klar försämring. Det säger Erkki Vähätörmä, trafikingenjör på Nylands förbund. Han pekar på en lagändring som trädde i kraft för en tid sedan, där man just nu är inne i en övergångsperiod.
– På mindre östnyländska orter har vi sett en tydlig nedskärning. Och sannolikt blir det ännu sämre när övergångsperioden fortsätter. Servicen kommer sannolikt att bli allt sämre, säger Vähätörmä.
Lagförändringen trädde i kraft 2014 och är kopplat till ett EU-direktiv från 2009. I förändringen delades trafiken itu under en övergångsperiod: dels skapades marknadsbunden trafik, dels höll man kvar den trafik som samhället stöder.
De första tillstånden från övergångsperioden gick ut i juli 2014, medan resten går ut stegvis fram till 2019. Det betyder att all ny trafik endera ska arrangeras helt enligt marknadens regler utan samhälleligt stöd, eller konkurrensutsättas enligt upphandlingslagen.
Mera och mindre
I praktiken betyder det olika saker. I till exempel Borgå subventionerar man inte längre regionbiljetten till Helsingfors. Samtidigt man fick nya bussturer, vilket gör situationen bättre för många. Men i till exempel Lovisa åker en del expressturer numera bara förbi staden. Nya bussbolag som ser business i de nya reglerna, som Onnibus, har helt åsidosatt Lovisa.
I Nickby har det blivit allt svårare att ta sig till Helsingfors med buss utan att åka via till exempel Kervo.
Problemet är att små orter inte är lönsamma.
Mellan Lovisa och Borgå finns ännu den kommunalt subventionerade regionbiljetten, men det tar slut senast 2019 när övergångperioden tar slut. Det kan ha olika konsekvenser.
– Det kommer att synas i trafiken. Det kan bli svårare att pendla till Helsingfors eller andra ställen. Å andra sidan kan det vara så att stödformerna har förhindrat att företag vill etablera sig och att utbudet blir bättre när stödet tar slut, säger Vähätörmä.
För Maud Östman betyder bortfallet en ytterligare försämring, men hon fortsätter sannolikt åka buss trots det. En orsak är att familjen bara har en bil. En annan är att det är ett smidigt sätt att pendla.
– Jag ser det också som vardagsmotion. Så om bussarna bara stannade vid motorvägshållplatsen så skulle jag nog kunna tänka mig promenera. Men om det blir riktigt dåligt och dyrt när regionbiljetten faller bort så kanske vi måste börja samåka.
Bättre och sämre
Sten Fondén, utvecklingsdirektör i Lovisa, håller med Vähätörmäs tolkning av läget på mindre orter. Han upplever ändå inte att de nya reglerna är skurken, utan i första hand den nya motorvägen. Expressbussarna har flyttat bort, och det är särskilt i Tessjö som försämringen är allra tydligast.
– Tidigare hade Tessjö mera busstrafik. Numera stannar expressbussarna vid västra infarten. Det är inte så jätte många turer som fallit bort.
I Borgå säger trafikingenjör Hanna Linna-Varis att det nya systemet fört med sig flera turer och, för de som har tur, billigare biljetter.
– På det stora hela är det en förbättring, men vissa enskilda personer kanske märker att favoritturen fallit bort. Problemet är väg 170. Där har turerna blivit färre.
Antingen eller
I princip vore det möjligt att återgå till ett system där samhället stödjer trafiken så att också mindre orter har tillgång till fungerande kollektivtrafik. Problemet med lagen är att den är svartvit: endera stödjer samhället trafiken eller så inte. Det betyder att man inte kan välja vilka turer som får stöd.
Därför rekommenderar Erkki Vähätörmä att man väntar med eventuella förändringar tills övergångsperioden tar slut, trots att det innebär en risk med att de som tidigare åkt buss köper bil eller flyttar bort. Det blir svårt att hitta nya kunder när de gamla fallit bort.
– Samhället borde ha beredelse att märkbart stödja trafiken om den är hotad. Att ta över, att konkurrensutsätta och påverka priserna och utbudet. Men det kräver pengar, och därför mod.
Det handlar till syvende och sist om en viktig principiell fråga. Alla bor inte i stora städer, och det är dyrt att arrangera trafikförbindelser till små orter.
– Små orter har inte massorna som krävs för en lönsam kollektiv trafik. Det kräver en värdediskussion. Till hur stora orter ska vi ordna trafik? Om vi fattat beslut om det så ska vi hitta finansiering.
Ministeriet vill bygga om systemet
Ett helt annat system kunde trygga trafikförbindelserna på landsbygden. Men det är svårt.
Fungerande bussförbindelser på glesbygden hör till det förflutna, och de kommer aldrig tillbaka.
Det säger Tero Jokilehto, sakkunnig på Kommunikationsministeriet och en av de som jobbat med reformen. Enligt honom är det inte så mycket reformen som orsakat problemen, snarare har trafiken blivit sämre med tiden.
Kort sagt skulle det ändå ha sett ut så här, anser han.
– På vissa ställen har det blivit mycket bättre. Andra ställen har det blivit mycket sämre. Buss är inte landsbygdens lösning om marknaden bestämmer. På vissa områden har turerna gått ner med så mycket som tvåhundra turer på ett par år, säger Jokilehto.
Problemet är, menar han, inte kopplat till hur trafiken arrangeras. Snarare handlar det om brist på passagerare. Ingen vill betala för tomma bussar.
I stället vill man på ministeriet få till stånd en ny lag som skulle bygga om hela systemet med bussar, expressbussar, småbussar och taxitrafik. Jokilehto ser det som den enda möjligheten att trygga kollektivtrafiken på små orter. Problemet är bara att det inte funnits politisk vilja att skapa det nya systemet.
– I praktiken skulle man kombinera skoltransporter, bussar och taxibilar till en gemensam öppen kollektiv trafik. Det kunde skapa ett mycket bättre system, som till och med stannar vid den egna dörren.
Han konstaterar ändå att det inte verkar finnas vilja till att förändra systemet. Bland annat är taxiförbundet mycket negativt inställda eftersom de upplever att det skulle hota deras affärer.
– Jag förstår inställningen, men det är också problematiskt när vi vill trygga servicenivån.
Meningen är att pröva på systemet på tre områden i Finland. Därefter kunde ett lagförslag kanske bli möjligt under nästa regeringsperiod.
– Målet är att tryga servicen på landsbygden. Men vi kommer inte framåt, för systemet måste byggas om från grunden. Och det är svårt.